”Done deals”, ett inslag jag hade i bloggen under januarifönstret 2012 och 2013, gör comeback.
Här har jag samlat ihop de viktigaste spelarövergångarna som skett hittills i januari.

> Endast permanenta övergångar betygsätts.

Lewis Grabban, från Norwich till Bournemouth
Pris: 7 miljoner pund.
Kommentar: Jag var tveksam till att Lewis Grabban skulle bära ansvaret i Norwich i höst och jag är tveksam till att han kan växla upp i Bournemouth. För begränsad?
Betydelse för laget: Bournemouth har varit i akut behov av anfallsförstärkningar och det här köpet andas lite panik. Grabban gjorde ett mål under hösten (på sex matcher, varav tre från start). Han har visserligen lyckats i Bournemouth tidigare (22 mål på 43 matcher 2013/14), men räcker det i Premier League?
Tänkbar startelva med Lewis Grabban:
Boruc – Smith, Francis, Cook, Daniels – Ritchie, Surman, Arter, Stanislas, Afobe, Grabban.
Värvningsbetyg: 1/5.

Benik Afobe, från Wolverhampton till Bournemouth
Pris: 10 miljoner pund.
Kommentar: Benik Afobe fostrades i Arsenal, men lyckades aldrig slå sig in i a-laget. Istället blev det ideliga utlåningar till lägre divisioner. Genombrottet kom i Milton Keynes hösten 2014 satte 10 mål på 11 starter. Succén fortsatte efter övergången till Wolverhampton med 13 mål på 20 starter. Nu får 22-åringen chansen att testa sig i Premier League. Afobe påminner lite om Odion Ighalo med sin fysik och sin farlighet i djupled.
Betydelse för laget: Bournemouth drabbades av en blytung skada på Callum Wilson och laget skriker efter en spetsanfallare som kan leverera mål och sysselsätta en backlinje.
Tänkbar startelva med Afobe:
Boruc – Smith, Francis, Cook, Daniels – Ritchie, Arter, Surman, Stanislas – Afobe, King.
Värvningsbetyg: 3/5.

Juan Iturbe, från Roma till Bournemouth
Pris: Lån.
Kommentar: Juan Iturbe värvades till Porto från Cerro Porteño, men det var i Verona som genombrottet kom på lån 2013/14. Efter flytten till Roma har formen vacklat. Under hösten blev det bara tre starter i Serie A.
Betydelse för laget: Eddie Howe har fått igång Junior Stanislas, men Bournemouth behöver bredda och Iturbe kan möjligen ta fart i en ny miljö.
Tänkbar startelva med Iturbe:
Boruc – Smith, Francis, Cook, Daniels – Ritchie, Arter, Surman, Iturbe – Afobe, King.
Värvningsbetyg: –.

Demarai Gray, från Birmingham till Leciester
Pris: 3,7 miljoner pund.
Kommentar: Demarai Gray är en engelsk talang som debuterade i Birmingham som 17-åring. Den snabbe yttern påminner om Norwichs Nathan Redmond, en spelare han själv nämnt som inspirationskälla. Han har representerat Englands U18-, U19-, och U20-landslag.
Betydelse för laget: Leicesters värvningsarbete har varit ytterst pricksäkert senaste åren. Det här är ett köp för framtiden så Grays bidrag i vår blir nog begränsat. Men underskatta inte heller betydelsen av att klubben redan nu kan ha säkrat en arvtagare till Riyad Mahrez.
Tänkbar startelva med Gray:
Schmeichel – Simpson, Huth, Morgan, Fuchs – Mahrez, Kanté, Drinkwater, Gray – Vardy, Okazaki.
Värvningsbetyg: 2/5.

Jan Kirchhoff, från Bayern München till Sunderland
Pris: 1 miljon pund.
Kommentar: Mittbacken Kirchhoff debuterade i Bundesliga i november 2008, nyss fyllda 18 år. Då var han ansedd som en jättetalang och handplockades till Bayern München 2013. Han lyckades aldrig etablera sig hos de tyska mästarna och i sommar hade kontraktet gått ut.
Betydelse för laget: Sunderland har inte fått ordning på sitt försvar de senaste säsongerna och den nu 25-årige Kirchhoff blir en frälsare om han lyckas skapa trygghet i de bakre leden. Lite tysk disciplin och taktisk skolning kan göra gott hos Sunderland.
Tänkbar startelva med Kirchhoff:
Mannone – Jones, O’Shea, Kirchhoff, van Aanholt – Cattermole, M’Vila – Watmore, Johnson, Borini – Defoe.
Värvningsbetyg: 3/5.

