Ord räcker inte längre till för att beskriva det som sker i Premier League.
Manchester City–Leicester City 1–3.
Mer behöver inte sägas.

Egentligen ska ni inte fortsätta att läsa den här texten. Släpp mobilen eller datorn och fundera istället på att förverkliga det ni drömt om i livet.
Gräv fram fotbollsskorna ur garderoben och ta upp fotbollskarriären igen, öppna ett bageri, bestig Kilimanjaro.
Det Leicester City visar just nu i Premier League är att allting är möjligt.
Allt.
Ingen dröm är för stor eftersom Leicester City uppenbarligen kan åka till Etihad och besegra Manchester City med 3–1 och toppa Premier League efter 25 omgångar.

Vecka efter vecka, månad efter månad har vi, media, fans och hela etablissemanget, väntat på att det roliga ska ta slut, att Leicester ska avslöjas och sjunka ned i tabellens mittenregion.
Men nu känns det som fler och fler börjar vänja sig vid tanken på att Leicester är en reell titelutmanare. Nu talar vi inte längre och fjärdeplatsen, vi talar om ligatiteln.
Det är hisnande att bara skriva den meningen.

Utifrån sin matchplan gjorde Leicester City en nästintill perfekt match.
Givetvis fick de det viktiga 1–0-målet tidigt i matchen när Robert Huth forcerade sig fram och tryckte in bollen via Martin Demichelis. Givetvis fick de spela sitt spel, sin match.
De sjönk hem djupt och var så disciplinerade. Den förre hockeytränaren Timo Lahtinen pratade ofta om att hans lag varit ”äckligt disicplinerade” och de adjektiven kan appliceras på Leicester. Varje spelare är medveten om vad som krävs, varje spelare utför sin uppgift till hundratio procent.

Ett gediget försvarsspel hade förstås inte räckt hela vägen till serieledning. Leicester har samtidigt matchvinnartyper som passar perfekt för laget och spelsättet.
För att konkretisera: Om Leciesters yttrar istället varit, låt oss säga, Marko Arnautovic och Xherdan Shaqiri hade de inte lett ligan. Dessa lirare är också matchvinnare, men de är inte den sortens spelare som är lojala nog att stå lågt på egen planhalva och bara täcka ytor.
Men Riyad Mahrez har funnit sig i att laget försvarar med ett 4-4-2-system där han måste sjunka ned i höjd med N’Golo Kanté och Daniel Drinkwater. Och när han får chansen att kontra kan han förnedra Martin Demichelis och dundra in 2–0 med fel fot som han gjorde idag i andra halvlek.
Om Leicesters anfallare istället varit en Sergio Agüero hade det inte heller fungerat. Han hade gjort mål i Leicester också, men han hade inte löpt och pressat defensivt i samma utsträckning som Jamie Vardy.
Leicester har helt enkelt perfekta matchvinnartyper för sitt spelsätt.

De har även, som jag skrivit tidigare, perfekta mittbackar i Robert Huth och Wes Morgan. De är inga ”spelande backar”, knappast. När Wes Morgan vid ett tillfälle i första halvlek hamnade i offensiv position slog han ut en enkel passning till inkast. Han framstod som en division 5-spelare.
Men låt dem stå i eget straffområde och rensa inlägg med hjälp av sin ytterbackar och sina box-to-box-mittfältare.
Då är de kapabla att stoppa ligans bästa anfallare. Inte en gång, utan i match efter match.

Leicester är i den där sköna ”zonen” där allt går deras väg. När Pablo Zabaleta blir fälld på linjen till straffområdet blir det bara frispark. När Shinji Okazaki är sist på bollen får Leicester en tveksam hörna som Robert Huth nickar in till 3–0. När Fernando nickar från nära håll så får Kasper Schmeichel bollen på sig.
Men Leicesters framgångar beror inte på ”tur”. Tur förtjänar man och de har jobbat hårdare än alla andra lag i ligan. Därför har de också fler marginaler med sig.

Nästa vecka åker Leicester till Emirates för att möta Arsenal.
Sedan väntar på pappret lite lättare matcher.
I höstas tyckte jag att deras spel var bättre lämpat för att möta bättre lag, men nu är vi i februari och nu vet vi att Leicesters spel är vägvinnande mot alla typer av motstånd.
13 matcher återstår. Leicester City toppar Premier League, nu sex poäng för Manchester City.
Kan det omöjliga bli möjligt?

Leicester återstående matcher:
Arsenal (b), Norwich (h), West Bromwich (h), Watford (b), Newcastle (h), Crystal Palace (b), Southampton (h), Sunderland (b), West Ham (h), Swansea (h), Manchester United (b), Everton (h), Chelsea (b).