Liverpool har räddat säsongen från fiasko
Precis som så många noterat senaste veckorna: En förlust i den här semifinalen mot Everton hade varit förödande för Liverpool, för Kenny Dalglish, för FSG.
En ny tripp till Wembley ger King Kenny andrum. Den räddar en säsong där laget varit en stor besvikelse i ligaspelet. Nu kommer han inte att få sparken.
En FA-cuptitel – om Liverpool besegrar Chelsea eller Tottenham i finalen – skulle till och med kunna betyda att säsongen är halvlyckad.

Andy Carroll har börjat avbetalningen
I över ett år har han fått leva med floppstämpeln, fått höra snacket om den höga övergångssumman. Det tog tid, men till slut har Andy Carroll börjat avbetalningen.
Hans problem tidigare var inte bara bristen på mål utan även bristen på viktiga mål.
Nu har han inom loppet av några dagar avgjort mot Blackburn i slutminuterna och fått slut på Liverpools förlustsvit och även nickat Liverpool till FA-cupfinal, återigen i slutminuterna.
35 miljoner pund är mycket pengar, men just i dag var det värt varenda öre för FSG.

Den matchvinnande insatsen var egentligen ingen stor överraskning. Vi har sett en stigande formkurva hos 23-åringen. Andy Carroll började lovande mot Newcastle borta för ett par veckor sedan, innan han förstörde allt med en patetisk filmning.
I dag gjorde han en riktigt bra insats. Inte i närheten av så bra som Viasats Bosse Pettersson ville få det till, men ändå.
Han inledde piggt, föll sedan in i gamla synder med enkla bolltapp för att sedan var glödhet sista halvtimmen. Han var inte knivskarp när lägena dök upp, men det faktum att han tar sig till chanserna är ett stort steg i rätt riktning.
Förut, när det som som allra mörkast ut, gjorde han inte ens det.

Moyes – kungen utan krona
Det gick inte den här gången heller för Everton. Ni som läste mitt inlägg inför finalen vet att de har en bitter semifinal- och final-historia mot storebror Liverpool.
David Moyes har varit på den här arenan förut och haft ledningen i en FA-cupfinal. Idag fick han uppleva samma typ av vändning.
Everton tog ledningen med 1-0 genom Nikica Jelavic, kontrollspelade precis som man bör göra vid ledning, men föll ihop efter ett horribelt misstag av Sylvain Distin.
Såna misstag som man inte får göra. Såna misstag som förklarar varför Everton inte har tagit det där klivet upp på ”nästa nivå”.
Liverpools segermål föregicks också av ett sånt där kostsamt, naivt försvarsspel som sällan kännetecknar topplagen. Inhopparen Séamus Coleman var lite för het och lite för sen in i en duell med Steven Gerrard (och borde ha fått sin andra varning). Duellen ledde till frisparken som gav Andy Carroll möjlighet att nicka in 2-1.
David Moyes kommer att prata framtid med Bill Kenwright i sommar. Jag tror att han kommer att vara öppen för en ny utmaning.
Han lämnar Everton som kungen som aldrig fick sätta sin krona på verket.

***
Mina spelarbetyg, Liverpool-Everton:
Liverpool: Jones 6 – Johnson 6, Carragher 5, Skrtel 7, Agger 5 – Henderson 5, Gerrard 7, Spearing 7, Downing 7 – Suárez 8, Carroll 8.
Avbytare: Maxi -, Bellamy -.

Everton: Howard 6 – Neville 7, Heitinga 6, Distin 5, Baines 7 – Osman 6, Fellaini 6, Gibson 6, Gueye 5 – Cahill 6, Jelavic 7.
Avbytare: Coleman 5, Anichebe -.

Kan det blir större än så här?
Två klubbar som behöver en tung titel. Två klubbar som på olika sätt famlar i mörkret. Två tränare som kommer att definieras av den här matchen.
Två klubbar som slåss om tronen i samma stad.
Liverpool-Everton, 13.30 svensk tid, Wembley.
Säsongens hittills tyngsta match.