Övriga affärer:
* Shani Tarashaj, från Grasshoppers till Everton. Sedan lånad tillbaka till Grasshoppers.
* Marko Grujic, från Röda Stjärnan till Liverpool. Sedan lånad tillbaka till Röda Stjärnan för resten av säsongen.

Fotnot 1: Hojta till om jag har missat nån övergång.

Fotnot 2: Framöver när det troligen sker fler och fler affärer kör vi ett sådant här uppsamlingsinlägg per kväll.

Två målvakter stack ut i helgens omgång. Dels Artur Boruc som blev straffhjälte för sitt Bournemouth, dels Petr Cech som fortsätter att vinna poäng åt sitt Arsenal. Jag väljer Boruc då en straff från Riyad Mahrez trots allt väger tungt.
I backlinjen går jag på ännu mer Bournemouth. Adam Smith, högerbacken som spelar för att Simon Francis fått flytta in i mitten, har varit en sensation och frågan är om Simon Francis får tillbaka sin plats. I mitten är James Collins i storform och neutraliserade effektivt Christian Benteke. Toby Alderweireld slog en perfekt passning till Dele Allis mål mot Everton medan Aaron Cresswell var lysande för West Ham.
På mittfältet imponerade Mark Noble med sin arbetsinsats medan Cesc Fábregas var dominant mot Crystal Palace. Är formen på gång nu för spanjoren?
I de offensiva positionerna får Willian platsen framför bland andra Michail Antonio. Dele Alli var bäst på plan på Goodison Park och svarade för ett klassmål, medan Anthony Martial gjorde ett mål och en assist mot Swansea.
Längst fram tar jag Diego Costa som både nätade och elegant serverade Oscar till 1–0 borta mot Crystal Palace.
Omgångens spelare: Cesc Fàbregas, Chelsea.

Mitt omgångens lag:
Artur Boruc, Bournemouth (2)
—————————————
Adam Smith, Bournemouth (3)
James Collins, West Ham
Toby Alderweireld, Tottenham
Aaron Cresswell, West Ham (3)
—————————————
Cesc Fàbregas, Chelsea (2)
Mark Noble, West Ham (2)
—————————————
Willian, Chelsea
Dele Alli, Tottenham (3)
Anthony Martial, Manchester United (2)
—————————————
Diego Costa, Chelsea (2)

Siffran inom parentes anger hur många gånger spelaren tagits ut i omgångens lag hittills under säsongen.

Här är fler som förtjänar omnämnande (krävs minst 8 i betyg):
Andy Carroll (West Ham), Michail Antonio (West Ham), Ben Davies (Tottenham), Kurt Zouma (Chelsea), John Obi Mikel (Chelsea), Petr Cech (Arsenal), Alexander Tettey (Norwich), Oscar (Chelsea), Laurent Koscielny (Arsenal), Steve Cook (Bournemouth), Ashley Young (Manchester United), Wayne Rooney (Manchester United), Jermain Defoe (Sunderland), Ben Watson (Watford), Sergio Agüero (Manchester City), José Holebas (Watford), Fernandinho (Manchester City).

***
Omgångens mål: Willian, Chelsea. Jag är ju svag för distansskott så jag väljer Willians stenhårda projektil upp i krysset borta mot Crystal Palace.
Omgångens manager: Slaven Bilic, West Ham. Stabil seger över Liverpool och Hammers är en av säsongens positiva överraskningar.
Omgångens floppspelare: Coutinho, Liverpool. Sett till brassens kapacitet är formen en bit bort.

