Spaniens era som världshärskare är över.
Den tog slut igår mot ett heroiskt Chile vars förbundskapten Jorge Sampaoli förfinat idéerna från Marcelo Bielsa.

Efter den försmädliga premiärsmällen mot Holland (1–5) valde Vicente Del Bosque att förändra.
Xavi och Gerard Piqué bänkades till förmån för Pedro och Javi Martínez.
Dessa byten var naturliga. Piqué hade en tung match mot Holland och hans huvudspel behövdes inte lika mycket mot små chilenare. Pedro skulle bidra med den spelbredd till höger som Spanien saknade mot Holland.
Chile gjorde en förändring jämfört med segermatchen mot Australien. Jorge Valdivia, spelfördelaren, fick lämna plats för ytterligare en mittback, Francisco Silva och det udda spelsystemet 3-4-1-2.
Detta var ett väntat val av förbundskapten Jorge Sampaoli. Jag har hävdat länge att trebackslinje (som i praktiken blir en fembackslinje) är att föredra mot Spanien/Barcelona som sällan hotar via inläggsspel.

Högt pressande Chile
Genom åren har vi sett olika sett att hantera Spaniens passningsfotboll. Mest förekommande har varit att backa extremt lågt på egen planhalva och spela ett disciplinerat zonförsvar.
Därför är det intressant att Chile lyckades fullborda den här triumfen med en helt annorlunda taktik.
Jorge Sampaolis spelidé härstammar från Marcelo Bielsa (som även influerat Pep Guardiola). Det betyder hög press och bollinnehav. Chile valde därför, precis som i VM-mötet i Sydafrika för fyra år sedan, att kliva högt och störa Spanien.
Det kunde se ut som nedan.

Spanien har spelat sig ur Chiles press och Sergio Ramos kan hitta upp till en fri Andrés Iniesta. I de här lägena har Spanien genom åren varit trygga i att de fått möta motståndare som faller, men det skedde inte igår.

Istället störtar två chilenska spelare upp i rygg och sekunden senare har man återerövrat bollen. Foto: TV4

Fronttrean med Eduardo Vargas, Alexis Sanchez och Arturo Vidal störde Spaniens mittbackar och sedan följde resten av laget efter med wingbackarna Eugena Mena och Mauricio Isla som klev högt på sina kanter och backlinjen som kunde hålla en hög offsidelinje. De defensiva mittfältarna Charles Aranguiz och Marcelo Diaz, som båda spelat under Sampaoli i Universidad de Chile, gjorde ett enormt jobb på mitten där de stängde ned ytorna, och Gary Medel spelade i princip man-man-markering mot Diego Costa.
– Våra anfallare pressade högt för att förhindra att Spanien spelade genom mittfältet. Det gjorde livet svårt för dem, sa Jorge Sampaoli efteråt.

Chiles fronttrea klev högt och störde Spanien.

Det här medförde att Spanien tvingades spela ett längre spel än normalt. Laget slog 43 långbollar igår – förmodligen fler än de gjorde sammanlagt under hela VM 2010. Och då var försvarstrion Gary Medel, Francisco Silva och Gonzalo Jara stenhårda i luftduellerna, trots att de längdmässigt var underlägsna Diego Costa.

Diagrammet visar Spaniens långbollar under matchen.

En förutsättning för att lyckas med en sådan här djärv taktik är att man förutom arbetsvilja och aggressivitet behöver ha en dos spelskicklighet när man själv ska spela sig fram i plan.
Det har Chile (likt Mexiko som i mötet med Brasilien visade att man har den kvaliteten).
I den 20:e minuten utnyttjade man det. Xabi Alonso slog en felpassning, Chile vann boll högt. Därifrån gick det snabbt. Charles Aranguiz tog den typen av djupledslöpningar som Spaniens sittande mittfältare aldrig gör och när han fick en perfekt passning av Arturo Vidal kunde han servera Vargas.