Jag vet inte om vi här i Sverige har förstått vikten av den här FA-cupsemifinalen ännu. Det blir lätt så när sådana här prestigemöten drunknar i ett tv-utbud där man nuförtiden kan titta på europeiska matcher varje dag (själv såg jag Villarreal-Málaga i torsdags, Stuttgart-Bremen och Southampton-Reading igår).
Men för att verkligen förstå betydelsen av dagens match kan vi skruva tillbaka tiden sju år. Till den 8 maj 2005.
Då korkade David Moyes upp champagneflaskan. Han är inte känd för någon extravagant livsstil, men den här dagen hade han bytt ut träningsoverallen mot en kofta, och han hade anledning att fira.
Han hade precis lett Everton till fjärdeplatsen i ligan och en biljett till Champions League. Det var första gången sedan 1987 som Everton slutat före Liverpool i tabellen. Fram till den dagen hade den blåa delen av Merseyside fått leva på minnena från det 80-tal då Everton och Liverpool slogs om kungatronen i engelsk fotboll.
– Vi har bevisat att vi är stans bästa lag, sa David Moyes.

Sjutton dagar senare hade Jerzy Dudek spaghetti-räddat ett par straffar i en oförglömlig Champions League-final i Istanbul.
Everton var fortfarande bäst i stan, problemet var bara att Liverpool var bäst i Europa.
The Empire strikes back.
Evertons ”fifteen minutes of fame” bestod av sjutton dagar. Sedan var man tillbaka i storebrors skugga igen.
”Forever in our shadow”, är ett budskap man kan se på en banderoll på Anfield i samband med derbyna.

Inte ens CL-biljetten blev något lyft. Everton föll i kvalet mot Villarreal. Närmare än så har man inte kommit den penningstinna turneringen. Samtidigt fick de se Uefa göra ett undantag och ge Liverpool en ”extraplats” i Champions League, trots att man inte kvalificerat sig för turneringen via ligaplaceringen.
Everton sjönk tillbaka till en anonym tillvaro i tabellens mittenregion. Istället för att utmana ”Big Four” fick de titta på när Tottenham och Manchester City satsade sig in och bildade en ”Big Six”. Sedan fjärdeplatsen 2004/05 är lagets placeringar: 11-6-5-5-8-7.
De har varit ett stabilt lag på övre halvan, ”best of the rest”, men det är en klen tröst för supportrarna som tvingas gå till jobbet och ta emot gliringarna från arbetskamraterna som håller på det mer framgångsrika laget i rött.
Nu finns chans till upprättelse.

Inför lördagens möte ligger Everton en poäng före Liverpool i Premier League. Skulle de behålla det avståndet ligan ut och dessutom slå ut Liverpool ur FA-cupen är det den mest prestigefyllda skalpen på 25 år.
Det är inget tronskifte i ett historiskt perspektiv, men åtminstone en seger på påverkar maktbalansen i staden.
Matchen kommer vid en bra tidpunkt för Everton. De har som vanligt hittat formen efter en trög höst. Samtidigt har Liverpool upplevt sin tyngsta ligaperiod sedan 1950-talet.
Everton imponerade stort när man slog ut Sunderland kvartsfinalen (2-0). De imponerade igen i helgen när de slog samma lag i ligan med 4-0. Tim Cahill sa efter cupsegern mot Sunderland:
– Vi försöker ta oss upp på nästa nivå och i den här matchen tycker jag att vi lyckades. Jag har upplevt vissa fantastiska ögonblick med den här klubben och det är bland de bästa.

För tränarna är dagens match hyperviktig. Jag kan faktiskt inte minnas någon match där båda tränarna står inför så definierande minuter. Deras framtid kan avgöras av en fight.
David Moyes har gjort ett beundransvärt jobb på Goodison Park och brottats med små resurser i tio års tid. Men nu står han vid ett vägskäl. Det saknas en titel. För tre år sedan var Everton i FA-cupfinal mot Chelsea. De hade ledningen med 1-0, men tappade till 1-2. De var så nära, men ändå så långt ifrån.
En titel, i så fall klubbens första på 17 år, skulle vara kronan på tio års verk.
Det kan räcka med att få knäppa storebror Liverpool på näsan och ta sig till en ny final för att hans sejour i klubben ska betecknas som en succé. Förlorar Everton kommer det heta att Moyes gjorde ett bra arbete med begränsade resurser, men misslyckades i de stora matcherna, de avgörande skedena. Som mot Villarreal 2005 och Chelsea 2009.
– Oavsett vad som sker, vinst eller förlust, kommer jag att ha ett snack efter säsongen med ordföranden där vi ser var vi står och hur klubben mår.

