Efter varje omgång kommer jag att specialgranska ett av de tippade topp 6-lagen, en specialbeställning till våra plusläsare.
Denna omgång har jag synat Arsenal.

Matchen (Manchester United hemma)
En mäktig start av Arsenal som var revanschsuget efter förra veckans Champions League-fiasko. Arsenalspelarna hade knappt lånat ut bollen när Alexis Sanchez gjorde 1–0 redan i sjätte minuten. En minut senare kom 2–0 via en blixtrande kontring. Arsenal var överlägset och Alexis Sanchez dundrade in 3–0.
Efter det fick Manchester United ordning på spelet något, men det var också för att Arsenal backade ned och överlät bollinnehavet. Det innebar att laget fick omställningslägen och Aaron Ramsey hade ett jätteläge att göra 4–0. Uniteds enda möjlighet att ta sig in i matchen var när Anthony Martial vände bort Per Mertesacker (som sålde sig på tok för billigt). Martials skott räddades dock av Petr Cech och andra halvlek blev egentligen en transportsträcka mot tre säkra poäng.
Det är sällan man sett Arsenal agera med sådan beslutsamhet i möten med topp fyra-motstånd.

Spelarbetygen
Petr Cech 3
————————
Héctor Bellerín 4
Per Mertesacker 2
Gabriel 4
Nacho Monreal 4
————————
Francis Coquelin 3
Santi Cazorla 4
————————
Aaron Ramsey 3
Mesut Özil 5 (75)
Alexis Sanchez 5 (81)
————————
Theo Walcott 4 (75)

Ersättare:
Olivier Giroud (75)
Alex Oxlade-Chamberlain (75)
Kieran Gibbs (81)

Betygsskala: 5=världsklass, 4=mycket bra, 3=bra, 2=godkänd, 1=underkänd

Tummen upp
Rätt mycket efter 3–0 mot Manchester United, men jag väljer Theo Walcott här. Han har fått chansen att konkurrera som striker denna höst och hans insats mot Manchester United underströk att han nu är lagets främsta alternativ i den positionen. Att han är vass som kontringsspelare vet vi och mot Manchester Uniteds höga backlinje passade hans egenskaper perfekt. Det återstår att se om han kan vara lika effektiv även mot lågt sittande försvar.

Tummen ned
Alexis Sanchez haltade av med känning i slutet av matchen. Det bör inte vara någon fara inför fortsättningen. Men det är förståeligt om fansen är oroliga för Arsenal är sannerligen ett annat lag med chilenaren i form. Nu har han gjort fem mål på de två senaste ligamatcherna och jag kan inte se något försvar i ligan som är kapabelt att stoppa Sanchez ”on his day”.

Taktisk trend
Hur många gånger har vi inte sett Arsenal spela i sidled mot ett handbollsförsvar utan att hitta öppningar? Oftast handlar det om en ovilja att löpa utan boll, att spelare blir bekväma och tror att öppningar sker av sig självt. Därför var det kul att se Arsenal första kvarten i söndags. Pass and move, spelare som ständigt var beredda att gå i väg. 1–0-målet var ett prima exempel på detta. Om Mesut Özil spelar bollen till Aaron Ramsey och inte tar någon löpning händer ingenting. Nada. Ramsey kommer tvingas fortsätta spela bollen i sidled och vänta på en öppning. Men Özils löpning, i rätt ögonblick samtidigt som Theo Walcott gör en motrörelse för att ta sig ur offsiden, skapar öppningen som leder till målet. Extremt svårt att försvara sig emot.

Mesut Özil spelar till Aaron Ramsey och tar sedan löpningen in i ytan som skapas mellan ytterback (Ashley Young) och innerback (Daley Blind).

Svårt att försvara sig emot. Ashley Young hinner inte flytta in. Daley Blind borde ha upptäckt löpningen från Özil, ställt sig halvt vänd och hängt med ned mot kortlinjen. Men när det går så snabbt och det utförs med sådan tajming har jag förståelse för att han inte hinner uppfatta situationen med.

Andra målet var den sortens kontringsperfektion som man så sällan får se. I teorin ser det busenkelt ut. Rak boll upp på mötande ytter som flyttat in (Alexis Sanchez), skarv på rättvänd mittfältare som hittat spelyta 2, den mellan motståndarnas mittfält och backlinje, spel i djupet på en vältajmad djupledslöpning (Theo Walcott).
Varför sker inte det här mer frekvent? Orsaken är nog så enkel som att Arsenal sällan får möjligheter att möta ett så utspritt motståndarlag. Och här får vi gå in på Manchester Uniteds försvarsstrategi. Louis van Gaals high pressing-taktik i kombination med mittfältarnas zonmarkering gör att United ofta släpper ytan framför sin backlinje. Oftast är den mindre än i detta fall (se nedan) eftersom Smalling och framför allt Daley Blind oftast tar steget fram.

Notera Bastian Schweinsteigers position som är hög i förstaläget (se nedan) när Santi Cazorla vänder bort Wayne Rooney och alldeles för hög när Mesut Özil får bollen. Schweinsteigers uppgift i van Gaals filosofi är att kunna ta klivet fram mot Aaron Ramsey, istället för att säkra hem och täcka farliga ytor, så tysken kan inte lastas. Det är snarare en följd av en djärv försvarsstrategi. Jämför Schweinsteigers position med hur West Ham spelade i premiären mot Emirates då 16-årige Reece Oxford agerade sopkvast och inte vek en millimeter från ytan framför sina mittbackar.

Schweinsteiger beredd att ta klivet fram mot Aaron Ramsey i förstaläget.

Ingen av Manchester Uniteds defensiva mittfältare har koll på att Mesut Özil är fri i ytan bakom dem. Jag vill här också påpeka att högerbacken Darmian (inringad) ligger för långt ut mot kanten. Han har inte tittat bakom axeln och sett att Alexis Sanchez flyttat in innanför honom – och det är den passningen som Santi Cazorla hittar.

I nästa sekvens ser vi hur ohälsosamt stort avstånd det är mellan Schweinsteiger och försvarslinjen.

Slutsats
Arsenals starka start var ingen slump. Gunners var löpvilliga och satte motståndarna på prov. 2-0-målet var kontringsperfektion, men Arsenal kommer förmodligen inte få lika stora ytor att utnyttja mot andra lag som använder en mer försiktig försvarsstrategi mot Arsène Wengers gäng.