David Moyes efter 21 matcher i Manchester United: 37 poäng.
Louis van Gaal efter 21 matcher i Manchester United: 37 poäng.
Holländarens smekmånad är över. Nu borde han få svara på lite tuffa frågor.

Tillbaka från semestern i USA, jetlaggad som attan, ska jag försöka rycka tag i den här bloggen igen. Jag börjar med det som är färskast, det vill säga Southamptons överraskande seger på Old Trafford, så tar vi annat imorgon.
Jag skriver ”överraskande” eftersom det kändes som att Manchester United hade tuggat igång maskineriet när segrarna trillade in på löpande band i november-december. Sex raka blev det när Liverpool slogs tillbaka med 3–0 på Old Trafford. Tuppkammen växte fort, hos spelarna, hos fansen. Det pratades om att blanda sig i titelstriden.
Nu har Manchester United spelat fem matcher och bara vunnit en.
Och Louis van Gaals tidigare orubbliga förtroendekapital har minskat.

Jämförelsen med David Moyes haltar. Moyes tog över ligamästarna. van Gaal tog över en ligasjua. Å andra sidan har den nuvarande managern spenderat runt 150 miljoner pund på nya spelare så visst ska vi kunna ställa krav.
När Manchester Uniteds spel hackade betänkligt i början av hösten sade holländaren att han skulle bedömas efter tre-fyra månader, när hans idéer fått sätta sig. Nu har det gått fem månader och United ligger fyra i tabellen, före Arsenal och Liverpool men efter lilla Southampton.
Jag har just bevittnat söndagens match och kan konstatera att det inte bara är genomförandet av idéerna som brister. Det kan även vara strategin från hövdingen själv.
Grundidén.
Louis van Gaal kämpade under hösten med en gigantisk (till stor del självförvållad) skadelista. Det var tuffa förutsättningar. Samtidigt imponerande hur han omskolade Ashley Young till wingback och fick effekt, hur han tvingades till nödlösningar, hur han fick släppa fram ynglingar som inte riktigt är flygfärdiga ännu (Wilson, Blackett, McNair) – men ändå tog poäng.
Nu har han sina kanoner tillbaka. Idag ställde han upp med Wayne Rooney, Angel Di María, Juan Mata och Robin van Persie i startelvan. Backlinjen går inte heller att klaga på. Där fanns ju Phil Jones, Chris Smalling och Daley Blind, spelarna som ska bära defensiven.
Och ändå var Manchester United så svagt, så uddlöst.

Southampton spelade efter sina resurser, packade ihop laget lågt och försvarade sig enligt Ronald Koemans sofistikerade positionsförsvar. Ingen föll ur ramen. Morgan Schneiderlin var enorm på mitten. Florian Gardos, som ersatte Toby Alderweireld i första halvlek, satte knappt en fot fel.
När Phil Dowd blåste slutsignal hade Dusan Tadic hoppat in och prickat in segermålet (Tadics byte blev försenat då han glömt både matchtröja och benskydd i omklädningsrummet, känn på den!).
Manchester United hade inte haft ett enda avslut på mål. På hemmaplan. Med Rooney, Di María, van Persie och Mata i startelvan.
Det är för dåligt och frågor måste nu ställas till van Gaal och hans 5-3-2.
Holländaren är en av de mest ansedda i tränarvärlden. Han har inte fått den statusen av en slump – som instruktör på träningsplanen håller jag honom som en av de allra bästa. Men försöker han inte vara lite för smart för sitt eget bästa med sitt 5-3-2?
Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: 5-3-2 är inget system som är anpassat för att föra matcher. Det är inget system som, i längden, är effektivt mot motstånd som spelar defensivt. Det är är skräddarsytt för att åka och snålspela sig till en uddamålsvinst borta mot Arsenal eller Manchester City.
När Manchester United jagade segermål på söndagen hade Louis van Gaal bytt ut Angel Di María, Robin van Persie och Luke Shaw och bytt in Ander Herrera, Tyler Blackett, Marouane Fellaini. Fellainis huvudspel skulle ge en plan b, men inte ens det fungerade, det såg Florian Gardos och José Fonte till.
Uppställningen hade van Gaal, av någon outgrundlig anledning, inte rört. Varför? Känner han att systemet har gett önskat resultat? Det är nog många som inte håller med om det.
Till och med en så sansad man som Ronald Koeman frångick principen om absolut diplomati gentemot tränarkollegor på presskonferensen. Han konstaterade att ”United struggled” med sin fembacklinje. van Gaal hävdade att United dominerade matchen. Han nämnde inte att hans lag misslyckades med att få till ett avslut mot mål.

Nej, Louis van Gaal har en del att fundera över. Angel Di María är långt ifrån den formen som han var i höstas när hans briljans släckte bränder. Idag lyckades argentinaren inte med någonting av värde.
Jag lyfter på hatten för Ronald Koeman istället.
Efter succéhösten hamnade laget i en svacka i december när man förlorade fyra raka matcher, inklusive. Efter 0-1 mot Burnley var det en del som räknade ut laget, och hävdade att Koeman inte alls förtjänade så mycket credit. Southamptons försvarsspel är, som vi konstaterat tidigt i höstas, oerhört väloljat. De har lojala spelare som Steven Davis, Victor Wanyama, Shane Long, såna som är beredda att springa mil för sina lagkamrater. När de skickar in unga, egenfostrade spelare som Harrison Reed eller Matt Targett ser man att de är välskolade.
Koemans gäng är trea i Premier League efter 21 omgångar.  Är man det finns det mycket som talar för att man åtminstone blandar sig i striden om fjärdeplatsen ända in i kaklet.
Bara det vore en fantastisk bedrift.