Startsida / Inlägg

Därför är Fulham på väg mot fiasko

av Kalle Karlsson

Fulham har varit ett stabilt mittenlag i Premier League i över ett decennium.
Nu befinner sig laget i en prekär situation där man hotas av nedflyttning.
Här tittar vi närmare på några av faktorerna som gjort att Martin Jols gäng sladdar.

Det är förstås tidigt att börja tala om nedflyttning i november. Samtidigt är det en känd fotbollssanning att det är en fara att tro att sitt lag är ”för bra för att åka ur”. Man upprepar det som ett mantra och fortsätter att spela samma (offensiva?) spel tills man inser att man inte alls var för bra. Då är det, ibland, för sent att backa bandet.
Är Fulham för bra för att åka ur? Nej, inte sett till vad laget presterat i höst, vare sig man pratar resultatmässigt eller spelmässigt.
Klubben upplevde en identitetskris efter ägarbytet där Mohamed Al Fayed lämnade över till Shahid Khan. Nu sladdar man även sportsligt.
Här är några orsaker till att laget just nu ligger under strecket.

Obalanserad trupp
Det är lätt att missbedöma ett lags kvalitet i Premier League.
Låt oss ta ett exempel: Om Norwich värvar Ricky van Wolfswinkel och Leroy Fer – större som namn än vad meriterna gör skäl för – så räcker det för att vissa ska lansera dem som ett lag för övre halvan i tabellen. Duktiga spelare, visst, inte minst Fer som varit bra i höst (det har inte van Wolfswinkel), men räcker det för bräcka andra klubbar?
Samma sak med Fulham. När man rabblar namn som Maarten Stekelenburg, Brede Hangeland, Sascha Riether, Scott Parker, Damien Duff, Dimitar Berbatov och Bryan Ruiz kan man få för sig att de står sig rätt bra.
Det gör de förstås jämfört med Crystal Palace, Hull City och Cardiff City. Men jämfört med övriga? Jag kan inte se att Fulhams trupp är så mycket bättre.
De har visserligen en drös välkända namn, men istället har Martin Jol samlat på sig den mest obalanserade truppen i ligan.
Vad skulle Fulham med Adel Taarabt till när de redan hade Bryan Ruiz till nummer tio-positionen? Skulle den lönepengen lagts på en annan spelartyp? För Martin Jol hade väl inte tänkt sig att spela Taarabt, Ruiz och Dimitar Berbatov – tre defensivt oansvariga spelare – i samma startelva?
Ruiz är ett kapitel i sig; ibland löjligt läcker och begåvad, men alldeles för ofta avskärmad i matcherna. Han har aldrig varit särskilt effektiv på kanten, men om han spelas centralt går det ut över presspelet eftersom varken Ruiz eller Dimitar Berbatov springer ihjäl sig i försvarsarbetet.

Dimitar Berbatov har förresten varit en del av problemet i höst. Han var fantastisk i vissa matcher förra säsongen när han fick flyta runt fritt och styra rytmen.
Nu när laget behöver spelare som är beredda att kavla upp ärmarna och ta jobbet är han en belastning. De som behöver övertygas kan studera hans antiinsats mot Liverpool häromveckan.

Övertro på äldre spelare
Fulham har länge haft en kärna av äldre spelare, inte minst i försvaret. Matthew Briggs skulle bli undantaget, en egenfostrad spelare som debuterade i maj 2007 blott 65 dagar efter sin 16-årsdag (han är fortfarande den yngsta spelaren i Premier Leagues historia).
Men Briggs har, sex år senare, fortfarande inte slagit sig in i laget. Istället har Fulham John Arne Riise och Kieran Richardson på vänsterbacken. Briggs har fått nöja sig med två inhopp i ligan. Det är givetvis ett misslyckande.
Riise/Richardson är äldre, beprövade spelare som tillhört stora klubbar, Liverpool respektive Manchester United, men håller de den nivån än idag?
Detsamma gäller mittförsvaret där Aaron Hughes och Brede Hangeland varit en pålitlig duo i många år. Men varningsklockorna borde ha börjat ringa för länge sedan.
Fulhams övertro på rutinerade spelare som Hangeland, Hughes, Philippe Senderos, Steve Sidwell och Damien Duff kan bli ödesdiger.