Det var målvakternas match på Old Trafford i mellandagarna. David De Gea och Thibaut Courtois är båda topp fem i världen och den här matchen visade de varför med ett par fantomräddningar. De Gea drar det längsta strået här.
I backlinjen imponerades jag av Kieran Trippier. Den förre Burnleyspelaren har inte fått många chanser i Tottenham i ligaspelet, men han spelade borta mot Watford och var med och avgjorde matchen då han spelade fram Heung-Min Son till segermålet. I mittförsvaret var Ashley Williams framträdande för Swansea medan John Terry förmodligen gjorde sin bästa match för säsongen mot Manchester United. Då kände vi igen den gamle kaptenen. På vänsterbacken var det ont om självlysande spelare, men Neil Taylor övertygade för Swansea.
På mittfältet fortsätter N’Golo Kanté att vinna beundrare. Darren Fletcher har blivit en stöttepelare i West Bromwich. Hans löpkapacitet och hjärta hade behövts i Manchester United. I de offensiva positionerna blir det Stoke-duon Xherdan Shaqiri och Marko Arnautovic som båda firade stora triumfer borta mot Everton. I tio-rollen är Mesut Özil given efter sin fantastiska insats mot Bournemouth.
Och längst fram var det ett val mellan Romelu Lukaku eller Bojan. Det blev den förstnämnde som är i superform.
Omgångens spelare: Mesut Özil, Arsenal.

Mitt omgångens lag:
David De Gea, Manchester United (3)
———————————————
Kieran Trippier, Tottenham
Ashley Williams, Swansea (3)
John Terry, Chelsea
Neil Taylor, Swansea
———————————————
N’Golo Kanté, Leicester (3)
Darren Fletcher, West Bromwich
———————————————
Xherdan Shaqiri, Stoke (3)
Mesut Özil, Arsenal (6)
Marko Arnautovic, Stoke (3)
———————————————
Romelu Lukaku, Everton (4)

Siffran inom parentes anger hur många gånger spelaren tagits ut i omgångens lag hittills under säsongen.

Här är fler som förtjänar omnämnande (krävs minst 8 i betyg):
Michail Antonio (West Ham), Adrián (West Ham), Thibaut Courtois (Chelsea), Wes Morgan (Leicester), Wayne Rooney (Manchester United), James Collins (West Ham), Dejan Lovren (Liverpool), Gabriel (Arsenal), Bojan (Stoke), Odion Ighalo (Watford).

***
Omgångens mål: Xherdan Shaqiri, Stoke.
Omgångens manager: Mark Hughes, Stoke. Inte nog med att han gjort Stoke sexigt, nu lyckas det mesta han företar sig. Slängde in Joselu från bänken borta mot Everton och spanjoren fixade kvitteringen till 3–3 i slutminuterna.
Omgångens floppspelare: Oscar, Chelsea. Misslyckades med det mesta på Old Trafford och var aldrig inne i matchen.

Individuella misstag bakåt. Ett anfallsspel som inte fungerar. Jürgen Klopps Liverpool har kört fast.

Det blev ingen god start på det nya året för Liverpool. Efter två raka 1–0-vinster kom en nyårssmäll på Upton Park där West Ham vann med 2–0.
West Ham är bra. De har slagit Manchester City, Chelsea och Arsenal. Nu har de fällt Liverpool både hemma och borta. Det är inte fy skam att förlora på den här arenan och nu när Slaven Bilic börjar få tillbaka skadade spelare (Dimitri Payet gjorde comeback idag med ett inhopp) kan de ta fart uppåt igen.
Men sättet Liverpool förlorade på idag var inte acceptabelt.

När Jürgen Klopp ledde laget i de första matcherna fanns det ett embryo till något som kunde bli riktigt bra. Intensiteten som kännetecknat Klopps Dortmund fanns där. Presspelet och antalet löpmeter var bättre än tidigare.
Det som är oroväckande är att det karaktärsdraget har inte alls synts till senaste veckorna. Idag mot West Ham fanns ingen återerövning, ingen counter-pressing.
Det som borde känneteckna ett Jürgen Klopp-lag kännetecknar inte Liverpool av idag.
Tog energin slut så fort? Eller är det bara det tuffa julprogrammet som sätter sina spår?
Hela klart är att Liverpool har mycket att jobba på.