Kenny Dalglish har ett annat läge. Han är hårt ifrågasatt efter en säsong där Liverpool misslyckats kapitalt i ligaspelet. Ligacuptiteln gav klubben och Dalglish andrum, men den kommer inte att räcka som argument om laget förlorar mot Everton i en FA-cupsemifinal. Fotbollsdirektören Damien Comolli fick sparken i torsdags. Förlust i dag så kan Dalglish gå samma öde tillmötes i sommar.
Han kan alltid hämta styrka från historien. Sedan Evertons semifinalvinst i FA-cupen 1906 har Liverpool vunnit samtliga tre semifinalmöten (1950, 1971, 1977). Alla tre finalmöten (1984, ligacupen, 1986, 1989) har Liverpool vunnit.

Everton har sitt lillebrorskomplex. David Moyes har inte lyckats vinna på Anfield på elva försök. De har inte spenderat stora pengar, men trycket finns där ändå.
– Det är en derbymatch där det handlar om att vinna FA-cupen. För en klubb som Everton, som har så många fans, sån historia och tradition, har de förmodligen väntat för länge. Så de har också press på sig, säger Jamie Carragher till Guardian.
Det blev tydligt i kvartsfinalen på Stadium of Light. 6000 tillresta Evertonsupportrar sjöng för full hals, men en sång stack ut:
Den om att tiden var kommen ”to put the champagne on ice”.
Vid avspark idag kommer jag att tänka på Tim Cahills ord. Det där om att ta ”nästa steg”. För att ta sig till den där högre nivån krävs segrar i de tunga matcherna.
I dag spelas en sådan match.

FAKTA: Minnesvärda derbymöten

1950: FA-cupen, semifinal
Liverpool-Everton 2-0
Billy Liddell gör ett mål och gör förarbetet till Bob Paisley som sätter tvåan.

1971: FA-cupen, semifinal
Everton-Liverpool 1-2
Everton tog ledningen, men Liverpool vände och vann efter mål av Alun Evans and Brian Hall.

1977: FA-cupen, semifinal, omspel
Liverpool-Everton 3-0
Efter 2-2 i första mötet, där Everton fick ett mål bortdömt för en kontroversiell offside, vann Liverpool omspelet.

1984: Ligacupen, final, omspel
Everton-Liverpool 0-1
Graeme Souness avgör omspelet med ett distansskott.

1986: FA-cupen, final
Liverpool-Everton 3-1
Gary Lineker ger Everton ledningen, men Liverpool vänder i andra halvlek. Ian Rush sätter två av målen.

1989: FA-cupen, final
Liverpool-Everton 3-2
Stuart McCall kvitterar i 89:e minuten för Everton och ordnar förlängning. Men Ian Rush gör två mål under extratiden och Liverpool vinner med 3-2.

Cupsäsong för Liverpool
Inget Europaspel och långt efter tätstriden i ligan. Liverpool har åtminstone sett till att cupspelet skänker glädje och hopp till supportrarna. I veckan blev laget klart för Ligacupfinal mot Cardiff nästa månad och i dag säkrade man avancemang till femte omgången av FA-cupen. Scenariot liknar säsongen 2000/01 då Liverpool tog en historisk cuptrippel via seger i FA-, Liga- och Uefacupen. Den titelfrossan lade grunden till en framgångsera med bland annat två Champions League-finaler de kommande sex åren. Det har gått snart sex år sedan Liverpool tog en titel. Mycket talar för att den ökenvandringen nu är över. Kan en titel i vår få samma följdeffekter som 2001?

Paul Scholes är fortfarande passningskungen
Det spelar ingen roll om Paul Scholes, 37, ligger i hängmattan i fem år. Som possessionspelare, som spindel i nätet, kommer han alltid ha få övermän i världen. I första halvlek när Manchester United hamnat i underläge och behövde en fast hand att hålla i var det Scholes som räckte fram den. Med samma kloka bollflyttande som han ägnat sig åt på det där mittfältet de senaste 15 åren. Före paus slog han 75 passningar. 73 gick till rätt adress. När Scholes byttes ut med en kvart kvar förlorade United förmågan att kunna diktera tempot i matchen – och Liverpool avgjorde.

De Gea har inte anpassat sig till England
Ni minns säkert hur David De Gea hade enorma problem i premiären borta mot West Bromwich där spanjoren flög som en vante i luftrummet. Någon vecka senare klarade han ”testet” borta mot Stoke på Britannia och då hette det att han ”anpassat sig”. Men alla som såg gårdagens match kunde notera att spanjoren har mycket att lära. De Gea tvekade vid Daniel Aggers 1-0-mål och var sedan osäker matchen igenom. Anders Lindegaard framstår som Alex Fergusons förstaval den närmaste tiden.

