Det blev ingen Wayne Rooney. Åtminstone inte den här sommaren.
Kan Samuel Eto’o bli lösningen för Chelsea?

Chelseas intensiva anfallsjakt under sommaren har förbryllat en del av supporterskaran.
Varför jaga en striker när klubben sitter på guldklimpen Romelu Lukaku? Är inte han kapabel att anta rollen som förstaval?
Jag satte ett frågetecken för Lukaku inför transfersommaren. Inte för att jag tvivlar på hans framtidsutsikter. Det är svårt att göra det efter succén på lån i West Bromwich där han dunkade in 17 ligamål.
Men Chelsea är en annan nivå.
Roman Abramovitj har storsatsat och gett nye tränaren José Mourinho en supertrupp. Portugisen hade ett överflöd av offensiva mittfältare redan innan köpet av Willian.
Att då lägga ansvaret för målproduktionen på en 20-årings axlar hade varit alltför riskfyllt.

Där ligger problematiken för Romelu Lukaku. Han är en underbar talang som säkerligen kommer bli en storspelare. Men han är fortfarande för ung för att förväntas leverera vecka efter vecka i en klubb som ska slåss på fyra fronter.
Han hade säkerligen gjort minst 20 mål som förstaanfallare i Chelsea den här säsongen, men hade han gett laget allt det där andra? Det defensiva ansvarstagandet? Förmågan att hota i djupled och skapa chanser åt lagkamraterna?
I WBA förra säsongen hade han förmånen att husera utanför rampljuset. Istället för att vara under lupp vecka efter vecka kunde han misslyckas utan att bli syndabock. Managern Steve Clarke använde honom mest som supersub under hösten och det var faktiskt som inhoppare belgaren var mest effektiv.
Han har fina kvaliteter, men är ingen färdig toppspelare.

José Mourinho och jag är överens där. Hur ska man annars tolka Chelseatränarens laguttagningar hittills den här säsongen?
I premiären startade Fernando Torres (utan att imponera). Sedan fick Demba Ba chansen (utan att imponera). Till tredje matchen – då jag och många fans utgick från att det var dags att ge Romelu Lukaku chansen – överraskade Mourinho genom att spela André Schürrle.
Romelu Lukaku har fått två inhopp.
Mourinho motiverade valet av Schürrle med att han ville ha ”rörlighet”, men det var samtidigt en passning till klubbledningen: Se till att fixa fram en striker.
Jakten på Wayne Rooney gav som bekant inget förutom några sköna supportersånger i måndags.
Men igår landade Chelsea äntligen en anfallare av rang när Samuel Eto’o skrev på ett ettårskontrakt.
Kamerunaren har fått ett avtal värt €7m. Det låter mycket men då ska man betänka att han gått ned €10m från monsterlönen han hade i Anzji. Chelsea har dessutom inte betalat någon övergångssumma för en spelare som för två år sedan kostade €27m.

Vad kan han bidra med? Hur mycket har han tappat sedan glansdagarna? Och vad har han som inte Romelu Lukaku har?
Samuel Eto’o var en av världens absolut bästa strikers under åren i Barcelona, om inte den allra bästa.
Att José Mourinho var en av beundrarna var tydligt. Portugisen försökte värva Eto’o till Chelsea redan för åtta år sedan.
De förenades i Inter istället. Där blev Samuel Eto’o en av nyckelspelarna när José Mourinho ledde klubben till trippeln 2009/10.
Den säsongen visar varför José Mourinho gillar Eto’o så skarpt.
Efter att ha varit spjutspets i Barcelona fick Eto’o en annan roll i Inter. Med Diego Milito som striker sattes Eto’o i en kantroll i ett 4-3-3. Hans arbetsbeskrivning handlade mycket om defensivt ansvarstagande. Eto’o förväntades alltid jobba hem och vara ”på rätt sida” i försvarsarbetet – exakt det Mourinho kräver av sina spelare.
I det avseendet är han den spelartypen som Chelsea söker. Han är en striker som är god för +20 mål – men han är också en lojal, smart, hårt arbetande lagspelare. Vill Mourinho formera en defensiv uppställning kan Eto’o användas på kanten.
Det är en sådan anfallare José Mourinho vill ha.

Samuel Eto’o har hunnit bli 32 år. Hans kurva pekar inte uppåt. Antagligen har han tappat några procent sedan han stod på toppen av sin karriär i Barcelona och Inter.
Men han har alltid varit ett fysiskt praktexemplar och han håller definitivt ett år till på yppersta nivå. Han verkar dessutom fast besluten om att bevisa sig i Premier League.
Chelsea känns vassare med honom i truppen.
Dels har de fått en klasspelare till anfallet, dels kan Romelu Lukaku anta rollen som förste inhoppare och utvecklas i lugn och ro.
Nu när den sista pusselbiten är på plats seglar Chelsea upp som den hetaste titelkandidaten.

Vad affären betyder för Fernando Torres och Demba Ba återstår att se.
Jag tvivlar på att någon klubb vill ta över Torres lön så det mest troliga är att Ba lämnar. Newcastle uppges vara intresserade och ett lån borde passa alla parter.