Tyvärr, Aston Villa. Det här är på väg att ta slut när det roliga knappt har börjat.

Vi har inte ens kommit till julperioden ännu, men Aston Villa börjar redan sladda i tabellen.
Om någon behövde förklaringar till att Villa ligger sist i Premier League fungerade dagens drabbning med Arsenal som bevismaterial.
Aston Villa agerade precis som en jumbo. Man började okej första fem minuterna och fick ett skenbart övertag i bollinnehav. Men när både kvaliteten och självförtroendet är så avlägset som i Villas fall så leder det sällan någon vart. Den lovande inledningen handlade väldigt lite om att hemmalaget osade skicklighet, snarare om att Arsenal lät dem gå i fällan.
I de avgörande ögonblicken var skillnaden mellan lagen uppenbar.
I den sjunde minuten fick Theo Walcott en stickare i djupet. Alan Hutton tog då det ödesdigra beslutet att försöka matcha Walcott i löpduellen och fifty-fifty-situationen istället för att ta den kortare vägen mot det egna målet och försäkra sig om att Arsenalspelaren inte skulle kunna gå runt på utsidan. Det gick förstås inte. Hutton blev tvungen att dra ned Walcott och domaren Kevin Friend blåste för straff (efter att ha fått hjälp av sin assisterande domare).
Efter ledningsmålet skapade Aston Villa väldigt lite av värde. Remi Garde hade valt store Rudy Gestede längst fram, men laget spelade inte efter centertankens styrkor. Med nickspecialisten Gestede på plan hade det varit en idé med fler längre bollar och mer inlägg, istället för korta passningar i sidled. Villa är ju inte tillräckligt bra för att öppna ett Arsenal genom kombinationer och när man väl försökte så tappade Gana bollen i den 38:e minuten. Aaron Ramsey vann duellen och satte full fart framåt precis som ett par tre andra Arsenalspelare.
Om gästernas omställning var ett skolexempel på hur de spelar när de är som bäst så var Aston Villas agerande ett exempel på hur lag, oavsett nivå, inte bör agera. Det var smärtsamt att se. Jores Okore tog ett huvudlöst beslut att taffligt försöka stöta mot Theo Walcott och blev överspelad. Carlos Sanchez borde ha löpt hemåt, men stannade av halvvägs och småjoggade när Arsenalsspelare blåste ifrån honom.
Det blev inte speciellt svårt för Arsenal att förvalta ett 3 mot 1-läge och Mesut Özil fick samla på sig en assist till.

Agerandet vid baklängesmålen var signifikativt för årets Aston Villa. De är, helt enkelt, inte tillräckligt bra. Inte på långa vägar. De har en samling andraklassens spelare där merparten, på sin höjd, är bra nog att vara breddspelare i lagen i mitten av tabellen.
Det som är problemet med Villa är att de inte har det som de andra bottengängen (ibland) visar. Bournemouth är välorganiserade och jobbar för varandra. Newcastle agerade prickfritt defensivt och slet som djur i segermatchen mot Liverpool.
Aston Villa spelar som om de är Arsenal, när de i själva verket är jumbo, på väg mot Championship.

Nu finns det visserligen många plankor i årets Premier League. Varken Sunderland, Newcastle eller Norwich skrämmer någon sett till spelarmaterialet. Bournemouth borde rimligen få tufft sett till sin skadelista, men de har slagit Chelsea och Manchester United på raken.
Det är trots allt bara åtta poäng upp till platsen ovanför nedflyttningsstrecket för Aston Villa. Det som talar emot laget är att de redan har spelat ut kortet med tränarbyte. Det är inte möjligt att ringa krislinjen och få in Tony Pulis. Remi Garde har redan hämtats in för att rädda det sjunkande skeppet. Hittills har det fortsatt att ta in vatten.
Tiden börjar rinna ut.

***
För Arsenal var det en komfortabel dag på jobbet, tre poäng och inga skador. De behövde inte vara särskilt bra för att vinna idag, men det fanns flera positiva punkter.
> Aaron Ramsey har visat fin form efter comebacken då han fått spela i favoritpositionen centralt. Nytt mål idag och två mål och två assist på tre matcher.
> Olivier Giroud fortsätter att göra mål, denna gång från straffpunkten. Det var sjätte målet på sex matcher för fransmannen.
> Mesut Özil levererar assist som ingen annan. Det här var 13:e målgivande framspelningen från tysken.
Jag upprepar det jag skrivit tidigare: I den tunna toppen är det Arsenal som framstår som bäst och mest stabilt.