King Kennys sågning gav resultat
Efter den katastrofala insatsen förra helgen borta mot Bolton (förlust, 1-3) plockade Liverpooltränaren Kenny Dalglish fram motorsågen. ”Om vissa spelare fortsätter så här kommer de inte att vara kvar i klubben”. Det var hårda ord, men de verkar ha gett önskad effekt. I veckan svarade laget för en beundransvärd insats när man klarade 2-2 hemma mot Manchester City och säkrade finalplatsen i Ligacupen. Nu blev det en triumf mot bittra rivalen Manchester United. Dalglishs förmåga att väcka Liverpool visar att han fortfarande är rätt man att leda klubben (vilket vissa fans efter Boltonmatchen antydde att han inte var).

Ovärdigt häcklande av Evra
”Kick racism out of football”, kunde man läsa på reklamskyltarna på Anfield. Samtidigt buades Patrice Evra ut av hemmapubliken vid varje bolltouch och blev kallad lögnare. Oavsett om domen mot Luis Suárez var rätt eller fel – det kan man säkert diskutera i all evighet, den 115-sidiga rapporten från FA innehåller en del frågetecken – så var Anfields agerande mot Patrice Evra idag skamligt. Den publik som så ofta hyllas för sin sång och feststämning skulle förstås ha varit större än så.

***
Mina spelarbetyg, Liverpool-Manchester United:
Liverpool: Reina 6 – Kelly 7, Skrtel 7, Agger 8, Enrique 6 – Maxi 6, Gerrard 6, Carragher 6, Henderson 6, Downing 6 – Carroll 6.
Ersättare: Kuyt -, Adam -, Bellamy -.
Ej inbytta: Doni (mv), Shelvey, Johnson, Coates.

United: De Gea 5 – Rafael 7, Smalling 7, Evans 6, Evra 5 – Valencia 8, Scholes 7, Carrick 7, Giggs 6, Park 7 – Welbeck 5.
Ersättare: Hernández -, Berbatov -.
Ej inbytta: Lindegaard (mv), Ferdinand, Fabio, Pogba, Keane.

Det blev ingen askungesaga i årets FA-cup.
I går kväll blev ett heroiskt Wrexham utslaget av Brighton efter straffar.

Lilla Wrexham från Wales var det sista non-League-laget kvar i årets upplaga av FA-cupen.
Det var ytterst nära att äventyret hade levt vidare. I potten låg ett möte med Newcastle i fjärde rundan. Jag hade verkligen unnat dem det.
Fansen har upplevt några tunga år på 2000-talet. 2004 blev de det första laget att bli fråntaget tio poäng sedan man försatts i administration. Det ledde till degradering från League One. Fyra år senare, 2008, åkte man ur Football League för första gången på 87 år.
Nu ägs klubben av ett så kallat Supporters Trust och spelar i Conference National. FA-cupen var deras chans att återuppleva gamla minnen, som när de slog ut Arsenal 1992 eller Brian Cloughs Nottingham.
Returen mot Brighton & HA från Championship fick skjutas upp en dag på grund av vintervädret som orsakat tjäle på Racecourse Ground.
När den väl spelades i går kväll var det hemmalaget som var hetast inför en utsåld hemmaarenan.
Spelande tränaren Andy Morrell, 37, gjorde 1-0 för Wrexham.
– Det var en riktig cupmatch och en svår en. Wrexham skapade många chanser men man måste ta dem. Cupen handlar bara om att gå vidare, oavsett hur, sa Brightontränaren Gus Poyet.
Det gör ju det. Brighton, som startade säsongen så lovande i Championship, kvitterade med 13 minuter kvar genom Ashley Barnes.
I straffläggningen var gästerna kyligast.
– Grabbarna är förkrossade i omklädningsrummet men vi sa att det finns ingen anledning att vara det. Vi har gett ett bra lag från Championship en match. Jag är stolt och hoppas det här blir lyftet som ger uppflyttning, sa Andy Morrell till The Guardian.

***
Jag vet inte vad ni gjorde inför el clásico i går, men själv laddade jag upp med FA-cupmötet mellan Wolverhampton och Birmingham.
Det var, för att uttrycka sig snällt, fotboll från en annan planet.
Wolvestränaren Mick McCarthy hade gjort tio ändringar i startelvan för att spara krafter inför helgens ligamöte med Aston Villa. Det blev ödesdigert.
Birmingham, anförda av jättetalangen Jordon Mutch, vann med 1-0 på Molineux efter mål av Wade Elliott.
Birmingham, som åkte ur Premier League förra året, har inte haft någon enkel säsong. Ligacupvinsten gav en plats i Europa League. Gårdagens match var lagets 36:e (!) för säsongen.
– Ingen har sagt till mig att de är trötta, sa tränaren Chris Hughton.
Hans lag ställs mot Sheffield United i nästa omgång.

