Arsenal betalade runt 400 miljoner kronor för Alexis Sanchez. För det har klubben fått en spelare som ger en ny dimension i offensiven.
Vi tittar närmare på hur Alexis Sanchez entré kan utveckla lagets anfallsspel.

Förra sommaren jobbade Arsène Wenger hårt för att köpa loss en ny striker.
Han försökte med Gonzalo Higuaín, men han hamnade i Napoli.
Han försökte med Luis Suárez, men han gick inte att lösa.
Anfallsjakten var onekligen ett misslyckande och när säsongen startade hade laget bara två naturliga strikers: Olivier Giroud och Yaya Sanogo.
Med tanke på att den senare var ung och oprövad var bördan på Giroud orimligt stor. Till en början bar han den med den äran. Han gjorde fyra mål på de fyra första omgångarna och var dessutom oerhört nyttig i länkspelet. Fransmannen mötte och med djupledslöpningar från mittfältare som Aaron Ramsey och Jack Wilshere var Arsenal svåra att neutralisera. Wilsheres ofattbara tv-spelsmål mot Norwich hemma var ett exempel på det.

Typiskt Arsenal anfall med Olivier Giroud. Giroud agerar felvänd, Jack Wilshere tar löpet, väggspelar och avslutar i mål. Löpning från mittfältet, väggspel på tredje spelare – enligt skolboken (även om just det här målet mot Norwich var överdrivet sofistikerat).

Det här anfallsvapnet var effektivt förra hösten och en av anledningarna till Aaron Ramseys målform.
Det finns dock något som Olivier Giroud saknar och som var en brist i Arsenals spel: Djupledsspelet. Även om Giroud ibland kan ta smarta löpningar i djupet har han inte snabbheten eller rycket i steget för att testa en backlinje på bollar som sätts in i ytan bakom. Framför allt upplevde jag att det här blev ett problem för Arsenal i de täta matcherna. Utan djupledshot blev ytorna för mittfältssnidare som Mesut Özil och Santi Cazorla begränsade – och därmed fick dessa svårare att skapa målchanser.
När Theo Walcott blev skadad var det förödande för Arsenal. Med en mötande Giroud var det Walcott som skulle erbjuda spelet i djupled, vara den som drar isär.
Nu fanns ingen som kunde göra det jobbet och Arsenal blev lidande.
Arsène Wenger har försökt överbrygga den här problematiken tidigare. Redan för två år sedan experimenterade han med Theo Walcott som anfallare (läs min analys från december 2012). Det fungerade bra mot sämre motstånd och i matcher där Arsenal hade ledningen. Däremot fungerade det sämre mot bättre lag eller lag som backade hem. I dessa matcher kunde inte Walcott utnyttja sin fart i djupet och när det istället blev spel felvänd – Arsène Wengers farhåga – blev han avslöjad.

Det är här Alexis Sanchez kommer in i bilden. Chilenaren påminner om Theo Walcott, men där engelsmannen bygger sitt spel på extrem speed har Sanchez ett större tekniskt register. Han är tillräckligt begåvad för att kunna agera felvänd, han kan spela fram och avsluta. Dessutom är han smart nog att ta rätt löpningar.
– Jag tog honom för att han är en spelare som har liknande kvaliteter som Walcott, han löper utan boll in bakom försvararna, sa Arsène Wenger till officiella hemsidan efter att Sanchez presenterats.
– Med kvaliteten i hans löpningar kan han bli viktigt för oss. Han är en striker och en bra avslutare.

