Seger mot Liverpool borta och 15 poängs försprång mot förra säsongens ligatvåa.
Efter ännu en tung triumf börjar Chelsea klamra ett allt fastare grepp om titeln.

Visst, det är tidigt på säsongen. Det har bara spelats elva omgångar. Mycket kan hända när vi går in i den tuffa julperioden, mycket kan hända när vi kommer fram till ”sqeaky bum time”.
Men det är länge sedan jag såg ett så komplett lagbygge i Premier League som detta Chelsea.
Nu har de tagit nio segrar på elva matcher och de har redan mött Manchester City, Liverpool och Manchester United på bortaplan.
Därför är det svårt att se något annat scenario än att de håller ifrån konkurrenterna och lyfter ligatiteln framme i maj.
Efter att ha vobblat lite för två veckor sedan mot Manchester United och sedan tagit en knapp seger mot Queens Park Rangers väntade Liverpool i lördagens tidiga match.
Inte någon lätt uppgift.
Brendan Rodgers gäng har inte fått till det i höst, men i veckan vilade han stjärnorna mot Real Madrid för att de skulle vara fräscha till den här nyckelmatchen.
Det var ett möte mellan läromästaren (José Mourinho) och hans tidigare adept (Brendan Rodgers). Det blev precis som i våras den gamle som drog det längsta strået.

Liverpool började bäst första tio minuterna och Chelsea var inte riktigt synkroniserat i försvarsspelet. De verkade vilja pressa högt, men när Liverpool skickligt spelade sig förbi den förstapressen i den nionde minuten och Raheem Sterling fick vända upp på mittfältet hade Emre Can några sekunder senare skjutit in 1–0 via Gary Cahill.
För förra säsongens Chelsea hade ett baklängesmål varit katastrof. Den årgången hade egentligen bara ett spelsätt: lågt försvar och kontringsspel och om laget hamnade i underläge medförde det att motståndarna kunde backa hem och ägna sig åt försvarsspel.
Och då hade Chelsea många gånger svårt att bemästra det.
Men det här är ett modernare, förfinat Chelsea.
Med Eden Hazards fart, med Diego Costas genombrottskraft, med Cesc Fàbregas genialitet finns alltid tillräckligt med kvalitet för att öppna låsta försvar.
Liverpools ledningsmål med en väckarklocka och sedan började maskineriet tugga igång. Fem minuter senare höll sig Gary Cahill framme på en hörna och tryckte in 1–1 (tack vare målkameran, tack gode Gud för dessa hjälpmedel som undviker fler förödande måldomslut!).
Sista tjugo minuterna i första halvlek var Chelseas. De var tyngre, starkare och spelade med lägre risk. När Liverpool samtidigt bjöd på för många ödesdigra bolltapp levde hemmalaget farligt.

Andra halvlek var inte lika tempostark. När José Mourinho bytte ut Ramires och satte in Willian i den 54:e minuten var det en indikation på att han gick för segern. En defensivt lagd tvåvägsspelare ut, en offensivt lagd tvåvägsspelare in.
I den 67:e minuten betalade det sig. Willian slog en utsökt crossboll till César Azpilicueta. Denne tog sig förbi Coutinho. När Glen Johnson fuskade i understödsspelet blev det gata för Azpilicueta som vandrade in, slog ett inlägg och när Diego Costa högg på returen var det 1–2.
Målet var ett fint exempel på varför Chelsea just nu är mer framgångsrikt än andra lag. Glen Johnson tog inte/ville inte ta/orkade inte ta – välj själv – jobbet som krävdes för att säkra ytan bakom Coutinho, vilket kostade ett baklängesmål. Samtidigt fanns det mängder med tillfällen i matchen där Chelseas spelare täckte upp ytor för varandra, riskminimerade för att försäkra sig om att inte bjuda på något.
Närmare än en utebliven straff då Gary Cahill blockade ett skott med armen kom inte Liverpool.
Chelseas prickfria arbete i defensiven i kombination med deras individuella kvalitet är den stora anledningen till att de leder de ligan.
Och därför kan jag inte se hur något lag ska kunna rå på dem denna säsong.

Möjliga anledningar till att Chelsea INTE vinner titeln

Chelsea har redan skaffat sig pole position i ligaracet. Det har andra lag gjort tidigare år också, men skillnaden är att Chelseas truppbygge känns så komplett. Så jag försökte hitta anledningar som talade emot att de vinner titeln. Det var inte så lätt.

> Skada på Diego Costa.
Anfallaren dras med återkommande muskelskador och en längre frånvaro kommer förstås påverka lagets offensiva styrka. Costa har gjort målen som saknades ifjol. Givetvis kan skador på andra nyckelspelare som Cesc Fàbregas, Eden Hazard och John Terry ställa till det.

> Tufft spelschema framme i vår.
Chelsea väntas slåss på flera fronter och framme i vår kan truppen komma att testas rejält. Samtidigt finns ett januarifönster för att ge José Mourinho ännu fler alternativ.

> Konkurrenter får upp farten.
Varken Manchester City, Liverpool, Arsenal eller Manchester United har startat säsongen övertygande. Man kan utgå från att flera av dessa klubbar, om inte alla, kommer att prestera bättre framöver. Men räcker det för att komma ikapp ligaledaren?