***
Birmingham vidare i FA-cupen – det får oss ju att undra hur det ser ut i de nedflyttade lagen från förra säsongen. Här är min nulägesanalys.

Birmingham City
Tränare: Chris Hughton.
Tabellposition: 7:a med 40 poäng.
Spelarförluster inför säsongen: Craig Gardner, Roger Johnson, Barry Ferguson, Michel, Scott Dann, Sebastian Larsson, Cameron Jerome, Ben Foster (lån).
Kommentar: Har klarat sig bättre än jag trodde efter degraderingen. Med allt strul med förre ägaren Carson Yeung befarade jag en resa rakt ned i League One. Men Chris Hughton har gjort ett bra arbete med laget. Han har kvar stöttepelare som Stephen Carr, Liam Ridgwell, Keith Fahey och har dessutom ett par riktigt intressanta unga spelare. Storväxte defensive mittfältaren Jordon Mutch är en framtida PL-spelare, liksom 17-årige yttern Nathan Redmond.
Framtidsutsikter: Stort frågetecken för ekonomin gör att Birmingham förmodligen inte kan satsa mot Premier League de närmaste åren. Målet bör vara att bli ett lag på övre halvan i Championship.

Blackpool
Tränare: Ian Holloway.
Tabellposition: 9:a med 39 poäng.
Spelarförluster inför säsongen: Richard Kingson, Marlon Harewood, Jason Euell, Andy Reid, David Vaughan, Charlie Adam, Brett Ormerod, Paul Rabcubka, DJ Campbell.
Kommentar: Ian Holloway fick behålla hela backlinjen och gjorde en smart värvning i underskattade Barry Ferguson från Birmingham. Veteranen Kevin Phillips hämtade in för att göra mål, och det gör han (åtta i ligan hittills).
Framtidsutsikter: Blackpools äventyr i Premier League känns som en ”one of”. Klubben saknar ekonomi och organisation för högstaligan.

West Ham United
Tränare: Sam Allardyce.
Tabellposition:  2:a med 50 poäng.
Spelarförluster inför säsongen: Danny Gabbidon, Lars Jacobsen, Jonathan Spector, Matt Upson, Demba Ba, Manuel Da Costa, Thomas Hitzlsperger, Radoslav Kovac, Kieron Dyer, Luis Boa Morte, Zavon Hines, Scott Parker, Pablo Barrera, Junior Stanislas.
Kommentar: ”Big” Sam Allardyce fick uppdraget att leda West Ham tillbaka till Premier League och hittills går det enligt planerna. Backades direkt upp av ägarna ”David & David” för att värva bland andra Kevin Nolan och John Carew samt David Bentley på lån.
Framtidsutsikter: West Ham är en Premier League-klubb. De har en ny arena på väg (OS-arenan) och en stor fanbase. Allt annat än uppflyttning i vår är en missräkning.

Fotnot: Jag har inte tagit med alla spelarförluster, endast de som betraktats som A-lagsspelare.

***
Sådär. Nu har ni lite koll på de degraderade lagen.
Vad tror ni om Championship? Vilka går upp? Vad är framtidsutsikterna för dessa före detta PL-klubbar? Vad händer för West Ham om man blir fast i andraligan med den nya, stora arenan?

***
David Beckham klar för LA Galaxy i två år till.
Venky’s kan släppa det spåret.

***
Här har ni förresten där den horribla missen jag nämnde av Nottinghams Robbie Findley (länk).

***
Tycker du att det varit för mycket om de mindre klubbarna och för lite ”Big Four” i den här bloggen hittills?
Lugn, vi hinner med det också. Med tanke på söndagens matcher kommer jag väl inte undan…

Spelprogram:
Lördag
Norwich-Chelsea 13.45
Everton-Blackburn 16.00
QPR-Wigan
Wolves-Aston Villa
Stoke-West Bromwich
Sunderland-Swansea
Fulham-Newcastle
Bolton-Liverpool 18.30
Söndag
Manchester City-Tottenham 14.30
Arsenal-Manchester United 17.00