Konsten att stänga matcher. Finns det någon – någonsin – som behärskat det bättre än José Mourinho?

Visst, en del äldre läsare kanske kommer dragandes med Helenio Herrera, catenaccions fader. Andra, som är några år äldre än mig, kanske lanserar Arrigo Sacchi, offsidefällornas mästare.
Men i den moderna fotbollen? I den fotbollsvärld som funnits under 2000-talet?
Nej, jag kan inte komma på någon som ens kommer i närheten.
När Chelsea spelar för att få med sig ett resultat är det så tryggt, så vattentätt bakåt att man utgår från att de ska hålla nollan.
Hur bär de sig åt?
José Mourinho är förstås en professor när det gäller försvarsspel. Han har dessutom en auktoritet och ställning som gör att han får igenom sina instruktioner och anvisningar. Under José Mourinho har Willian och Eden Hazard, två flyfotade yttrar, blivit spelare som dessutom kan ta ansvar i defensiven (framför allt Willian, men Hazard har också utvecklat den sidan av sitt spel).
Sedan är Mourinho hjälpt av det faktum att han har två utmärkta mittbackar i John Terry och Gary Cahill. Terry är fortfarande en av världens bästa mittförsvarare så länge han får stå lågt och nicka undan. Kanske den allra bäste.
– Det här var den bästa insatsen jag har sett från John Terry, sa José Mourinho efteråt.
Gary Cahill hade en svacka i vintras, men har hittat formen och som duellspelare och blockare av skott är han toppklass.
Terrys och Cahills styrka i huvudspelet ger synergieffekter. Tack vare att de är så överlägsna kan Chelsea centrera sitt försvarsspel på ett sätt som gör att det är i princip omöjligt att ta sig fram där. Styr mot kanterna, låt motståndarna slå inlägg. Dessa inlägg kommer iallafall hamna i händerna på Thibaut Courtois eller nickas undan av Terry, Cahill eller Branislav Ivanovic (en annan ultrastark huvudspelare).
Det hade varit intressant att se hur José Mourinhos defensiv hade sett ut utan trygga, nickstarka backar, om han bara haft Jonny Evans och Kolo Touré att tillgå. Eller så är det så enkelt som att han identifierar de egenskaperna han vill ha i sitt lag och ser till att skaffa dem? Den dagen John Terry lägger skorna på hyllan finns Kurt Zouma redo att ta över manteln.

Vill man ha en symbolbild för det defensiva tänket, disciplinen i Chelseas spel kan man titta på Nemanja Matic i den 93:e minuten.
Serben har varit en jätte den här säsongen, i mitt tycke, en av de allra bästa spelarna i ligan sett över hela spelåret. Hans arbetsbeskrivning handlar enbart om att bryta upp spelet, stå rätt, använda sin fysik. Han gör det så oerhört bra.
I den just den här situationen hamnade Matic lite för högt upp, lite för långt ut mot sidlinjen. Men istället för att fullfölja och bara jaga bollen sprang han i full fart tillbaka till sin position. Bara för att täcka yta, bara för att riskminimera.
Det här tänket – och utförandet – lägger grunden för Chelseas ligatitel.

***
Arsenal har tagit ett litet kliv framåt den här säsongen. Tittar man på truppen är den starkare än på många år. Nu finns bättre bredd, fler stjärnor (Sanchez!) och täckning på mittbackspositionen. De har alla möjligheter att ta ytterligare ett kliv till nästa säsong, men då krävs att Arsène Wenger öppnar plånboken i sommar.
Jag hoppas att han inte använder vinterns och vårens uppryckning som ”bevis” för att laget är på rätt spår och tror att det räcker.
De saknar fortfarande något för att rå på de allra bästa.