Försvaret bjuder på alldeles för mycket. Nathianiel Clyne, som varit stabil första halvan av säsongen, började matchen idag med att slå åtta passningar varav ingen (!) nådde rätt adress. Sedan missade han markeringen på Michail Antonio som nickade in 1–0. Att försvaret behöver förstärkningar är ingen nyhet, det har varit ett faktum senaste åren.
I offensiven har Liverpool investerat över en halv miljard kronor på Christian Benteke och Roberto Firmino. Ingen av dem har hittat rätt i sin nya klubb. Benteke kom till spel idag med mål i två raka matcher, men spelmässigt synkroniserar han inte med lagkamraterna. Idag kom han inte till alls. James Collins hade den store belgaren i sin bakficka matchen igenom. Coutinho är långt från den form som gjorde honom till en av ligans bästa vid den här tiden ifjol.

***
West Ham förtjänar credit. De vann rättvist idag. De ville mer och det man gjorde gjorde man med beslutsamhet. Om Liverpool är en topp fyra-kandidat (det kan diskuteras) är West Ham också det. Deras elva är inte nämnvärt sämre än Liverpools.
Med Andy Carroll i startelvan valde Slaven Bilic rätt strategi: Smacka in inlägg så kommer chanserna. De kom, målen också.
Michail Antonio, som satte 1–0, är en intressant figur. Han är begränsad som spelare, han har knappast samma tekniska färdigheter som Dimitri Payet och Manuel Lanzini. Men han har fysik och ett stort hjärta. Det visade han inte minst när han tacklade Alberto Moreno nere vid egen hörnflagga (borde varit frispark) och sedan sprang över hela planen för att avsluta kontringen genom att nicka in 1–0.
Hetast i West Ham just nu är dock varken Antonio eller Carroll. Det är mittbacken James Collins som visat storform senaste veckorna. När Collins och Ogbonna spelar så här tryggt är det ingen som saknar Winston Reid.

Hans anfallspartner har tagit platsen i rampljuset. Men Troy Deeneys höst i Premier League ska inte förbises.

Sista omgången i hösttävlingen Premier Manager går av stapeln lördag-söndag.
För dem som slåss om slutsegern (inte undertecknad som har genomfört en historiskt svag tävling) kommer varje spelarval att bli avgörande. Så att hitta en prisvärd doldis kan bli segerdraget.
Odion Ighalos framfart i Watford har väl ingen missat i höst. Ighalo var inte känd för den breda publiken före ligastarten, men efter 14 mål på 19 matcher är han en av ligans hetaste.
En av förklaringarna bakom succén är tveklöst det fina samarbetet med Troy Deeney. Engelsmannen Deeney var tänkt att spela huvudrollen i Watford, men har funnit sig att spela andrafiolen bakom Ighalo. Och det har 27-åringen från Birmingham gjort väldigt bra.
Efter en trög start målmässigt – Deeney hittade inte rätt förrän i slutet av oktober – så har han levererat frekvent.
Sex mål har det blivit, varav fyra på straff. Men även fem assist.
Medan Ighalo ägs av 8 procent av deltagarna i Premier Manager ägs Deeney endast av 2 procent.
Nu väntar visserligen tufft motstånd i Manchester City hemma på Vicarage Road, men är det något vi vet är det att anfallsduon Ighalo-Deeney kan hota vilket försvar som helst.

***
Laurent Koscielny var bänkad mot Bournemouth efter den svaga insatsen mot Southampton. Får Gabriel, som blev målskytt mot Bournemouth, starta igen?

***
Byt in:
Olivier Giroud, Arsenal
Michail Antonio, West Ham
Jermain Defoe, Sunderland
Wes Morgan, Leicester
Robert Huth, Leicester

Byt ut:
Laurent Koscielny, Arsenal
Gökhan Inler, Leicester
Tom Carroll, Tottenham

Den vinstlösa sviten förlängdes. Ändå var känslan att Manchester United tagit ett litet steg framåt.
Räcker det för att rädda jobbet för Louis van Gaal?

Det var en match med ödesstämpel ikväll på Old Trafford. Manchester United kom med sju matcher utan vinst i alla turneringar. Chelsea har ännu större problem.
Visserligen har de en ny tränare i Guus Hiddink som potentiellt skulle kunna ge en boost, men stämningen runt klubben är splittrad. Förtroendekrisen mellan supportrarna och spelarna är total.
Så det var ytterst intressant att se hur lagen skulle ta sig an den här matchen. Skulle det bli med försiktighet av rädsla för att åka på en ny förlust? Eller skulle de släppa loss och gå för seger?