Fulham har onekligen svårt att få in unga spelare. Pajtim Kasami, 21, har visserligen varit en av få ljuspunkter i Fulham i höst, men Martin Jol har samtidigt hanterat andra unga spelare lite suspekt. Kerim Frei släpptes till Turkiet, trots att han visade lovande tendenser redan för ett par år sedan. Alexander Kacaniklics form har vacklat, men svensken har inte heller hjälpts av Jols hantering. Ena dagen i startelvan, nästa dag utanför truppen.

Svag transfersommar
Fulham värvade ett gäng spelare i somras, flera med rutin. Men få av dessa har levererat.
Scott Parker och Derek Boateng har inte kunnat lyfta det centrala mittfältet. Parker jobbar hårt, men har inte haft lika stort inflytande i matcherna som vi är vana vid. 32-åringen känns som ett vettigt tillskott. Över Boateng hänger ett större frågetecken. Den tidigare AIK-spelaren har hittills bara startat en match i ligan.
Maarten Stekelenburg blev skadad i augusti och har ännu inte blivit den där trygga sista utposten som Fulham var bortskämt med i många år med Mark Schwarzer.
Fernando Amorebieta, en gratisvärvning från Athletic Club, har haft minst sagt svårt att anpassa sig till engelsk fotboll. Darren Bent har gjort en del mål, men har fått stå bakom Dimitar Berbatov. Adel Taarabt har fått för få chanser. Elsad Zverotic, högerbacken från Young Boys, köptes som backup till Riether och har inga krav på sig.
Fulham lade ut cirka €14m i somras. Hittills har man inte fått valuta för de pengarna.

Spelidén
Fulham har ett begränsat spelarmaterial. Har de verkligen råd att försöka spela en offensiv, sorgfri fotboll med läckra champagne-lirare som Dimitar Berbatov och Bryan Ruiz? Ytterst tveksamt.
Det skulle förstås – här och nu – må bättre av att formera ett defensivt, pragmatiskt 4-5-1, bänka Dimitar Berbatov och satsa på att kriga till sig resultat. Vi har ju sett att det kan vara lyckosamt.
Men Martin Jol har inte varit beredd att göra det. Hans filosofi är offensiv och han har haft oerhörda problem att få till en defensiv stadga. Det här är trots allt klubben där Roy Hodgson byggde en försvarsmur runt Brede Hangeland och Aaron Hughes. Nu släpper laget in billiga mål i var och varannan match.
Här faller förstås ansvaret på den hårt pressade Martin Jol.
Sedan förra veckan har han fått René Meulensteen till sin hjälp. Martin Jol är kvar i rollen som manager, men har nu fått ett bollplank under sig.
Meulensteen var first team coach under sir Alex Ferguson i Manchester United och har högt anseende i branschen (även om spelaren i danska Bröndby har en annan uppfattning). Meulensteen är främst en skicklig instruktör nere på träningsplanen. Det återstår att se om han kan styra upp försvarsspelet.
Om den svaga formen fortsätter lär det inte dröja länge innan Martin Jol sparkas och Meulensteen får ta klivet upp som ansvarig.
Frågan är om han då får tillräckligt med tid för att rädda Fulham.
Annars är en 13-årig sejour i högstaligan över.

FAKTA/Fulhams placeringar i Premier League
(Säsong, placering i PL)

2013/14…. 18
2012/13…..12
2011/12……9
2010/11……8
2009/10…..12
2008/09……7
2007/08……17
2006/07.….16
2005/06…..12
2004/05…..13
2003/04……9
2002/03……14
2001/02……13

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB