Toppmötet – en ”hjärnornas kamp”
Måndagens stormöte mellan Manchester United och Chelsea målades upp som en ”giganternas kamp”, ett titanmöte mellan två av titelkandidaterna.
Men det blev ingen sprakande tillställning. Istället fick vi se en hjärnornas kamp på Old Trafford där Manchester United och Chelsea raderade ut varandra.

Redan när laguppställningarna presenterades var spänningen stor. Wayne Rooney startade som väntat för Manchester United, men José Mourinhos uppställning var desto mer överraskande.
Jag skrev efter lagets förra match mot Aston Villa att han inte hade något annat val än att ställa över Demba Ba och Fernando Torres och satsa på Romelu Lukaku i anfallet. Det hade portugisen.
Han petade alla sina tre ordinarie strikers och spelade André Schürrle längst fram.
”Jag valde rörlighet”, motiverade Chelseatränaren.
Tysken lirade visserligen anfallare i Mainz, men i Bayer Leverkusen var han ytter och det är som en sådan vi känner honom. Han är knappast en anfallare som är gjord för att spela ensam striker.
Tanken var att snabbe Schürrle skulle testa Uniteds mittbackar i djupled, men han fick sällan rätt bollar.

Det kom istället att bli en match som handlade om lagens disciplinerade försvarsspel. Chelsea var ytterst effektivt med att låsa Uniteds uppspel.
Det mest intressanta var att gästerna gick fram med två spelare (”anfallare”) och formerade sig som ett 4-4-2 i försvarsspelet. Där Michael Carrick är van att kunna gå ned och hämta bollen var han nu stressad av Chelseaspelare.
Taktiken var lyckad; United skapade knappt en målchans i första halvlek.
Matchen öppnade sig något efter paus, men känslan var att det skulle till något extra för att bryta dödläget. Danny Welbeck fick de bästa lägena, men avsluten var för taffliga.
Matchen slutade mållös. Det var första gången Manchester United spelade 0–0 på den här arenan på över fyra år.
Men var det så överraskande, egentligen?

José Mourinho är en defensivt lagd tränare. David Moyes är en defensivt lagd tränare.
Det finns en risk att senaste årens målrika, galna toppmatcher är ett minne blott nu när Mourinho, Moyes och Manuel Pellegrini leder tre av storlagen.
Mourinho och Moyes är otroligt skickliga på att ställa ut lag som neutraliserar motståndarna. Manuel Pellegrini står för en offensiver fotboll, men som tränare måste man ta hänsyn till motståndets strategi.
Därför tror jag att vi får vänja oss vi mer låsta toppmöten.
Själv gillar jag att se prickfritt försvarsspel så jag klagar inte. Men jag har förståelse för att alla inte gör vågen över underhållningsvärdet igår.

Rooney startade, imponerade – och hyllades
Hur skulle Wayne Rooney hantera senaste tidens spekulationer nu när han skulle möta Chelsea, klubben som lagt två bud på honom? Rätt bra, får man tillstå.
Det syntes direkt att Wayne Rooney var heltaggad och ville visa att transfersnacket inte påverkade hans engagemang på planen.
Inte nog med att han sprang, tacklade och kämpade – han var förvånansvärt bra i matchen.
Manchester United-stjärnan har trots allt inte spelat 90 minuter på länge och nu var han lagets bästa spelare.
Under gårdagens match lyckades han visa varför Manchester United inte har råd att avvara honom och varför Chelsea behöver honom (i Chelsea hade han förstås fått rollen som centerforward).

José Mourinho fick så klart frågan efteråt om han skulle lägga något mer bud på spelaren, vilket han antydde i förra veckan. Men han såg ut att ha gett upp. Han var förvånad över mottagandet spelaren fått av United-publiken.
– Det måste vara en speciell klubb. Det här kanske gör att han ändrar sig.
Senare tillade Chelseatränaren, apropå att fansen hyllade en spelare som varit på väg bort:
– Det var väldigt… engelskt.

Petningen spär på ryktena om Mata
José Mourinho valde att starta med fyra offensiva mittfältare, där en av dem, André Schürrle, agerade spets. Förvånande var att ingen av dessa fyra var Juan Mata, lagets bästa spelare förra säsongen.
När beskedet kom svämmade Twitter över av folk som ifrågasatte beslutet, men jag har haft det på känn: José Mourinho är inte jätteförtjust i Juan Mata.
Mourinho ser förstås också att 25-åringen har fantastiska kvaliteter, men det är något som får honom att tvivla. Kanske – och nu spekulerar jag bara – för att Mata inte är tillräckligt ”direkt” i sin spelstil. Han passar sämre för Mourinhos omställningsfilosofi.
Men i gårdagens låsta match var det en Juan Mata som hade behövts, en spelare som hade kunnat öppna ett lågt försvar med en genial passning.

Att spanjoren var bänkad igår kommer spä på ryktena om att han är på väg bort från klubben. Mourinho förnekade det igår efter matchen, men mycket kan hända innan fönstret stänger.
Till nästa match kan ju även nye Willian vara aktuell för spel.

En som däremot fått förtroende sedan tränarbytet är John Terry. Och mot Manchester United visade Chelseakaptenen att han fortfarande är en av ligans bästa försvarare.
Terry var ständigt rätt placerad och svarade, enligt statistiken, för elva rensningar.
Även Gary Cahill skötte sig bra i matchen och nu är plötsligt David Luiz – förra säsongens försvarschef – inte ens given i startelvan längre.
Chelseas breda trupp ger José Mourinho angenäma problem.