Manchester United tryckle gasen i botten från start. Juan Mata träffade ribban och Anthony Martial sköt ett skott i insidan av stolpen. Däremellan hade John Terry tvingat David De Gea till en svettig räddning efter hörna.
Manchester United var rakare och snabbare än tidigare. Det var tydligt att de ville gå framåt på ett helt annat sätt än tidigare i höstas. Det var som om Louis van Gaal till slut gjorde avsteg från sin ”philosophy” och sa till spelarna: ”Ut och ha roligt”.
Istället för det låsta positionsspelet på offensiv tredjedel fick vi se löpningar utan boll och en Anthony Martial som fick använda sin snabbhet.
Hemmalaget gjorde det mesta i första halvlek utom mål.
De fick viss hjälp av gästerna, det ska sägas. Chelsea var lika delat på planen som på utanför. Jag tyckte att de framstod som oorganiserade och udden framåt var påtaglig utan avstängde Diego Costa.

I andra halvlek fortsatte Manchester United att föra spelet. Ander Herrera fick ett jätteläge att avgöra (jätteräddning av Thibaut Courtois), Nemanja Matic bjöd på den allra bästa Chelseachansen (uselt avslut).
Wayne Rooney, förvånansvärt pigg, hade en gyllene möjlighet att sätta segermålet i slutminuterna, men sköt över efter ett fint inlägg från Cameron Borthwick-Jackson.
Det var inget resultat som lagen behövde. Chelsea kan väl hävda att en poäng borta är okej, men med tanke på vilka resultat Manchester United radat upp på sistone har det väl sällan funnits ett bättre tillfälle att komma till Old Trafford.
Manchester United visade visserligen att spelarna fortfarande är beredda att fajtas för sin tränare, men ytterligare en 0–0-match var inte var laget behövde. Avståndet till topplagen har ökat ytterligare.

Manchester United gjorde en av sina bättre insatser rent spelmässigt, men det säger ändå något om hur kravbilden har förändrats. Nu ses 0–0 hemma mot laget som ligger tre poäng ovanför nedflyttning som ett framsteg.
I Chelsea började Eden Hazard bra, men såg tröttkörd ut i andra halvlek. Oscar var misslyckad och John Obi Mikel hade alldeles för dålig adress i passningsspelet. Guus Hiddink har en hel del att jobba på. Fantasin och de offensiva kombinationerna som syntes mot Sunderland lyste med sin frånvaro.

***
Mesut Özil till Olivier Giroud, klackskarv tillbaka till Özil och mål.
Kände bara för att bryta av med lite fotbollsporr.

***
Louis van Gaal sa efter matchen att han inte hade några planer på att avgå.
Det kan jag förstå, han tog insatsen idag som ett bevis för att spelarna fortfarande tror på honom. De slet onekligen och hade de gett upp hade de inte höjt sig så markant. Men räcker det?
Men faktum är att det här var åttonde raka matchen utan seger. Dagens match förändrar inte det faktum att Louis van Gaal inte bör få förtroendet att spendera januaribudgeten.

Newcastle drabbades av ett avbräck i höstas när Tim Krul blev långtidsskadad. Rob Elliot har dock fyllt tomrummet på ett bra sätt. Elliot var omutlig mot Everton och höll sitt Newcastle kvar i matchen. I slutsekunderna lyckades Tom Cleverley spräcka nollan då hans nickretur flög i en båge och in i nät.
I backlinjen får Cuco Martina plats efter sin insats mot Arsenal där han kryddade med ett drömmål. John Stones imponerade mot Newcastle medan Ryan Shawcross var nästintill felfri mot Manchester United. Till vänster fäller jag Erik Pieters hade ett bra samarbete med Marko Arnautovic.
På mittfältet är Kevin De Bruyne självskriven. Dele Alli var framträdande för Tottenham, men Jordan Henderson och Victor Wanyama presterade mot tuffare motstånd och får platserna. Marko Arnautovic dundrade in helgens kanon mot Manchester United.
Längst fram fanns det en rad fina anfallsinsatser som måste förbises: Shane Long, Odion Ighalo, Bojan Krkic, Jordan Ayew. Jag väljer tvåmålsskyttarna Diego Costa och Harry Kane.
Omgångens spelare: Kevin De Bruyne, Manchester City.

