Ramstarkt försvar, lite tur med domslut och en ny 1–0-seger.
Leicester har skaffat sig ett försprång på sju poäng i toppen av Premier League – med sex omgångar kvar.

Det var alltså intet nytt från King Power Stadium. Det är så här det har sett ut i stort sett hela säsongen.
Leicester är så strukturerat, så organiserat och så lojalt att ingen motståndare lyckas bryta ned dem den här tokiga säsongen 2015/16.
Southampton och Ronald Koeman gjorde ett tappert försök. Den holländske taktikern – också en succétränare – mönstrade en fembackslinje. Dels för att ha tre mittbackar som kunde täcka upp för Jamie Vardys och Shinji Okazakis djupledslöpningar, dels för att Matt Targett som wingback kunde ge extra skydd mot Riyad Mahrez.

Det var en vettig matchplan och hade bara Sadio Mané gjort mål när han fick ett friläge och rundade Kasper Schmeichel hade Koeman kanske hyllats som ett geni. Men Mané träffade armen på Danny Simpson och domaren Michael Oliver bedömde att det inte var hands. En utebliven fifty-fifty-straff som kan få stor inverkan på var titeln hamnar.
Min känsla är att Leicester har haft den sortens tur med domslut den här säsongen.
Nu blev det ingen straff och med åtta minuter kvar av halvleken dröjde sig Wes Morgan kvar i offensivt straffområde och nickade in 1–0 på Christian Fuchs inlägg.
Leicester hade fått sin ledning och sedan såg det ut som det brukar göra.

Southampton gjorde ett tappert försök i andra halvlek och det fanns en period med cirka tjugo minuter kvar där Leicester såg ut att gå på tandköttet.
Jag tycker att det var solklar straff när bollen träffade Robert Huths utsträckta hand, men som sagt, Leicester har turen med sig för tillfället.
Claudio Ranieris defensiv är onekligen är ruskigt stark och så mycket närmare än den straffsituationen kom in Saints.
Inläggen tas enkelt om hand av firma Huth/Morgan och när det uppstår ett kontringshot på mittplan är N’Golo Kanté och Danny Drinkwater beredda att springa genom väggar för att hamna på försvarssida.
Så hur gör man mål på Leicester? Jag vet ärligt talat inte för inget Premier League-lag verkar ha hittat receptet. Arsenal vann med 5–2 på King Power Stadium i höstas, men det var ett annat Leicester. Inte lika homogent, inte lika pragmatiskt strukturerat. Med den offensiva nivå som finns i PL är det tydligen en övermäktig uppgift att hitta luckor i Ranieris försvarsmur numera.

N’Golo Kanté var överallt. Igen. För vilken gång i ordningen? Det känns som vi har skrivit det efter varje match sedan senhösten. Tar karlns energi aldrig slut?
När det återstod tio minuter var det N’Golo Kanté som hade kraft nog att ta en överlappning i en offensiv omställning.
När det återstod en minut av tilläggstiden då var det samme N’Golo Kanté som var längst ned och täckte upp när mittbackarna inte var på plats för att täcka ett inspel från höger.
Riyad Mahrez och Jamie Vardy i all ära, men Kanté har varit lika viktig för Leicester den här säsongen.