Leicester City satsade stort, men missade uppflyttning till Premier League år efter år.
Nu håller de hårdare i pengarna – och då ser de ut att gå hela vägen.

Ni kanske minns hur Vichai Srivaddhanaprabha (då hette han Raksriaksorn i efternamn) och sonen Aiyawatt klev in i Leicester City med storslagna planer 2010. De thailändska affärsmännen, som kontrollerade företaget King Power, lovade en satsning för att nå Premier League.
Leicester fick stämpeln som ”Championships Manchester City” och målmedveten blev än mer tydlig när tränaren Paulo Sousa fick sparken efter två månader och ersattes av Sven-Göran Eriksson.
Svennis aktier hade visserligen sjunkit kraftigt efter misslyckade sejourer i Mexiko och Notts County, men stora projekt kräver ett stort tränarnamn och den punkten uppfyllde svensken.
Det året fanns ingen hejd på shoppingen. Leicesterägarna, som betalade av lånen på över en miljard kronor, lade ut cirka 170 miljoner kronor på elva nya spelare den sommaren. Bara mittbacken Matt Mills ska ha kostat över 50 miljoner kronor. Anfallaren Jermaine Beckford runt 30 miljoner kronor.
Svennis entré lyfte laget inledningsvis, men efter en svacka på våren missade laget playoff. Det var en rejäl missräkning sett till vad man spenderat.

Vichai Srivaddhanaprabha fick lära sig den hårda vägen. Stora spelarköp garanterar inte uppflyttning till Premier League.
Tittar man på senaste årens nykomlingar finns det istället en annan gemensam nämnare: Många av lagen som lyckats har byggt på kontinuitet. Samma tränare har fått stanna på sin post och arbeta på sikt.
Varken Reading, Crystal Palace, Hull City, Swansea, Norwich eller Blackpool arbetade med stor budget.
Det är den hållningen Leicester har antagit nu. Den här säsongen har laget parkerat på förstaplatsen i Championship. Redan före jul slog konkurrenterna fast att ”The Foxes” var ligans bästa lag.
– Vi mötte ett lag som var en miljon mil bättre än vad vi mött i den här divisionen. De kommer vinna ligan, sa Boltons tränare Dougie Freedman.
Efter segern mot Blackpool förra helgen är avståndet 17 poäng ned till Derby på tredjeplatsen. Leicester är i praktiken klart för uppflyttning. Avancemanget garanterar intäkter på närmare 600 miljoner kronor, plus ytterligare 600 miljoner kronor utspritt över fyra år i så kallad ”fallskärm” om de skulle åka ur.

Framgångarna är resultatet av utveckling. Leicester har i princip samma lag som förra säsongen. Endast två värvningar gjordes innan fönstret stängdes i augusti. Efter att tre kontraktslösa spelare signats i september var fyra av fem värvningar free transfers.
Tidigare letade klubben stora namn – Svennis hämtade in Darius Vassell tre veckor in på sin sejour. Nu finns det plats för doldisar med oförlöst potential. Som 27-årige anfallaren Jamie Vardy, som för två år sedan spelade Conference i Fleetwood Town. Vardy har tryckt in 15 mål i Championship under året. I målet har Leicester dansken Kasper Schmeichel som fått ett lyft. I försvaret har unge Liam Moore imponerat bredvid Wes Morgan.
Tränaren Nigel Pearson har fått stanna på sin post, trots förra årets besvikelse mot Watford i playoff.
Leicester åkte ur Premier League 2004. Fallet blev så tungt att de halkade ned i League One 2008. Sedan dess har fansen fått drömma tillbaka till åren runt millennieskiftet då Martin O’Neill nådde stora triumfer med spelare som Emile Heskey och Pontus Kåmark.
Nu kan de börja drömma igen på King Power Stadium.
Till skillnad mot många andra klubbar har de en ekonomiskt stark ägare – som även lärt sig att långsiktighet ger resultat.