För ett och ett halvt år sedan ansågs 12 miljoner pund vara ett överpris.
Nu har Wilfried Bony, 26, sålts för mer än dubbla summan.
Det är bara att gratulera Swansea – och Manchester City.

På onsdagen blev affären klar. Wilfried Bony, en av säsongens bästa anfallare i Premier League, tar steget från Swansea till Manchester City.
Ligatvåan betalar 28 miljoner pund, varav tre miljoner är bonusrelaterade.
Det är hiskeligt mycket pengar och Swansea City har gjort finfin business.
Sommaren 2013 betalade de runt 12 miljoner pund för Bony. Anfallaren hade öst in mål för Vitesse i holländska ligan, men han var ändå ett riskköp.
Han var den sortens spelare som kunde bli både flipp eller flopp. Trots att han är fundamental för Garry Monks gäng hade Swansea inget val när det kom in ett bud i den här storleken. Tack vare sin förmåga att utveckla spelare har klubben skaffat sig bättre och bättre förutsättningar att etablera sig som en slagkraftig Premier League-klubb. Den nya träningsanläggningen Landore Training Academy, som kostade runt 70 miljoner kronor att bygga, öppnades förra hösten. Bony-pengarna ger möjligheter att fortsätta stärka klubben på och utanför plan.

Wilfried Bonys 18 månader i Wales har varit en framgångssaga. För den brittiska publiken presenterade han sig med två mål mot Malmö FF, men under första halvåret i Premier League var han inte helt ordinarie i Swansea.
När tränaren Michael Laudrup använde två anfallare fick Bony förtroendet framför Michu, men då dansken tvingades välja mellan dem så hamnade Bony ofta på bänken.
Det var i början av januari förra året som hans karriär verkligen tog fart. Då satte han inom loppet av några dagar två mål hemma mot Manchester City och sedan segermålet borta mot Manchester United (seger 2–1). Sedan dess har han varit omöjlig att peta ur startelvan.
Det blev istället så att tidigare kelgrisen Michu fick flytta på sig när han skrev på Napoli.

Det fina med Wilfried Bony är hur han under det senaste halvåret i Premier League lyckats omvända den allmänna uppfattningen om honom.
Jag minns hur vi diskuterade hans insats mot Malmö FF i ett av de allra första avsnitten av Premier League-podden och kollega Erik Niva sågade spelarens allroundspel. Det var nog fler som trodde att det här bara var en fox-in-the-box, en måltjuv som ägnade all energi åt att vara på rätt plats i straffområdet.
Det stämmer att Bony inte är den rörlige forwarden av Edinson Cavani-snitt som tar ständiga löpningar ut mot hörnflaggorna för att dra isär motståndarförsvaren.
Men det som imponerat mest på mig med Wilfried Bony denna säsong är hans spel utanför straffområdet.
Hans targetspel där han är i princip orubblig när han får fäste med sina timmerstockar till lår.
Hans sätt att hålla i bollen, vilket ger laget chansen att flytta upp.
Hans förvånansvärt fina förmåga att hitta instick till framstörtande lagkamrater. Jag vet inte hur många frilägen Bony har serverat denna säsong, men det är en hel del.

Just det sista får mig att tro att han kan göra nytta i Manchester City.
28 miljoner pund är mycket pengar för en spelare som av fotbolls-England främst kommer att ses som backup till Sergio Agüero.
Men Wilfried Bonys fina kvaliteter som framspelare gör att ivorianen bör passa utmärkt som komplement till Agüero och de två borde kunna skapa ett vasst tvåmannaanfall. Manuel Pellegrini är en 4-4-2-tränare i grunden så jag tror att möjligheterna till speltid är större än folk tror.
Jag kan se framför mig hur en felvänd Wilfried Bony agerar referenspunkt i anfallsspelet och breder väg för en David Silva, en Samir Nasri, en Agüero.
Det känns spännande.
Under kalenderåret 2014 var Bony, eller ”Daddy Cool” som han kallades under sejouren i Holland, den spelare i Premier League som gjorde flest mål. Denna säsong har det blivit nio mål på 16 starter och fyra inhopp.
Dessutom har han inte ännu den statusen att han kan klaga om han han skulle hamna på bänken.

Manchester City gjorde en chansning i somras när de skeppade i väg Alvaro Negredo till Valencia utan att värva en ersättare.
Det höll inte eftersom Sergio Agüero, som vanligt, blev skadad.
Senaste veckorna har Manuel Pellegrini fått använda både Steven Jovetic och James Milner (!) som ensam striker. Han var i desperat behov av en striker vilket övergångssumman reflekterar.
Nu talas det om att Stevan Jovetic är på gång till Juventus och att City därför fortsatt är intresserat av Jay Rodriguez från Southampton. Det låter väl inte helt orimligt. Jovetic får komma tillbaka till Serie A där han upplevde sina bästa fotbollsår, City får in en homegrown-spelare i sin trupp.
För att Manchester City ska ha en chans att konkurrera på flera fronter i vår var det en förutsättning att värva en striker som kan avlasta Sergio Agüero.
28 miljoner pund, drygt 300 miljoner kronor, är en ansenlig summa, men där finns också problemet som storklubb. Det är svårt att leta fynd eftersom man inte har ”råd” att chansa i positioner där man behöver förstärka – om man vill ha en reell chans att vinna de stora titlarna.
Med Wilfried Bony känns Manchester Citys trupp nära nog komplett och chanserna har definitivt ökat att nå hela vägen i ligan och cuperna.