Mitt omgångens lag:
Rob Elliot, Newcastle (3)
————————————–
Cuco Martina, Southampton
John Stones, Everton (2)
Ryan Shawcross, Stoke (2)
Erik Pieters, Stoke (2)
————————————–
Kevin De Bruyne, Manchester City (4)
Jordan Henderson, Liverpool
Victor Wanyama, Southampton
Marko Arnautovic, Stoke (2)
————————————–
Diego Costa, Chelsea
Harry Kane, Tottenham (3)

Siffran inom parentes anger hur många gånger spelaren tagits ut i omgångens lag hittills under säsongen.

Här är fler som förtjänar omnämnande (krävs minst 8 i betyg):
Bojan Krkic (Stoke), Glen Johnson (Stoke), Jordan Ayew (Aston Villa), Adrián (West Ham), Aaron Cresswell (West Ham), Scott Dann (Crystal Palace), Simon Francis (Bournemouth), Odion Ighalo (Watford), Willian (Chelsea), Jordan Henderson (Liverpool), John Stones (Everton), David Silva (Manchester City), Leon Britton (Swansea), Dele Alli (Tottenham), Erik Lamela (Tottenham), Shane Long (Southampton), Jordy Clasie (Southampton).

***
Omgångens mål: Cuco Martina, Southampton. Hans otroliga, skruvade skott borrade sig in i nätet bakom Petr Cech. Han lär aldrig göra om det.
Omgångens manager: Ronald Koeman, Southampton. Fansen på St Mary’s sjöng om holländaren som höjt sin status rejält tack vare framgångarna i Southampton.
Omgångens floppspelare: Memphis Depay, Manchester United. Bjöd på första målet mot Stoke – och presterade väldigt lite av värde framåt.

Svag och ointresserad defensivt. Men i Premier Manager levererar Manchester Citys Yaya Touré.

Det är nu det ska avgöras i Premier Manager. Ikväll inleds näst sista spelomgången.
Yaya Tourés insats i toppmötet med Arsenal förra måndagen var omdebatterad.
Den ivorianske mittfältaren bristfälliga defensiva arbete sågades på många håll, bland annat av Jamie Carragher och Thierry Henry i Sky Sports studio.
– De förlorade matchen och en av de största orsakerna till det var ytan som (Mesut) Özil hade bakom honom (Yaya), sa Carragher bland annat.
Yaya Touré var utskälld stora delar av förra säsongen, men ingen kan förneka att han fortfarande producerar poäng. Senaste tre matcherna har 32-åringen gjort två mål och en assist.
Yaya Touré, som ägs av 12,1 % av deltagarna i Premier Manager, handlas för 7,27 miljoner kronor.

***
Olivier Giroud blev mållös mot Southampton. Den franske anfallaren har en förmåga att ”studsa tillbaka” så jag gissar att han nätar hemma mot Bournemouth.

***
Diego Costa är avstängd i kvällens ”ödesmatch” mellan Manchester United och Chelsea. Troligen startar Loïc Rémy längst fram hos gästerna.

***
Byt in:
Olivier Giroud, Arsenal
Mesut Özil, Arsenal
Wayne Rooney, Manchester United
Loïc Rémy, Chelsea

Byt ut:
Martin Skrtel, Liverpool
Divock Origi, Liverpool
Memphis Depay, Manchester United
Vincent Kompany, Manchester City
Younes Kaboul, Sunderland

Hugo Lloris studsade tillbaka efter misstaget mot Newcastle och räddade Spurs i mötet med Southampton.
Mittbackskrisen har gjort att Simon Francis fått ta steget in i mitten i Bournemouth, vilket i sin tur gett Adam Smith chansen som högerback. Smith har övertygat och gjorde ett finfint mål mot West Bromwich. Centralt var det tajt mellan tre mittbackar: Laurent Koscielny, Craig Cathcart och James Collins. Jag väljer de två sistnämnda som var enorma i eget straffområde. Till vänster gjorde Chelsea-lånet Nathan Aké sin bästa insats för säsongen för Watford.
Etienne Capoué lyckades inte i Tottenham, men han har en stark höst bakom sig i Watford. Han får den defensiva positionen bakom Riyad Mahrez (två straffmål), Oscar (magnifik mot Sunderland), Mesut Özil (två assist) och Theo Walcott (ett mål och starkt defensivt jobb).
Längst fram är Odion Ighalo stekhet. Det är nigerianens femte framträdande i omgångens lag denna höst.
Omgångens spelare: James Collins, West Ham.

