Sam Allardyce har tagit över Sunderland. Fansen jublar.
Det säger en hel del om klubbens utsatta situation.

När klubbar presenterar nya tränare nuförtiden brukar mycket av diskussionen handla om spelstilar, om filosofier och ideal. Tony Pulis har sin filosofi medan Roberto Martínez har en diametralt annorlunda. Efter att Jürgen Klopp tackade ja till jobbet i Liverpool har snacket på fikarasterna i Merseyside handlat om Gegenpressing.
I samband med Sunderlands tränarrekrytering har väldigt lite handlat om ”style”. Knappt någonting.
Två namn var hetare än andra i spekulationerna som Dick Advocaats efterträdare, Sam Allardyce och Nigel Pearson. Båda är kända som hårdföra herrar som inte prioriterar passningstrianglar.
Efter Advocaats avhopp funderade kring vem som skulle vara beredd att sätta sig i den här katapultstolen, men Allardyce verkar laddad. Tydligen hörde han av sig själv till Sunderland och visade intresse i somras när Advocaats framtid var osäker.
Sam Allardyce är samme man som skickades ut nästan med huvudet före från West Ham för att fansen inte var nöjda med fotbollen han förespråkade. I Sunderland tas han emot med öppna armar. Det hade nog inte skett på så många andra Premier League-arenor och det säger en del om Sunderland.

De luttrade fansen har fått uppleva flera års organisatorisk vanskötsel av klubben. ”Black Cats” har hattat mellan olika tränare och ledarstilar. Inget har fungerat. Nu vänder man sig till ”Big Sam”, en beprövad ”doktor” som botat andra sjuka patienter. Han tog över Blackburn 2008/09 i ett läge då klubben var i kris och hade tagit 13 poäng efter 17 matcher. Han klarade kontraktet den gången och hade inte ägargruppen Venky’s anlänt och sparkat Allardyce hade Blackburn kanske fortfarande varit en Premier League-klubb idag.
Sam Allardyce är en pragmatisk tränare. När Bolton nådde framgångar i början av 2000-talet var det tack vare längre spel och fysik. Med Kevin Davies som centertank var de föregångaren till Stoke, även om Sam Allardyce inte vill kännas vid den bilden. Jag minns Allardyces Blackburn som ett lika pragmatiskt gäng. Mycket längre bollar. Mittbacken Chris Samba flyttades upp på varje frispark, även om den slogs från egen planhalva.

Det är ett hälsotecken att Sunderlands fans välkomnar Allardyce. De vet att materialet inte håller för att spela en expansiv fotboll så det är lika bra att inse att radikala åtgärder krävs. Sunderland har tryckt på larmknappen och då är det oftast herrar som Tony Pulis och Sam Allardyce som kommer springades.
Vad kan Allardyce göra med Sunderland? Ja… det osar inte direkt kvalitet om truppen.
Han har fått en managerroll, vilket betyder att han själv kommer ansvara för värvningar. Det känns naturligt när Sunderlands sportchef Lee Congerton nu lämnar sin post (hans sista uppdrag var att hitta efterträdaren till Dick Advocaat) och den lösningen aldrig fungerade i Sunderland. Sam Allardyce kommer säkert plocka in spelare som kan känner och litar på. Kevin Nolan har redan nämnts.
Jag utgår från att ”Big Sam” går över på ett rakare spel. 4-4-2 med längre bollar. Det skulle ge honom möjligheten att spela Jermain Defoe som anfallare (Defoe håller inte som ensam striker och på kanten kommer han för långt från avslutssituationer). Defoe och Steven Fletcher är i teorin ett intressant anfallspar.
Ett lågt, rakt 4-4-2 skulle kräva mycket löpande, men det tror jag att Allardyce kan fixa om han satsar på rätt kort. Ett mittfält med Sebastian Larsson, Yann M’Vila, Jack Rodwell och Jermaine Lens. Fabio Borini och Adam Johnson som alternativ.
Som ni ser skulle det här gå ut över Ola Toivonen, som annars börjat lovande på Wearside. Men han skulle kunna användas som släpande anfallare i ett 4-4-1-1 när Allardyce behöver stänga till.
Kan Sam Allardyce nå framgångar med samma recept som han använde i Bolton och Blackburn? Det är trots allt snart sju år sedan han ersatte Paul Ince på tränarposten i Blackburn.
Det ska hur som helst bli så intressant att följa.