Chile anföll inte på det sätt som man brukar göra och här finns en skillnad mellan Sampaoli och Bielsa. Där Bielsa höll fast vid sin possession-filosofi har Sampaoli visat flexibilitet. Om situationen kräver det är han beredd att ge upp bollinnehavet för att istället attackera med snabba omställningar.
I sin tur tycker jag att Spaniens ökända återerövringsspel har avtagit markant med åren. Från att tidigare turneringar ha jagat motståndarna som bålgetingar kändes Spaniens presspel utspritt och halvdant. Och när Spanien väl märker att de inte klarar av att vinna bollen högt blir de tvungna att retirera, precis som i finalen i Confederations Cup förra året. Och ett lågt försvar är inget de behärskar särskilt bra. Kanske är det så att den här spelargenerationen blivit för mycket till åren för att orka lägga ned de löpmeter som krävs för att upprätthålla ett effektivt presspel?

Spanska byten
Vicente Del Bosque bytte ut misslyckade Xabi Alonso mot Koke i paus. Atlético-mittfältaren bidrog till att höja bolltempot och Spanien hade sin bästa period i matchen i inledningen av andra halvlek.
Det märktes att Del Bosque beordrat spelarna om att löpa mer i djupled. Plötsligt kunde man se både Costa, David Silva och Pedro hota i djupled.

I början av andra halvlek visade Spanien en större vilja att löpa i djupled, vilket i sin tur gav  möjlighet till spel på tredje spelare. Här är det Pedro som ger sig i väg. Foto: TV4

Diego Costa fick ett jätteläge två minuter efter vilan, efter en sådan djupledslöpning, och ett mål där hade kunnat förändra psykologin. När Sergio Busquets sedan brände öppet mål var det som om Spaniens förhoppningar och spirit dog.
Jorge Sampaoli drog tillbaka sitt lag i andra halvlek och ”stängde igen butiken”, ett bevis för hans mer pragmatiska hållning.
Del Bosque bytte ut Costa mot Fernando Torres och Pedro mot Santi Cazorla, när han egentligen borde ha behållit Costa och testat ett tvåmannaanfall. När Cazorla kom in var matchen redan körd.

Slutsats
En fantastisk era, en av de allra mest imponerande i fotbollshistorien, tog slut igår. Spanien har abdikerat från tronen. Är tiki-takan död?
Nja, det är svårt att slå fast efter gårdagens match eftersom Spanien inte spelade något som liknade tiki-taka. De spelade snarare ett längre spel som de inte behärskar.
Det man med säkerhet kan säga är att Spanien har haft en unik spelargeneration med Xavi och Andrés Iniesta i spetsen och dessa börjar nu bli till åren. Det finns ingen garanti för att nästa generation med Koke & Co kan prestera samma typ av fotboll och nå liknande resultat.
Motståndare har dessutom lärt sig att det går att bemästra Spaniens spel med högkvalitativ press- och fartfotboll. Bayern München gjorde det mot Barcelona i Champions League förra våren. Brasilien gjorde det i Confederations Cup förra sommaren.
Trebackslinjen är att föredra eftersom den:
a) tätar ytorna centralt i backlinjen där Spanien vill sticka in bollar.
b) ger mittbackarna möjlighet att man-man-spela mot en ensam striker och följa i rygg eftersom det alltid finns två andra mittbackar som kan täcka upp bakom.
c) nedprioriterar kanterna där Spanien ändå inte hotar via inläggsspel.

Jorge Sampaoli kommer att vara glödhet på marknaden efter VM. Han tog över Chile efter Claudio Borghi för 1,5 år sedan. Nu har han tagit landet till åttondelsfinal med ett utvecklat Bielsa-spel.
Det ska bli så spännande att följa det här laget i turneringen.

Fotnot: Bilder från TV4. Du kan se matchen i repris här.
Fotnot 2: Tack till Nils Paulson som fixade plangrafik.