Det beskrivs som ”matchen som kan avgöra titelracet”.
Det är också det stora testet för José Mourinho.
Manchester City–Chelsea blir hjärnornas kamp.

Ni har säkerligen inte missat eftersnacket kring mötet Chelsea–West Ham förra veckan.
Sam Allardyce kom till spel med en sargad trupp och ställde ut spelarbussen i eget straffområde och defensivspelade sig till en poäng.
– 1800-talsfotboll. Det här är inte Premier League, världens bästa liga, muttrade José Mourinho.
Det var förstås lite humoristiskt eftersom portugisen själv har gjort sig känd som en tränare som är beredd att göra vad som krävs för att vinna. Vi behöver inte gå så långt tillbaka som Inters möte med Barcelona, det räcker med att titta på den här säsongen.
Borta mot Manchester United ställde Mourinho upp ett 4-6-0 med André Schürrle som falsk nia med syftet att få ett 0–0. Borta mot Arsenal ställde Chelsea ut ett 4-3-3 med syftet att få 0–0.
Han lyckades båda gångerna. Han brukar göra det.
Det finns ingen tränare i världen som är lika duktig på att ställa ut ett lag för att få med sig ett resultat som José Mourinho. Han har själv sagt:
– Att spela 4-3-3, hålla nollan och vinna med 1–0 är det enklaste som finns.
Det citatet sammanfattar nog vad vi får se ikväll.

Manchester City har krossat allt motstånd på Etihad Stadium den här säsongen. 4–0 mot Newcastle, 4–1 mot Manchester United, 7–0 mot Norwich, 6–0 mot Tottenham, 6–3 mot Arsenal…
Med det i bakhuvudet och med så mycket på spel lär José Mourinho ta med både livrem och hängslen till Manchester. Ett oavgjort resultat är en seger för Chelsea.
Mot sämre motstånd hade gästerna förstås fortsatt spela 4-2-3-1 med formstarka trion Eden Hazard, Oscar och Willian i de offensiva positionerna. Men idag handlar det om att stänga till. Och då kan det mycket väl bli 4-3-3, systemet som José Mourinho känner och kan bäst.
I så fall får vi se tre ur kvartetten Nemanja Matic, John Obi Mikel, Frank Lampard, Ramires ta de centrala platserna. På Emirates, dagen före julafton, var det Mikel bakom Ramires/Lampard med Oscar på bänken. Det låter kanske märkligt att bänka Oscar, lagets bästa spelare en stor del av hösten, men brassen passar helt enkelt inte lika bra i ett 4-3-3.
Kvällens 4-3-3-uppställning, om den används, kommer dessutom mer att framstå som 4-5-1 där yttrarna (Hazard/Willian?) får sjunka djupt ned för att ge ytterbackarna Branislav Ivanovic och César Azpilicueta understöd.

Manuel Pellegrini brukar inte ha så mycket att fundera över. Manchester City-tränaren har hittat en fungerande balans i sitt 4-4-2 (en bedrift om något!) och laget har bara en växel på hemmaplan: Full fart framåt.
Nu finns dock ett val att göra eftersom Sergio Agüero är skadad. Ska Pellegrini hålla fast vid 4-4-2 med Alvaro Negredo och Edin Dzeko på topp eller ska han addera en mittfältare som han gjorde mot Liverpool (2–1)? Då tog David Silva klivet in centralt med Samir Nasri och Jésus Navas på kanterna. Nu finns Stevan Jovetic med i leken, han hoppade in och nätade mot Tottenham, men jag tvivlar på att han får starta efter så lång frånvaro.
Pellegrinis lag har släppt allt löst på hemmaplan tidigare, trygga med att de kan släppa in mål eftersom de ändå kommer att göra fler än motståndarna.
Mötet med Chelsea är annorlunda. Mot ett reaktionärt José Mourinho-lag kan man inte räkna med att göra mål. Och att släppa till kontringar kan bli ödesdigert.

Det blir oerhört intressant att se om José Mourinho har någon överraskning till den här matchen, någon taktisk disposition som neutraliserar ligans bästa offensiv. Klarar han det här testet, och ser till att hans lag blir säsongens första att hålla nollan på den här arenan, är det bara att lyfta på hatten. 1800-talsfotboll har också sin tjusning.
Vissa saker vet vi. Chelsea kommer att packa centrala mittfältet för att undvika att ge David Silva samma utrymme som spanjoren fick på White Hart Lane förra veckan. Anfallsvapnet blir att ställa om snabbt med hjälp av snabbheten hos Hazard, Willian, Eto’o.
Det lutar åt en målsnål historia på Etihad.
För en gångs skull.