Mitt omgångens lag:
Hugo Lloris, Tottenham
————————————–
Adam Smith, Bournemouth (2)
Craig Cathcart, Watford
James Collins, West Ham
Nathan Aké, Watford
————————————–
Etienne Capoué, Watford
————————————–
Riyad Mahrez, Leicester (5)
Oscar, Chelsea
Mesut Özil, Arsenal (5)
Theo Walcott, Arsenal
————————————–
Odion Ighalo, Watford (5)

Här är fler som förtjänar omnämnande (krävs minst 8 i betyg):
Laurent Koscielny (Arsenal), Fabricio Coloccini (Newcastle), Shinji Okazaki (Leicester), Mathieu Flamini (Arsenal), Troy Deeney (Watford), Branislav Ivanovic (Chelsea), Christian Fuchs (Leicester), Wes Hoolahan (Norwich), Sébastien Bassong (Norwich), Alexander Tettey (Norwich), Harry Kane (Tottenham), Jordan Ayew (Aston Villa).

***
Omgångens mål: Yaya Touré, Manchester City. Det var inte bara det att han satte bollen i krysset. Han gjorde det med fel fot och med en sorts självklarhet som bara kännetecknar de största spelarna.
Omgångens manager: Claudio Ranieri, Leicester. Tung triumf borta mot Everton.
Omgångens floppspelare: Mamadou Sakho, Liverpool. Hade en blygtung match på Vicarage Road. Satte nästan varenda fot fel.

Fotnot: Det här gäller omgångens lag för omgång 17, det vill säga matcherna som spelades 19-21 december:
Chelsea-Sunderland 3–1, Everton-Leicester 2–3, Manchester United-Norwich 1-2, Southampton-Tottenham 0-2, Stoke-Crystal Palace 1-2, West Bromwich-Bournemouth 1-2, Newcastle-Aston Villa 1-1, Watford-Liverpool 3-0, Swansea-West Ham 0-0, Arsenal-Manchester City 2-1.

Sju matcher utan seger. Fjärde raka förlusten.
Manchester United har inget annat alternativ än att sparka Louis van Gaal.

Stoke vann den tidiga lördagsmatchen på Boxing Day. Hemmalaget tog ledningen redan efter 19 minuter sedan Memphis Depay gjort ett fatalt misstag och Bojan Krkic fått öppet läge i straffområdet.
2–0 var ett rent klassmål av Marko Arnautovic som skickade in en projektil bakom David De Gea.
I övrigt såg det ut som det har gjort för Manchester United senaste månaderna.
Trubbigt anfallsspel, ingen bärande spelidé, få målchanser.
Louis van Gaal har testat det mesta. Idag började Wayne Rooney på bänken. Han kom in i paus, var rätt pigg, vilket gör att van Gaal kommer att få ännu mer kritik. Trots att han gjorde det många efterfrågat – bänka Rooney.
Men det mest iögonfallande är att laget inte brinner längre. De ser ut att spela för sig själva. Ansvaret på Anthony Martial att skapa något har blivit så stort att han numera ser sig tvungen att dribbla sig in i väggen gång på gång.
Om det här var ett ett Manchester United-lag som spelade för sin tränare har Louis van Gaal stora problem. Som om han inte har nog med problem.
Jag kan inte se att han reder ut det här. Och därför måste Manchester United agera illa kvickt.

Det är lite ledsamt att det kommit till den här punkten.
Att jag som alltid varit en förespråkare för att ge tid och tålamod till managers den senaste månaden blivit en av dem som ställt mig på barrikaderna och ropat efter tränarbyte.
Jag gjorde det när det gällde Sunderland och Dick Advocaat, jag gjorde det när det gällde Chelsea och José Mourinho och jag har gjort det när det gäller Louis van Gaal.
Jag gillar det inte.
Men samtidigt: Det som förenat de här klubbarnas situation är att ingenting – och då menar jag ingenting – talat för en förbättring.
Och precis det är kärnpunkten när det gäller Louis van Gaal.

