Hur står sig Frank Lampard mot andra målfarliga mittfältare?
Rätt bra. Väldigt bra.
En genomgång visar att det finns få motsvarigheter i den moderna fotbollshistorien.

Så skrev han på till slut.
Efter en säsong av spekulationer, efter en vinter där Frank Lampard, 34, själv börjat misströsta och befarat att han skulle tvingas lämna Chelsea, satte han pennan på ett nytt ettårskontrakt.
Det var en seger för det sunda förnuftet.
Man kastar inte bort en mittfältare som gjort 203 mål för klubben, en klubbikon som älskas av fansen och som fortfarande är kapabel att avgöra matcher. Han visade det inte minst förra lördagen när han på egen hand vände matchen borta mot Aston Villa och säkrade Champions League-biljetten.

Jag fick en läsarfråga häromdagen från Robin som undrar om någon annan mittfältare gjort 203 mål för en och samma klubb.
Min snabbgissning var att ingen annan mittfältare i toppligorna klarat den bedriften.
Men så började fundera vidare på Frank Lampards imponerande stats. Finns det någon central mittfältare som överhuvudtaget kan mäta sig med ”Super Frank” när det gäller mål?
Han målproduktion är extraordinär. Om vi inkluderar hans år i West Ham (och sejouren i Swansea) har han gjort 243 mål (!) på 803 matcher.
I nio av de senaste tio säsongerna har han gjort minst 15 mål. I fem raka säsonger 2005–2010 sprängde han 20-målsvallen.
Lägg därtill 28 landslagsmål på 98 landskamper för England och det blir svårt att bortse från Lampard som en av historiens effektivaste mittfältare.

Ändå har jag uppfattningen att ”Super Frank” inte får den credit han förtjänar.
Från vissa håll hörs kraxande röster: Men han gör ju ALLA målen på straff!?
Det kan tyckas det eftersom han är så säker från punkten och har slagit in så många viktiga straffar genom åren. 48 av de 203 målen i Chelsea kommer från straffpunkten. Då har vi 155 mål utan straffar.

Innan vi jämför med andra spelare gäller det att vi är tydliga och avgränsar oss. Vem är mittfältare?
Förr var det glasklart när lag spelade ett linjärt 4-4-2. Nu är det mer luddigt.
Jag talar endast om centrala mittfältare (CM) inte centrala offensiva mittfältare (COM).
Frank Lampard hade tidigare i sin karriär en mer offensiv roll i Chelsea, men han har aldrig betraktats som en nummer tio-spelare, aldrig agerat tillbakadragen anfallare. Han har nästan uteslutande varit central mittfältare (CM), oavsett om det handlat om José Mourinhos 4-3-3 eller dagens 4-2-3-1.
Därför bortser vi från rena nummer tio-spelare som Maradona, Gheorghe Hagi, Zico och Michel Platini.
Om vi ändå, för nyfikenhetens skull, tar med Maradonas siffror så gjorde han drygt 300 mål på runt 600 matcher i Argentina, Spanien och Italien.
Zinedine Zidane gjorde 128 mål på 681 matcher i Frankrike, Italien och Spanien.

Så vilka har vi att jämföra med? Vilka kan bli aktuella?
Sir Bobby Charlton? Bryan Robson? Lothar Matthäus? Steven Gerrard? Paul Scholes?
Låt oss se efter vad de har presterat i målväg.
Bryan Robson gjorde 115 mål på 568 matcher för West Bromwich, Middlesbrough och Manchester United.
Luis Enrique, Real Madrid och Barcelona, gjorde 109 mål på 300 matcher för Barça. Ett imponerande facit, men han hade behövt hålla samma tempo i ytterligare sex säsonger för att nå 200 mål.
Paul Scholes var ansedd som en av världens bästa djupledslöpande mittfältare i slutet av 1990-talet. På sina 717 matcher för Manchester United har han gjort 155 mål. Av dessa är ytterst få straffmål, men då bör vi samtidigt beakta att Scholes var anfallare de första åren och blev mittfältare först till säsongen 1997/98.
Steven Gerrard är den mest kompletta mittfältaren som har skådats under Premier League-eran. Totalt har han gjort 159 mål på sina 629 matcher (enligt uppgift 31 straffmål). När han gjorde sin målmässigt bästa säsong, 2008/09, spelade han dock i en mer offensiv roll, som skugganfallare bakom Fernando Torres.

Lothar Matthäus, min barndomsidol, var inte bara världens bästa och mest kompletta mittfältare – han var även ytterst målfarlig. Under sina fyra säsonger i Bayern München gjorde han 57 ligamål. Säsongen 1987/88 gjorde han 17 mål på 26 matcher.
Säsongen 1990/91, då i Inter, noterade han 23 mål på 46 matcher i alla turneringar.
Lothar Matthäus gjorde ändå ”bara” drygt 160 mål för sina klubblag (då ska vi dock ha i åtanke att han spelade back i början och slutet av sin karriär).
Italien är inte känt för sina målfarliga mittfältare. Giancarlo Antognoni från VM-laget 1982 var ansedd som målfarlig, men han noterade ändå bara 61 mål på 412 matcher för Fiorentina.

Socrates då, den brasilianske ekvilibristen som charmade fotbollsvärlden i VM 1982? När han avled 2011 rapporterade BBC att legenden gjorde 172 mål på 297 matcher för Botafogo. Där är det dock svårt att värdera den här siffran då en stor del av målskörden kan komma från de regionala mästerskapen som spelas i Brasilien.
På 70- och 80-talet fanns en skotsk mittfältare vid namn John Wark som spelade för Ipswich, Liverpool, Middlesbrough och senare tillbaka i Ipswich. Han gjorde 179 mål på 670 matcher. Mest imponerande var säsongen 1980/81 då han gjorde 36 mål när Ipswich slutade tvåa ligan och vann Uefacupen.

Den som kan mäta sig med Frank Lampard rent siffermässigt är Bobby Charlton. Manchester United-legendaren gjorde 249 mål på 758 matcher för Manchester United åren 1956–73.
Då ska man dock ha i åtanke att Sir Bobby ibland spelade i rollen som tillbakadragen anfallare och att han spelade under en tid när det gjordes avsevärt fler mål.

***
Jag kan ha missat någon, men genomgången sätter ändå Frank Lampards bedrift i perspektiv.
Oavsett hur man avgränsar är det få mittfältare som har kommit upp i samma målskörd. Ingen annan mittfältare i toppligorna har gjort 203 mål för en och samma klubb.
Få har nått upp i 200 mål överhuvutaget.
Kan någon bräcka Lampards rekord på över 200 mål från mittfältet i samma klubb?
Ja, alla rekord raderas för eller senare, men det krävs en speciell spelare. Dels måste den spelaren förmodligen vara kapabel att göra alla sorters mål – skott från nära håll, nick, distansskott, frisparkar, straffar – eftersom 200 spelmål är övermäktigt. Dels måste den spelaren hålla sig skadefri och fysiskt klara av att prestera på topp i 15 säsonger i rad. Däri ligger problematiken och det är det som bevisar vilken stor spelare Frank Lampard är.

Chelsea-mittfältaren är dessutom inte klar än.
Med det nya ettårskontraktet har han chansen att ytterligare förbättra rekordet.
Och håller kroppen kan han säkert fortsätta ösa in mål i någon annan liga i ytterligare två-tre år.