När vi summerar matcher pratar vi ofta om spelare som haft huvudrollen. Det här begreppet fick en helt annan innebörd igår kväll.
Efter fyra minuter hade hade Jonjo Shelvey gjort 1–0 för Swansea mot sin gamla klubb och spelat fram Daniel Sturridge till kvitteringen.
Och det var ändå bara början.

Starten på måndagsmatchen var frenetisk. Jonjo Shelvey stod i centrum redan före avspark efter flytten från Anfield till Liberty Stadium över sommaren.
I andrà minuten totalmissade han när han skulle distansskjuta. Men det blev till en lyckad skottfint, Mamadou Sakho tjurrusade och ett par sekunder senare hade Jonjo Shelvey placerat in bollen bakom Simon Mignolet.
En drömstart för Swansea, men det skulle inte hålla länge. I en situation som såg ofarlig ut slog Jonjo Shelvey en blindpassning hem till egen målvakt. Grejen var bara den att Daniel Sturridge på ett genialiskt sätt hade förutspått vad ex-lagkamraten skulle göra. Bollen hamnade hos Sturridge som direktsköt in 1–1. Där kan man snacka om att ”lukta sig till målchanser”.
Då hade vi spelat knappt fyra minuter.
Efter den galna inledningen var det som om matchen började, på riktigt. Ungefär som på träning när man säger ”okej, boys, nu är det 0-0 igen!”.
Liverpool var klart bättre första 25 minuterna. Sturridge högg i djupled och Victor Moses var giftig från sin vänsterkant.
Swansea var så tillbakapressat att Michu började veva med armarna för att lagkamraterna skulle vakna till. Det dröjde en halvtimme, sedan började hemmalaget arbeta sig in i matchen igen. Problemet var att Jonjo Shelvey hade fler gåvor att dela ut.
I den 36:e minuten, helt pressad, slog han en idiotisk passning rakt i gapet på Victor Moses. Lånet från Chelsea iscensatte en omställning, fick hjälp av Daniel Sturridges avledande skolbokslöpning, trampade förbi Shelvey och dunkade in 2-1.

Många väntade sig nog att Jonjo Shelvey skulle bli utbytt i paus efter så grova tavlor. Två misstag hade resulterat i två baklängesmål. Men Michael Laudrup plockade istället av Nathan Dyer och satte in Jonathan De Guzman. Med ett mer centrerat mittfält fick Swansea grepp om händelserna. Jonjo Shelvey ska ha credit för att han inte gömde sig efter missödet. Tvärtom, han visade sig ständigt och var ivrig att ställa saker tillrätta.
När Coutinho klev av med en axelskada i minut 54 tappade Liverpool allt. Knappt tio minuter senare nickade Shelvey, vem annars, elegant fram till Michu som sköt 2-2.
Fyra mål och Shelvey var direkt inblandad i alla fyra.
Matchen var signifikativ för honom. Ömsom vin, ömsom vatten. Han gjorde många bra grejer, men visade samtidigt med de två bortskänkta målen varför han inte är kvar i Liverpool. I Swansea har han råd att misslyckas. Det tålamodet finns sällan i klubbar som ska slåss om topp fyra-platserna.

Sista halvtimmen var ligaledaren rejält tillbakapressat, men de höll ut och toppar tabellen efter fyra omgångar. I slutminuten hade Michu en fin chans att avgöra, men Liverpool kontrade och det krävdes en världsklassbrytning av Chico Flores för att inte Daniel Sturridge skulle avgöra.
Efter ett gäng sömniga matcher var det en sådan här show vi behövde. Efter att ha sett Sevilla bjuda upp på Camp Nou mot Barcelona i helgen befarade jag att målfesterna flyttat till La Liga och Serie A.

Jonjo Shelvey var nästan gråtfärdig i intervjun efteråt med Sky Sports. Det är sällan man hör fotbollsstjärnor prata med så låg röst. Han bad om ursäkt för sina misstag, men konstaterade att han ”visat karaktär”. Michael Laudrup var inne på samma linje.
– Han är 21 år och kommer lära sig mycket av det här, sa dansken.
Jonjo Shelvey lär inte glömma den här dagen. Jag kan inte minnas en spelare som gjort ett mål och tre assist i en 2-2-match.

Sakho blandade och gav
Liverpool hade försvarsproblem inför avspark. Glen Johnson var borta sedan tidigare och Daniel Agger hade dragit på sig en lättare skada. Det betydde att nyförvärvet Mamadou Sakho fick göra debut i mittförsvaret bredvid Martin Skrtel.
Fransmannens insats var ungefär som jag förväntat mig, ungefär som han sett ut under senaste två åren: Höga berg och djupa dalar.
Starten var inte lyckad där han vid 1–0-målet först misslyckades med att nicka undan ett inlägg tillräckligt långt och sedan enkelt blev snuvad av Shelvey. Sakho var även lite för ”het” när han kastade sig in i vissa dueller och blev överspelad när Michu och Wilfried Bony kombinationsspelade.
Samtidigt visade han prov på sina kvaliteter, framför allt i andra halvlek. Styrkan i luften var uppenbar och fysiskt är han imponerande. Så länge han får spela till vänster i mittförsvaret bör han klara uppspelen.
Sky-experten Jamie Carragher kritiserade 23-åringens agerande vid 2-2-målet, och visst skulle han ha tagit sig tillbaka snabbare i position efter att ha följt med i rygg på Bony, men det misstaget var av mindre karaktär. Det kan man köpa. Det var trots allt första matchen och Sakho lär växa in i det.
Hans mittbackskollega Martin Skrtel var mer solid. Slovakens brytning framför en helt fri Bony i första halvlek höll Glenn Hysén-klass. Är han på väg tillbaka till formen han höll för två år sedan ser mittbackssidan plötsligt riktigt stark ut för Brendan Rodgers.

***
Det blir mer om helgens matcher senare, om Aaron Ramsey bland annat.