Holländaren tog över Manchester United förra sommaren. Det var på sätt och vis ett tacksamt läge. David Moyes hade totalfloppat och van Gaal fick en enorm budget att handla spelare för.
Han lyckades med delmålet, minimikravet, att ta Manchester United tillbaka till Champions League. Fansen kunde se en utveckling, en indikation på att van Gaals ”philosophy” började sätta sig. United hade en period under våren där man spelade riktigt bra fotboll och fällde topplag.
Den här hösten har allt det som då byggdes upp rämnat.
I säsongsinledningen var spelet trevande, men poängen trillade in.
Nu är spelet bedrövligt. När poängen inte ens trillar in blir kritiken, så klart, skoningslös.

Louis van Gaal bad om fyra månader innan han blev ”bedömd”. Nu har han lett Manchester United i 1,5 år och resultatet är katastrofalt sett till investeringarna. Manchester United har senaste månaden till och med varit sämre än under David Moyes.
Vad har hänt med Manchester United?
Visserligen tycker jag spelarmaterialet är begränsat. Men senaste månadens kollaps måste även bero på att spelarna har tappat tron på sin tränare. van Gaal har tappat omklädningsrummet.
Det är otroligt att ett lag som spenderat över 250 miljoner pund kan spela så bedrövligt som Manchester United gjort i höst. Det finns ingen som helst fantasi på offensiv planhalva. Holländarens possessionbaserade fotboll har fungerat förr, i Ajax och Barcelona. Men gjorde han en felbedömning av kvaliteten i Manchester Uniteds trupp? Insåg han inte att för att behärska ”positional play” måste man ha kvalitetsspelare som kan lösa 1 vs 1-situationer, 2 vs 2-situationer, 3 vs 3-situationer. Inte Marouane Fellaini i en central mittfältsroll.

Efter en ökenvandring senaste månaden har Manchester United blivit distanserat i titelstriden. Nu handlar inte längre säsongen om att slåss om titeln, snarare om att på sin höjd, rädda en fjärdeplats.
I skuggan av alla krav på Louis van Gaals avgång har det förts sansade diskussioner om vad Manchester United är och bör vara för sorts klubb. Efter 27 år med Alex Ferguson – ska man bli en klubb som alla andra som trycker på panikknappen så fort resultaten går emot?
Jag hävdar att man inte har något val. När ingenting talar för en bättring, när laget blir sämre och sämre och omklädningsrummet är tappat så är chansen till vändning minimal. Alternativet är att herrar som David Moyes eller Louis van Gaal (eller Ed Woodward) fortsätter att strö pengar omkring sig på fel nyförvärv och tillåts cementera klubben under topp 4.
När det börjar gå utför kan det gå fort utför. Fortsätter Manchester United misslyckas på transfermarknaden finns inga garantier för att man kommer att vara ett stabilt topp 4-lag.

Fram till nästa match mot Chelsea kommer det spekuleras vilt i vilken tränare som tar över (jag förutsätter att van Gaal får sparken).
Jag tror att Manchester United är tillräckligt desperata för att anställa José Mourinho. Samme tränare som klubben avfärdade för tre år sedan och istället gick på David Moyes-spåret.
Mourinho kan vara bra på kort sikt – han kan inte gärna vara sämre än van Gaal – men jag är långt från säker på att han är rätt namn i det längre perspektivet.
Om Manchester United verkligen tror på Ryan Giggs borde han få leda laget säsongen ut. Han har gått som assistent bakom David Moyes och Louis van Gaal under drygt två år och givetvis lärt sig massor om ”hantverket” som tränare. Han ledde United som huvudansvarig i några matcher efter det att Moyes fått sparken.
Giggs ses som en chansning, men i den här situationen finns inga säkra kort. Inte ens Mourinho.
Nu behövs en tränare med hjärta för klubben, någon som kan ena världsimperiet Manchester United.
Då ser jag ingen bättre lämpad än Ryan Giggs.