Jag skrev något i ämnet för ett tag sen, men inte på långa vägar lika briljant som Maria Yvell gjorde i senaste numret av RFSL:s tidning Kom ut. Hon är inte bara begåvad, hon är snygg också!

När ni läst krönikan kan ni ju fundera på hur jag och Maria känner varandra…

Allt gott,
Malin

Av diverse emotionella anledningar är jag tämligen frustrerad och rastlös idag. Ingenting tycks gå min väg och jag upplever tillvaron lite som att röra sig i yoghurt. Därför kan jag inte skriva något av värde, men jag kan tala om var jag ska ikväll. För det kommer bli en fin kväll ändå, med middag tillsammans med före detta kollektivister (numera finaste vännerna) och sedan ska jag skratta så det står härliga till. Vi går till Judy’s och låter oss underhållas av Humormaffian. Det känns bäst så.

Skrattar bäst som skrattar sist, osv, etc.

Allt gott,
Malin

Det är inte helt oproblematiskt ur ett samhällsperspektiv för homosexuella att gifta sig, även om det nu är lagstiftat så att det är möjligt. Framför allt rör det sig om underliggande ”moraliska” uppfattningar om att samkönade äktenskap skulle urholka äktenskapets fundament och i förlängningen försvaga kärnfamiljen. Vad en kärnfamilj nu är, det vet jag inte riktigt men jag hoppas att de som försvarar den med näbbar och klor vet vad de pratar om.

Australian Marriage Equality uppmärksammade mig på ett fint cirkeldiagram som tydligare kan illustrera konsekvenserna och riskerna med samkönade äktenskap.

Konsekvenserna är alltså inte ödesdigra på något sätt.

Allt gott,
Malin

Appar kan en använda till både det ena och det andra. I somliga fall till direkt bra grejer, i andra fall harmlösa tidsfördriv såsom Wordfeud och tydligen också till rent idiotiska saker. Någon fransman* har kommit på den fullständigt verklighetsfrånvända idén om en app som avslöjar om din son är homosexuell eller inte.

Som mor kan du, om du misstänker att din son är homosexuell, svara på tjugo frågor och sedan få veta om du har rätt i dina misstankar eller inte. Dessa frågor är befängda till den grad att jag har svårt att göra något annat än att skratta åt dem. Gillar han fotboll? Stannar han länge i badrummet? Tycker han om musikaler? För alla vet ju att killar som inte gillar fotboll men musikaler och fixar håret längre än en minut inte kan vara heterosexuella.

Upphovsmannen säger sig vara i chock över att han får kritik för sin app – han vill bara hjälpa mammor att acceptera sina homosexuella söner. Men om appen bedömer att sonen inte är bög gratuleras modern till att hon inte behöver oroa sig och fortfarande kan bli farmor. Ett sådant uttalande hjälper sannerligen ingen att öka sin acceptans och förståelse för andra än heterosexuella relationer.

Allt gott,
Malin

*Jag förutsatte fördomsfullt, utan att ha läst det, att det var en man som kommit med idén. Det är trist när ens fördomar går i uppfyllelse.

Hon som jag skrev om i det här inlägget är alltså på andra sidan jorden. Det tycker jag inte är praktiskt för jag skulle gärna ha henne i min närhet mest hela tiden, vilket säkert också skulle bli lika opraktiskt som att hon är på andra sidan jorden i längden. Men jag tror ni förstår att andra-sidan-jorden-avstånd inte är att föredra jämfört med i-samma-stad-avstånd.

Min tillvaro präglas därför av tvära kast mellan saknad, glädje, nedstämdhet och jag-klarar-mig-själv-kaxighet. Emotionellt är jag alltså något av en rysk roulette. Jag har därför planer på att rikta all min fokus på arbete och matlagning. Egentligen bör jag fokusera på träning också – men det känns svettigt.

Allt gott,
Malin

Ni andra kanske såg den redan under Prideveckan men själv har jag låtit veckor passera utan att jag tagit mig för att se Kyss mig. Nu har det blivit av och det är klart peppigt att se en svensk film med lesbiska i huvudrollerna. Filmen i sig var hyfsad, varken bättre eller sämre än något jag sett på senaste tiden. Däremot var temat välkommet och kanske kan öppna ett par ögon eller två. Temat är knappast så provokativt som DN:s recensent påstod.

Jag måste säga att jag tycker att Krister Henriksson gjorde en blott habil insats. Han var inte fantastisk som DN lät påskina i sin recension. Vidare handlade det inte om hans karaktär – det handlar om Liv Mjönes och Ruth Vega Fernandez roller och om deras kärlekshistoria. Vi känner igen storyn. Två älskande som inte kan vara tillsammans på grund av yttre såväl som inre hinder. Lyckligtvis behöver de inte begå självmord på slutet för att vara ihop.