Alexis Sanchez har utvecklats från att vara en ytter till att bli en mångfacetterad offensiv spelare. Han kom fram som winger innan Francesco Guidolin placerade honom som tia bakom Antonio Di Natale i Udinese. Där hade han en fri roll där huvuduppdraget var att spela fram och gå i djupled. I Barcelona fanns ingen nummer tio-position och Leo Messi hade den centrala positionen så där handlade det mest om platsen som högerytter. I Chiles landslag har han, som vi kunde se i VM, mer och mer använts som striker.
Som skolad offensiv mittfältare skulle man kunna tro att Alexis Sanchez agerar som en ”falsk nia”, det vill säga, söker sig ned i plan och möter boll, men faktum är att han ofta agerar som en naturlig anfallare. Han varierar sitt spel mellan att ligga och smyga vid sista försvararen och testar motståndarförsvaren i djupled. ”Playing on the shoulder of the last defender”, som de säger i England. I nästa skede möter han boll och agerar länkspelare.
Alexis Sanchez hanterar båda dessa moment, vilket gör honom till en blandning av Giroud och Walcott. För Arsenal kan det betyda massor. Arsène Wenger har aldrig trott på Walcott som striker, trots ett och annat hattrick mot Newcastle, och Giroud har varit för enkelspårig och lätt att markera bort för toppförsvarare.
Kombinationen av targetspel och djupledshot är det svåraste som finns att hantera som försvarare. Didier Drogba var prototypen för en anfallare som hade allt.

Valet mellan Olivier Giroud eller Alexis Sanchez i strikerrollen handlar i grunden om vilket anfallssätt man vill använda.
Vill Arsenal kombinationsspela sig till chanser och ha en stark, skicklig targetspelare som kan nicka ned, skarva och one touch-spela felvänd – då väljer de Olivier Giroud.
Det kan se ut så här.

Olivier Giroud möter, drar med sig mittbackarna. När passningarna kommer in på fransmannen kan han knacka tillbaka, antingen på Mesut Özil eller en framstormande Aaron Ramsey. Notera här att djupledshotet måste komma från åtminstone en wingspelare. I första hand Theo Walcott, i vissa fall även från Sanchez. Men Santi Cazorla kommer, av naturliga skäl, inte att vara den djupledslöpande spelaren.

Vill Arsenal istället testa motståndarnas försvar i djupled (i toppmatcherna på bortaplan?) kan man välja Sanchez. Det kan se ut som nedan.

Alexis Sanchez trycker ned motståndarnas försvarslinje. Det gör att ytan mellan backlinje och mittfält blir större, vilket i sin tur ger mer utrymme för Mesut Özil. Santi Cazorla kan då smyga in från sin kant och överbelasta den ytan. Theo Walcott, eller om Jack Wilshere/Alex Oxlade-Chamberlain/Serge Gnabry startar till höger, kan välja mellan att gå inåt eller att gå i djupet.

Slutsats
Var kommer Alexis Sanchez att spela i Arsenal? Förmodligen kommer Arsène Wenger utnyttja Alexis Sanchez flexibilitet till fullo. Ibland kommer han utgå från kanten, ibland kommer han utgå från strikerrollen.
I Community Shield fick vi se 25-åringen utgå från vänster. Då startade Yaya Sanogo som striker och där fick se Sanchez vandra inåt i plan och öppna för högerbacken Mathieu Debuchys offensiva löpningar.
Jag blev imponerad av det jag såg av Sanogo och tror att han kommer att spela en viktig biroll i Arsenal redan i höst. Med Sanogos direkthet blev Arsenals spel rakare och snabbare. Färre passningar och rakare väg mot målet.
Alexis Sanchez passar för den sortens spel. Han kommer visserligen från possession-fotbollens Mecka, Barcelona, men han är som allra mest effektiv som kontringsspelare.
Det här är en viktig bit för ett lag som beskyllts för att efterlikna handbollsspel i offensiven. När nu laget behöver en annan anfallstyp än Giroud kan man använda Alexis Sanchez, en världsspelare som erbjuder andra egenskaper. Wenger kan också använda den löpvillige Sanogo och låta Sanchez utgå från kanten. Principen blir densamma då som när Sanchez spelar striker. Sanogo trycker ned försvarslinjen – kreatörerna får utrymme att kreera.
Om Arsenal vinner titeln denna säsong gissar jag att en orsak kommer att vara Alexis Sanchez. Han är kapabel att ge Arsenal en ny dimension i anfallsspelet.

***
Om du vill få liknande blogginlägg i ditt Facebookflöde – kolla in bloggens sida på Facebook. Inga onödiga uppdateringar, bara länkar till blogginlägg, podcastavsnitt och längre texter av mig på Sportbladet.se.

***
Stort tack till Fredrik Ihse som hjälpte till att fixa grafiker.