Alan Pardews tid i Newcastle har varit en bergodalbana.
Nu dras snaran åt.
Det finns inte längre något annat scenario än att Alan Pardew får gå.

När Mike Ashley var ute och drack öl på en bar i torsdags ska han, enligt Independent, ha sagt att tränaren Alan Pardew skulle få sparken om Newcastle förlorade mot Stoke.
Den kritiserade ägaren ska ha sagt:
– Om vi förlorar på måndag är Pardew historia. Jag har fått nog nu. Han är slut.
Dessa kommentarer avfärdades som ett skämt av Mike Ashleys advokat, men Newcastles supportrar har svårt att se det roliga i ”skämtet”. De önskar inget hellre än att det vore sanning.

Papiss Cissés två mål hemma mot Hull City förra helgen räddade en poäng och förmodligen en smula förtroendekapital för Alan Pardew (det lilla han har kvar).
Så han fick behålla jobbet en vecka till.
Under gårdagens match mot Stoke City hade de tillresta fansen ännu fler ”Sack Pardew”-plakat än tidigare och sjöng sånger om att ”We want Pardew out”. Den 53-årige engelsmannen blev utbuad före matchen, i paus och efter matchen. Han klarade sig väl i efterintervjun när han pressades av Sky Sports reporter. Sa de rätta sakerna om att laget behövde fajtas, att det saknades kvalitet på sista tredjedelen, det som vi alla kunnat se en tid.
Det blev en ny förlust, 0–1, och Newcastle är fortfarande segerlöst efter sex omgångar.
Newcastles officiella linje är att tränaren sitter säkert – och med Mike Ashley som ägare kan man aldrig veta – men känslan är att snöbollen rullat tillräckligt länge för att bli för svår att stoppa.

Alan Pardews sejour i Newcastle har varit en resan med höga toppar och djupa dalar. När han anslöt i december 2010 (han är den managern i Premier League som suttit längst på sin post efter Arsène Wenger) var han minst sagt oönskad.
Populäre Chris Hughton fick gå, Mike Ashley anställde Pardew som var pokerpolare med vd:n Derek Llambias. Så gick åtminstone snacket.
Det hjälpte föga att Alan Pardew slog fast att han aldrig varit någon poker-entusiast – han hade en mur av motstånd att övervinna från den dagen han steg in på St James’ Park.
Han började med en övertygande 3–1-seger mot Liverpool och sedan vann han sakta men säkert över belackarna.
Säsongen 2011/12 blev en drömsäsong för Pardew och för Newcastle (läs mitt dokument från maj 2012). Laget överraskade stort och slogs ända in i slutet om Champions League-platserna. Till sist fick man ge sig, men femteplatsen var en mindre bragd och Alan Pardew valdes till ”Manager of the year”.
Klubbens strategi att handla billigt på den franska marknaden hyllades unisont och Pardew belönades under hösten med ett åttaårskontrakt.
Den formen höll dock inte i sig under 2012/13 då Newcastle istället underpresterade och hamnade i en strid kring nedflyttningsstrecket.
Kontraktet räddades, men Alan Pardew fick nya bekymmer när Mike Ashley anställde Joe Kinnear som fotbollsdirektör med ansvar för värvningar. Kinnear lyfte knappt ett finger och avgick i februari utan att ha signat en enda spelare på permanent transfer. Pardews arbete underlättades givetvis inte av den soppan.

Inför förra säsongen fanns ett frågetecken kring Newcastle. Vilket var deras rätta ansikte? Var det laget som slutade femma våren 2012 eller laget som slogs för sitt liv 2013? Sanningen var någonstans däremellan, men starten var lovande.
Förra hösten överraskade Newcastle igen. Med Loïc Rémy som inlånad spjutspets och med en nytänd Yohan Cabaye som spelfördelare skuggade man återigen topplagen.
Men sedan såldes Cabaye till PSG i januari och sedan dess har bygget rasat ihop som ett korthus igen. Sedan nyår har laget endast vunnit fem matcher. De luttrade fansen har tvingats stå ut med undermålig fotboll. Utan finess, utan idéer.
Däri ligger det stora problemet. Det handlar inte om att fansen, vilket vissa hävdat, lever i tron att Newcastle är klubb som ska slåss om Champions League-platser. Det handlar om att de vill se klubben ingjuta någon form av hopp.
Senaste åren har Newcastle förvandlats till en främlingslegion där mer än halva startelvan pratar franska och där man samtidigt inte kan sätta ihop ett enda vettigt anfall.
Publikfavoriten Hatem Ben Arfa har lånats ut till Hull City eftersom han kommit på kant med Alan Pardew. Tränaren tröttnade när Ben Arfa fuskade i defensiven och sedan dess har han inte varit sig lik.
Efter en pigg debut mot Manchester City har inte sommarförvärvet Rémy Cabella heller gått att känna igen.

Alan Pardews status på Tyneside har inte förbättrats av en rad mindre smickrande incidenter där han satt sig själv i klistret. Som när han knuffade linjedomaren, när han kallade Manuel Pellegrini ”old f-cking c**t”, när han skallade David Meylor. Den sistnämnda händelsen var pinsam, vilket Pardew själv erkände, och ledde till en längre avstängning.
Nu är hans tid snart ute.
Han lyckades vända Newcastles supportrar en gång tack vare den imponerande femteplatsen 2011/12, men han kan knappast göra det igen. Sajten SackPardew.com har funnits på nätet ett tag.
Spelarna verkar fortfarande kämpa för sin manager. De var bara ett ribbskott från Jack Colback från att rädda oavgjort i måndags mot Stoke. Men laget behöver en ny röst. Nya idéer. En manager som kan utveckla lagets anfallsspel eftersom Alan Pardew lagt störst fokus på försvarsspelet (andretränaren John Carver avslöjade att fyra av fem träningar lades på defensiven).

Alan Pardew har inte haft någon lätt uppgift i Newcastle. Med Mike Ashley som ägare har han fått agera med delvis bakbundna händer och varit föremål för snabba vändningar. Draget att underminera managers inflytande genom att anställa Joe Kinnear är bara ett exempel.
För Mike Ashley handlar allt om pengar. Han har investerat betydande summor i klubben, visst, men kan han döpa om en av landets mest klassiska arenor till Sports Direct Arena gör han det. Kan han tjäna en hacka på att sälja en viktig spelare gör han det.
Newcastle blev en klubb som hämtade in billiga spelare från Frankrike via scouten Graham Carr, höjde värdet på dem och sedan sålde dem vidare.
Mike Ashley njöt förmodligen av den utvecklingen medan fansen led. De ville ju inget hellre än att bygga på sikt för att slå sig tillbaka till toppen.
Ashley är impopulär och har varit det en längre tid. Men supportrarna har fått acceptera att ägaren inte kommer att försvinna förrän han hittar en köpare. Så därför lägger de energin på att få bort den pjäs som är mer lättflyttad.
Mike Ashley är inte känd för sina populistiska manövrar, men situationen på läktarna har blivit ohållbar. Den negativa energin påverkar hela klubben, inklusive spelarna på planen.
Newcastle behöver en nystart och de kan bara få det med en ny tränare. Det snackas om David Moyes och Tim Sherwood som möjliga ersättare.
Hur länge kan Mike Ashley behålla Alan Pardew?