Luis Suárez stängs av tio matcher för att ha satt tänderna i Branislav Ivanovics arm.
En alltför hård dom.
Och ett dråpslag för Liverpool.

Det var i söndagens heta möte mellan Liverpool och Chelsea som det slog slint för uruguayanen.
I den andra halvleken i en duell med Chelseabacken Branislav Ivanovic fick Suárez för sig att bita serben i armen.
Domaren uppfattade aldrig situationen och Liverpoolanfallaren fick vara kvar på planen matchen ut, men avstängning i efterhand var oundviklig.
Sedan dess har det spekulerats i en avstängning på mer än tre matcher. Det har snackats om fyra, fem, kanske sex matcher för det idiotiska tilltaget.
Nyss kom beskedet: Luis Suárez stängs av tio matcher.
För mycket? Jag tycker det är i hårdaste laget.

Det varit populärt att jämföra Suárez aktion med vårdslösa tacklingar och lägga karbonpapper mellan olika avstängningar och påpekat att en tackling med sulan först ”är mycket farligare”.
Det stämmer förvisso, det kan ge allvarligare skador, men den jämförelsen haltar. Fotboll spelas med fötterna, misstajmade tacklingar sker ibland (fråga Olivier Giroud som halkade i helgen mot Fulham och lyckades bli utvisad på kuppen).
Att bita någon eller att fälla rasistiska uttalanden är inget som har med fotbollsspelandet att göra. Jag blev förvånad över att han fick åtta matcher för den förra incidenten och jag tycker tio matcher för det här är för hårt, men det är svårt att sätta en siffra på saker som sker så sällan. För tacklingar har etablissemanget enats om något slags konsensus att en ful tackling är värd 3-4 matcher.
Därför är det en jämförelse mellan äpplen och päron.
Men ska ett bett i en arm – fortfarande oklart hur hårt han bet – ge längre avstängning än en skallning som brukar ge 3-4 matcher? Längre straff än en ”off the ball-armbåge” i ansiktet som ger 3-4 matcher?
Jag tycker inte det.
Så med den ekvationen tycker jag att 6-7 matcher hade varit rimligt. 3-4 matcher för förseelsen. Plus tre matcher för ”upprepat beteende” då Suárez har Evra-affären i bagaget. Hade det blivit åtta matcher hade Liverpool fått acceptera det.

Det är ändå inte det som är det största problemet med straffet på tio matcher från den oberoende disciplinkommittén.
Problemet är istället känslan att högprofilerade fall, fall med superstjärnor, verkar ge längre straff än vad det hade blivit om det gällt någon obetydlig spelare i ett mindre lag.
Hade en bänknötare i Wigan fått samma straff?
Hade en Reading-doldis som sagt ”fuck off” i en tv-kamera fått tre matchers avstängning som Wayne Rooney fick häromåret?
Jag tror inte det och här ligger FA:s problem. Det finns ingen konsekvens.
Supportrarna har inget förtroende för disciplinkommittén. De har tagit så många märkliga beslut att det alltid, oavsett vad straffet blir för en förseelse, går att hitta något annat fall som hanterats annorlunda.
Det FA sagt med den här domen: Att bita någon är värre än att uttala sig rasistiskt mot en motståndare.

För Luis Suárez är hela situationen en mardröm. Han har arbetat hårt och målmedvetet på att tvätta sin image, vilket jag skrivit tidigare. Han har dragit ned väsentligt på filmningarna. Idag spelar han inte mer teater än någon annan anfallare i ligan. Han har blivit varmare i mötet med motståndare. Om han råkat träffa en motståndare som blir liggande har han gått fram och tittat hur det är med den skadade.
I detta skede, när fotbolls-England diskuterar om han eller Gareth Bale eller Robin van Persie förtjänar att bli Footballer of the year, kommer den här incidenten.
Han har självklart försatt sig själv i den och får skylla sig själv. Hade han inte bitit Ivanovic hade han inte blivit avstängd och då hade vi inte ens diskuterat saken.

För Liverpool är det ett enormt hårt slag. De sista omgångarna den här våren är inte avgörande för klubben, men att vara utan sin superstjärna i inledningen av nästa säsong, när Brendan Rodgers ska lyfta laget mot toppen, är värsta tänkbara scenario.
Luis Suárez bad om ursäkt på Twitter direkt efteråt. Han har ringt och försökt be Ivanovic om ursäkt. Klubben hanterade frågan proffsigt (till skillnad mot deras hantering vid Evra-incidenten). I kommunikationen mot fans, sponsorer och ligan har de gjort vad de har kunnat.
Nu måste de överväga om de ska överklaga.

För Luis Suárez personligen kan straffet dock bli ännu en anledning att lämna Premier League. Han skrev nytt kontrakt med Liverpool förra året, men han lär vara glödhet på marknaden i sommar och det är möjligt att han nu fått nog av England.
Han har iallafall fått en ny omständighet att peka på om han kräver en flytt till en klubb som kan erbjuda Champions League-spel.
Stannar han kommer han att bli förlåten. De egna fansen står redan på hans sida eftersom de nu kan peka på orättvisan i strafflängden. Och bra spelare blir alltid förlåtna. Kolla på Eric Cantona eller John Terry.
Det allra viktigaste för Suárez del är att han lär sig av sitt senaste misstag. Han har gjort många dumma saker i sin karriär. En del har han fått oförtjänt mycket kritik för, ibland har det varit rättmätigt.
Men han har inte råd med så många fler snedsteg om han någon gång ska lyckas vända sina belackare.