Om vi struntar straffdiskussioner åt sidan en stund i fokuserar på det som borde ha fått all uppmärksamhet:
Vilken äckligt, underbart, disciplinerad insats av West Bromwich idag mot Chelsea.
Den var värd tre poäng.

För dem som var lite trötta var lördagens möte på Stamford Bridge ingen uppiggande historia.
Med spelare som Eden Hazard, Willian och Oscar i startelvan förväntar man ju sig att få se fart och fläkt och läckert lir, men hemmalaget hade påtagligt svårt att skapa chanser i första halvlek.
Istället för att titta på bollhållaren – i så fall hade jag somnat – valde jag då istället att plocka fram scoutögat och endast kolla på West Bromwichs positionsspel. Det var fläckfritt.
Om man gillar försvarsspel var det en ren njutning att studera hur synkroniserat backlinjen agerade. En stötte, en föll. En gick in i duell, en annan gav understöd. Varje överflyttning gjordes snabbt och effektivt för att riskminimera.
Chelsea hade för lågt bolltempo och för få som var villiga att löpa utan boll. Men det var också West Bromwich som gjorde laget dåligt genom att inte bjuda på några attraktiva ytor.

Jonas Olsson & Co hade gjort i princip allt rätt fram till tilläggstid när Liam Ridgewell fick hjärnsläpp och väntade med att rensa en boll ett par meter från mållinjen. Måltjuven Samuel Eto’o – hans formkurva är stigande – högg och tryckte in 1–0.
Andra halvlek såg likadan ut. Chelsea hade bollen, men hade svårt att skapa chanser från uppställt spel. De få lägen som de vaskade fram kom efter slarviga bolltapp från West Bromwich.
En kvart in på andra kom kvitteringen. Claudio Yacoub screenade och lät Gareth McAuley nicka en hörna. Shane Long hoppade högst och nickade in returen.
Åtta minuter senare, i den 68:e minuten tog gästerna ledningen. Liam Ridgewell revanscherade sig lite, serverade Stéphane Sessègnon som sköt förbi en passiv Petr Cech.

José Mourinho gjorde direkt ändringar. Vid 1–1 skickade han in Demba Ba och gick över på ett tvåmannaanfall. Direkt efter 1–2-målet bytte han in John Obi Mikel och Juan Mata och gick över på 3-5-2. Som matchcoach är han fortfarande svåröverträffad.
Men den här gången behövde han en del tur för att behålla sin supersvit på 65 raka hemmamatcher i Premier League utan förlust.
West Bromwich försvarade sig nämligen framgångsrikt. Jonas Olsson var en jätte i försvaret. Svensken har hämtat sig efter vårens svaga form och ser nu ut som den där vikingen som rensade allt i eget straffområde för två säsonger sedan. Med tanke på formen hos övriga svenska landslagsförsvarare borde han vara högaktuell för spel mot Portugal.

Det hade förstås varit typiskt om José Mourinhos makalösa hemmasvit hade krossats av hans tidigare adept. Steve Clarke jobbade som assisterande manager under Mourinho i Chelsea. Clarke har tillhört klubben i 20 år som spelare och tränare, idag var han så när på att sänka sig gamla klubb tack vare en klockren laginsats.
När klockan tickat in på 94 minuter såg han ut att lyckas. Men då gjorde Goran Popov – inbytt i 89:e minuten – ett ödesdigert misstag. Istället för att släppa ut en boll till inkast med 30 sekunder kvar av matchen, låta laget flytta upp och låta tiden då, valde han att ta ett chansavslut från 40 meter.
Det var lika hårresande som David Ginolas ökända misstag som betydde att Frankrike missade VM 1994 och som Gérard Houllier kallade ”kriminellt”.
Chelsea vände spelet, Ramires fick bollen i straffområdet, föll efter en lätt beröring från Steven Reid och domaren Andre Marriner dömde en ytterst billig straff. Med 20 sekunder kvar av tilläggstiden.
Det var den typen av domslut som West Bromwich eller Norwich aldrig hade fått mot något av storlagen.
Eden Hazard placerade in bollen iskallt och räddade José Mourinhos svit. Portugisen har nu 66 raka hemmamatcher i Premier League utan förlust.

Det överskuggar dock inte det faktum att West Bromwich återigen visade att man är ett kompent lag. När man besegrade Manchester United på Old Trafford imponerade främst offensiva spelare som Sessègnon och Morgan Amalfitano. Idag var det mittförsvaret med Olsson/McAuley samt defensiva mittfältarna Yacoub och Youssouf Mulumbu som var organisatörerna bakom skrällpoängen.
Det överskuggar inte heller det faktum att Chelsea i två raka ligamatcher haft förvånansvärt svårt att skapa chanser.
José Mourinho alltid byggt sina lag med fokus på omställningsspelet. Chanserna ska skapas genom att direkt gå till anfall efter bollvinst, inte genom tålmodigt uppbyggnadsspel.
Men det kontringsspelet han inte lyckats återskapa ännu. Den där extrema farten som kännetecknade hans första Chelseaupplaga med Arjen Robben och Damien Duff, hans Inter med Eto’o/Diego Milito eller hans Real Madrid med Cristiano Ronaldo, syns sällan till nu. Spelare som Hazard, Oscar och Mata är underbara att se i aktion på små ytor, men de vill helst ha bollen på fötterna, inte lika gärna in på ytan bakom backlinjen.
Den här gången räckte Chelseas anstormning till en poäng. Men det här spelet kommer inte räcka till ligatiteln.