Startsida / Inlägg

Analys: Belgiens problemområde

av Kalle Karlsson

En ny blek insats av Belgien räddades återigen av Marc Wilmots succébyten.
Men trots avancemanget från gruppspelet ser jag en stor brist i den här truppen.

Mötet mellan Belgien och Ryssland bjöd på två olika angreppssätt från de båda förbundskaptenerna.
Marc Wilmots som gjorde lyckade byten i VM-premiären gav både Dries Mertens och Marouane Fellaini chansen i startelvan.
Rysslands Fabio Capello, som också fick se lyckade inhopp från Alan Dzagoev, Alexander Kerzhakov och Igor Denisov i deras premiär mot Sydkorea, valde dock att inte belöna någon av dessa med en plats i startelvan. Istället bytte han ut den misslyckade Yuri Zhirkov samt Andrey Eschenko mot Maksim Kannunikov och Aleksei Kozlov.

analys2_belrys

Starten på matchen var lovande där Belgien hade det mesta av bollen och Dries Mertens omgående hotade med löpningar i djupled, en egenskap som Belgien saknade i första halvlek mot Algeriet.
Ryssland var, som vanligt under Capello, mest intresserat av att hålla ihop laget och inte bjuda på något. Dock valde man att kliva lite högre än i öppningsmatchen mot Sydkorea.
När Belgien inte fann några enkla vägar framåt blev tempot lågt. Belgarna hade mestadels bollen i ofarliga zoner. Eden Hazard föll ur matchen och Romelu Lukaku lyckades endast genomföra en lyckad imitation av osynliga mannen. Den ende som verkligen hotade i Belgien var Mertens som fick övertag på ryske vänsterbacken Dmitriy Kombarov. Det ledde dock inte fram till några riktigt heta chanser.
Istället var det Ryssland som hade halvlekens bästa chans när Alexander Kokorin fick fritt nickläge, men bollen smet utanför.

Belgiens offensiva problem
Så var vad det som inte fungerade för Belgien? En hel del. Dels var bolltempot för lågt, dels blir laget för förutsägbart i offensiven. I första halvleken verkade lagets förhoppningar vila på att Dries Mertens eller Eden Hazard skapade något på egen hand. När den senare körde fast hände inte mycket. De enda gångerna som Marc Wilmots gäng skapade något var när de lyckades vinna bollen och få omställningslägen.
Ett gigantiskt problem, enligt mig, är Belgiens ytterbackar. I försnacket i Sportbladets VM-studio pratade jag om hur Jan Vertonghen och Toby Alderweireld varit alltför sega att fylla på mot Algeriet. Det blev extra tydligt i premiärmatchen då Algeriets mål var frukten av en ytterbackslöpning som sedan ledde fram till straffen.
Bildsekvensen nedan sparade jag från öppningsmatchen mot Algeriet.

Vertong1Jan Vertonghen har chansen att fylla på utanför Eden Hazard för att dra isär algeriska försvaret. Foto: SVT

vertong2Men han blir kvar på sin vänsterbacksplats gång på gång. Foto: SVT

Vertongen3Algeriets ledningsmål föranleddes av den typen av löpning som Belgien saknar. Faouzi Goulam störtar fram på sin vänsterback, får väggspelet på tredje spelare och slår inlägget mot Sofiane Feghouli. Foto: SVT

Igår mot Ryssland hade Belgien samma problem.
Mot uppställt spel kan motståndarna centrera sitt lag utan att vara orolig för att hamna i numerärt underläge på kanterna.

Vertonghen7Här ser vi hur Vertonghen vägrar överlappa, vilket medför att det blir enkelt för Rysslands försvarare att ”dubbla” mot bollföraren Eden Hazard. Foto: SVT

Vertonghen4I diagrammet ser vi inläggen för Jan Vertonghen och Toby Alderweireld i mötet med Ryssland. De slog två inlägg vardera, men bara ett från den ”nedre zonen” vid hörnflaggan.

Vertonghen6Studerar man spelarnas passningsstatistik (Alderweireld på offensiv tredjedel) kan man se tydligt hur de inte fyller på ned mot hörnflaggorna.

Vad medför detta? Jo, att Eden Hazard, när han kommer ned på kanten möter ett par, ibland tre försvarare, utan att få hjälp av en överlappande ytterback. Den typen av löpningar är en förutsättning för att Hazard, Ronaldo, Messi & Co ska få utrymme att vika in i plan och ta avslut, alternativ hitta fram med avgörande passningar. Inga överlappningar, inget hot.

Belgiens problem påminner om Tysklands, en annan nation som mönstrar fyra mittbackar. Det här blir en automatisk bieffekt när man spelar utan naturliga ytterbackar – och dessutom lägger band på de omskolade mittbackarna. Jan Vertonghen (som ersatte Thomas Vermaelen tidigt igår) har spelat en hel del vänsterback i Tottenham och även om han aldrig blir någon Cafú har jag sett honom avsevärt mer offensiv än han visat i den här turneringen.
I en fantastisk belgisk generation finns det ett stort svart hål, nämligen skickliga ytterbackar. Det kan bli kostsamt i den här turneringen, framför allt när Romelu Lukaku verkar ha hamnat i en formsvacka. Kanske finns det ett samband? Lukaku var långt ifrån bra igår, men hans arbete blir svårare när lagkamraterna inte hjälper till att dra isär och skapa ytor. Igår slog han bara nio passningar och hade bara en bollberöring i straffområdet.

Wilmots byten
I andra halvlek valde Marc Wilmots att återigen byta ut Romelu Lukaku. Chelseaanfallaren har varit iskall i två matcher. Ersättaren, 19-årige Divock Origi, bidrog med mer löpningar och det belgiska anfallsspelet blev aningen bättre. Även Dries Mertens, första halvkens bästa spelare, fick lämna planen sedan han kommit bort efter skiftet till vänsterkanten. Ett annat Wilmots-drag var att flytta upp Marouane Fellaini högre upp i plan, men de längre bollarna mot Fellainis kalufs uteblev och Belgiens bästa chans var istället en frispark i stolpen av Kevin Mirallas, en annan inhoppare.
I den 88:e minuten fick dock Eden Hazard ett en-mot-en-läge, kanske frukten av att Belgiens tvåmannaanfall tog uppmärksamhet från mittbackarna. Det räckte för att Hazard skulle flyta förbi Eschenko och spela snett inåt bakåt till Origi som tryckte upp bollen i nättaket.

Slutsats
För andra matchen i rad vann Belgien utan att imponera. Marc Wilmots byten förändrade matchbilden och avgjorde i premiären och igår var det en inhoppare som avgjorde igen.
Men belgarna har mycket att fundera över inför fortsättningen. Med ett så tydligt problemområde kanske vi har överskattat lagets chanser? Jag har själv tippat Belgien i kvartsfinal, men även det känns osäkert nu. Romelu Lukaku har inte kommit in i turneringen och bristen på naturliga ytterbackar hämmar anfallsspelet.
En lösning på det skulle kunna vara att ge de centrala mittfältarna mer licens att gå framåt, men hittills har Kevin De Bruyne sjunkit djupt för att delta i de tidiga uppspelen medan Axel Witsel som väntat sällan lämnar rollen som balansspelare.
Något annat som blir intressant att se längre fram är hur lagets zonmarkering klarar sig mot bättre motståndare. Vi ska grotta ned oss i det senare, förmodligen inför lagets åttondelsfinal.

Fotnot: Bilder från SVT. Du kan se matchen här.
Fotnot 2: Tack till Nils Paulsson som fixade plangrafik.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Johan Cedervall
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB