SINGAPORE. Vilken match vi fick se på Emirates. Högkvalitativ, tempostark och dramatisk.
Själv gick jag ned till hotellfoajén i Singapore vid midnatt och lånade uppkoppling för att kunna följa dramat (hotellet här är bra, men rummen saknar wi-fi. Trodde det var standard 2013!).
Det blev inte som vi, eller åtminstone jag, förutspått. Jag gissade att Arsenal skulle äga matchen och att Everton skulle säkerhetsspela och hugga vid kontringslägen. Men det här är ett nytt Everton. Om någon missat det blev det tydligt idag.
Roberto Martínez gäng tog direkt kommandot och styrde spelet. De skapade inga giftiga chanser, men efter 33 minuters spel hade de 62 procent av bollinnehavet. På Emirates! Den siffran säger lite om den revolution Everton har genomgått under Roberto Martinez.
Även om laget inte skapade så mycket framåt så har man fått ett annat tänk. Typ: ”Det är bättre att ha bollen för då kan iallafall inte motståndarna göra mål”.
– Vår första halvlek var magnifik, tyckte Evertontränaren.
Arsenal är samtidigt ett nytt Arsenal. Förr styrde de alltid matcherna på hemmaplan, men var bräckligt defensivt. Nu känns det stabilt bakåt även om de inte har bollen.
Min känsla var att Arsenal kände sig rätt bekväma med att riskminimera och vänta på kontringslägen. Det var trots allt hemmalaget som skapade de bästa chanserna i första halvlek, ofta genom fina passningskombinationer med Olivier Giroud som vägg. ”Gunners” hade dock förvånansvärt svårt att hantera Evertons höga press.

Per Mertesacker och Laurent Koscielny – ligans bästa mittbackspar i höst – såg till att Romelu Lukaku inte fick några ytor. Koscielny satte knappt en fot fel.
Det var andra spelare som imponerade hos Everton. Som vänsterbacken Bryan Oviedo som på nytt gjorde en stark insats. Som Gareth Barry som är i sitt livs form. Som mittbacken Phil Jagielka som är Englands mest formstarka mittback (startman i VM?). Som högerbacken Séamus Coleman som är ligans bästa i sin position i höst.
Men allra mest imponerade Ross Barkley.
Han har varit bra hela hösten, men det är så underbart att se att han hela tiden utvecklas och tar steg åt rätt håll. Med ett stärkt självförtroende är han nu kapabel att diktera villkoren borta mot ligaledaren. Barkley, som fyllde 20 år i veckan, har fysiken, tekniken, speluppfattningen och farten. Han har förutsättningarna för att bli något utöver det vanliga.

I andra halvlek var Arsenal mer aggressivt. Det syntes att de hade fått order om att pressa högre och bli mer noggranna med bollen.
Då blev matchen en riktig höjdare.
När Arsenal började styra villkoren fick Everton möjlighet till omställningar. Och då är de alltid farligt med spelare som Barkley, Kevin Mirallas och Steven Pienaar bakom Lukaku.
Första målet var dock hemmalagets och kom med drygt tio minuter kvar av matchen. Mesut Özil, som blixtrat till då och då och visat sin klass, dök upp på bortre stolpen efter att Olivier Giroud slagit hål i luften och tryckte in 1–0 i nättaket.
Där och då kändes det som ett blytungt mål. Arsenal hade ryckt till sju poängs ledning om de fått med sig segern.
Men Everton gav sig inte. Bara några minuter senare fick inhopparen Gerard Deulofeu en boll i straffområdet, vickade till höger och dundrade in kvitteringen i bortre.
I slutminuterna var det högdramatiskt. Romelu Lukaku hade sedan ett jätteläge sedan Mikel Arteta tappat bollen i ett kritiskt läge. I slutsekunderna vände Olivier Giroud och drog till från distans. Bollen tog i kryssribban och ut.
Den aktionen var värd ett bättre öde, men det slutade oavgjort, 1–1.
Det var en missad möjlighet för Arsenal med tanke på det sena ledningsmålet, men jag tror att Arsène Wenger är relativt nöjd ändå. Hans lag leder trots allt ligan med fem poäng.
Roberto Martínez är garanterat nöjd. Hans gäng kom till Emirates efter triumfen på Old Trafford och det kunde mycket väl ha blivit en negativ reaktion. Men Everton förde spelet i första halvlek och demonstrerade vilket fint, gediget fotbollslag de har blivit. Martínez hävdade att laget spelade ännu bättre än mot Manchester United och att man kommit över ”mentala blockeringen” mot storlag på bortaplan.

Everton har lagt beslag på två guldklimpar
Att Everton drog vinstlotten när Romelu Lukaku var tillgänglig på lån är vida känt. Den belgiske anfallaren har blivit precis den målskytt och referenspunkt som laget saknat.
Vad som hamnat lite i skuggan den här hösten är att managern Roberto Martínez lyckades lägga beslag på ytterligare en guldklimp via lån.
När Barcelona ville ge talangen Gerard Deulofeu, 19, en språngbräda där han kunde få speltid och utvecklas blev det inte till någon av konkurrenterna i La Liga. Istället gick flytten till Merseyside och Everton. Det hade förstås inte blivit så om inte spanske Roberto Martínez utnyttjat sina kontakter och sin kompetens.
Deulofeus start i Everton var inte lika sprakande som Lukakus (klubben lyckades dessutom stava fel på hans efternamn på matchtröjan), men nu har anfallaren blivit varm i kläderna.
När han hoppade in mot Liverpool i derbyt var han överambitiös och oslipad. Han misslyckades med det mesta.
Men Roberto Martínez var beredd att ge honom fler chanser. Någon vecka senare var han fullständigt magisk när Stoke kördes över med 4–0. I veckan kom han in och var pigg i segermatchen borta mot Manchester United. På söndagen hoppade han in på Emirates – och blev poängräddare.
Efteråt hyllades han av Martínez:
– Han är arrogant på rätt sätt. Han upprepade flera gånger att han skulle avgöra idag. Jag har aldrig sett en spelare som är kvickare med boll än honom.
Evertons trupp har känts lite för tunn för att kunna hota om fjärdeplatsen. Men om bonusspelare som Gerard Deulofeu kliver fram och blir fullgoda alternativ kommer det att betyda massor för Roberto Martínez.

***
Nu är klockan 02.59 här borta. Sovdags.