Allt gott,
Malin

Idag har jag tillbringat ungefär 80 procent av tiden i soffan framför en flimrande tv-skärm vars program kräver absolut minsta möjliga insats från min sida. Framåt eftermiddagen piggnade jag till så pass att jag orkade hålla upp en bok framför ansiktet och jag lyckades koncentrera mig tillräckligt för att läsa ut den. Så dagen har ändå inte varit fullständigt bortkastad.

Som ni säkert förstår blev det sent igår med mer eller mindre djupa samtal på vägen hem genom Stockholmsnatten. Vi konstaterade både det ena och det andra angående känslomässiga tillstånd som jag minns blott i vaga fragment och då ytterst suddigt. Det är även sannolikt att vi löste problemet med världssvält, aids och kolonialism.

Ikväll kommer jag således befinna mig inom hemmets fyra väggar. Medan jag ligger där ska jag stilla det outsägliga chokladbollsbehov som uppstod för några timmar sedan. På något vis känns det märkligt att få ett begär efter chokladbollar, min vän föreslår att jag är gravid men jag bedömer det som ytterst osannolikt. Det känns mer rimligt att Leif GW Persson skulle ringa upp mig, säga att han beundrar mina vader och fråga om jag ville ses över en kaffe. Skulle han göra det skulle jag svara ja under förutsättningen att jag får chokladbollar till kaffet.

Allt gott,
Malin

Hit ska jag ikväll efter att jag varit på Stand up med bland andra Moa Svan. Jag kommer även ha på mig kanske världens finaste hängslen som jag inhandlade i veckan. Joho, nu är det fredag.

Allt gott,
Malin

Kampanjen It gets better startades i USA förra året för att uppmärksamma det faktum att flera ungdomar runt om i landet tagit livet av sig efter att ha utsatts för trakasserier för sin faktiska eller påstådda sexuella läggning. Andra hbtq-personer/öppensinnade uppmanades att spela in videor och berätta sin historia. Poängen var att skapa förebilder som kunde bekräfta att trots att det är åt helvete nu så kommer det att bli bättre. Att de kommer att lämna det som plågar dem och hitta nya vänner, nya platser och nya sammanhang. Sammanhang som inkluderar och uppskattar en precis som en är. Jag tycker att det är ett bra initiativ för det är ofta förebilder som saknas när en ska försöka hitta sin identitet.

Därför blir jag inte alls glad när jag läser om Jamey, som trots allt inte orkade vänta tills det blev bättre. Så oerhört sorgligt och onödigt.

Allt gott,
Malin

För ett par år sedan arbetade jag inom äldreomsorgen, vilket jag under en period trivdes bra med. När jag tänker tillbaka på det minns jag att jag inte var särskilt öppen med min läggning men inte heller stängd. På många sätt var den inte aktuell och det fanns sällan tid att beröra privatlivet i någon större utsträckning. Men jag minns också den gången jag på en direkt fråga nekade till att vara lesbisk. Situationen var pressande på många sätt, flera kollegor var närvarande och jag var ung. Jag kan hitta en miljon förklaringar och ursäkter fast det förändrar inte det faktum att jag svarade nej.

RFSL ska nu hbt-certifiera arbetsmiljöer hos organisationer för att öka medvetenheten kring att människor inte nödvändigtvis lever som i Solsidan. Det kan räcka med att i en konversation utgå ifrån att när en kollega pratar om sin sambo så är det en person av det motsatta könet, det behöver inte vara någon som uttrycker sig grovt och nedvärderande om hbtq-personer. För det är i omedvetenheten som fördomar växer och blir sanningar som ligger långt ifrån verkligheten. Varje gång en förutsätter något om en annan människa har en fråntagit den personen rätten att definiera sig själv. Det gäller såklart andra frågor än sexuell läggning också. Ett öppnare sinne och förutsättningslösa möten skulle gagna långt fler än hbtq-världen.

Om min arbetsplats varit hbt-certifierad när jag jobbade där hade jag kanske aldrig fått den direkta frågan. Personen som ställde den skulle eventuellt aldrig ha behövt ställa den om jag känt mig trygg nog att på eget initiativ vara öppen. Idag skulle jag aldrig svara nej utan snarare ifrågasatt varför det var viktigt. Det skulle vara intressant att höra hur många som behövt bekräfta sin heterosexualitet och om någon då har förnekat den…

Allt gott,
Malin