Pride and prejudice

Malin Finlöf bloggar om en flatas vardag

Arkiv för kategori relationer

- Sida 2 av 3

Vältränat ragg

av Malin Finlöf

Tro det eller ej men jag kom iväg till gymmet i morse. Kanske inte i den arla morgonstund som jag planerade men jag var där! På vägen hem reflekterade jag över hur människor raggar på gym. Jag har förstått att det inte uppfattas som märkligt att göra det, även om jag aldrig hört talas om någon som raggat alternativt blivit uppraggad på gym. För jag undrar hur en gör då och om det bara är vältränade människor som ägnar sig åt det?

Ska en glida fram till någon som en tycker är snygg, luta sig nonchalant mot en bänkpress och säger att en gillar dens biceps? Eller ska en mer avslappnat och diskret börja köa till just den apparaten och hoppas på småprat som leder någon vart? Ska en bjuda ut någon första gången eller se till att träna på samma tider och därigenom lära känna varandra?

Personligen känner jag mig varken attraherad av de svettiga kroppar som omger mig eller särdeles attraherande när svettpärlorna kryper fram på pannan och ansiktet går i röda toner då jag lyfter vikter. Inte heller bekymrar jag mig om att vara välklädd, ett par gamla mjukisbyxor och en t-shirt i ett par storlekar för stor passar mig utmärkt i den situationen. Nu vill jag tillägga att det inte är någon som raggat på mig när jag tränat, kanske av just de anledningar jag radar upp.

På mitt gym kan en kolla när det kommer vara som mest folk i gymmet och när det är som minst. Svängrum, mingeltid och fullt ös är de tre olika kategorierna. Jag gör mitt yttersta för att vara där när det är svängrum. Det ligger inte för mig att mingla när jag tränar och fullt ös låter onekligen trångt. Möjlgien är det därför jag aldrig blir uppraggad på gymmet, behöver inte alls ha med min uppsyn att göra alltså.

Allt gott,
Malin

Kategorier relationer, vardag
Taggar gym, ragga

Ska vi gifta oss?

av Malin Finlöf

Det är inte helt oproblematiskt ur ett samhällsperspektiv för homosexuella att gifta sig, även om det nu är lagstiftat så att det är möjligt. Framför allt rör det sig om underliggande ”moraliska” uppfattningar om att samkönade äktenskap skulle urholka äktenskapets fundament och i förlängningen försvaga kärnfamiljen. Vad en kärnfamilj nu är, det vet jag inte riktigt men jag hoppas att de som försvarar den med näbbar och klor vet vad de pratar om.

Australian Marriage Equality uppmärksammade mig på ett fint cirkeldiagram som tydligare kan illustrera konsekvenserna och riskerna med samkönade äktenskap.

168109_10150091012377617_53862112616_6454743_5961315_n.jpg

Konsekvenserna är alltså inte ödesdigra på något sätt.

Allt gott,
Malin

Fokus som flytt

av Malin Finlöf

Hon som jag skrev om i det här inlägget är alltså på andra sidan jorden. Det tycker jag inte är praktiskt för jag skulle gärna ha henne i min närhet mest hela tiden, vilket säkert också skulle bli lika opraktiskt som att hon är på andra sidan jorden i längden. Men jag tror ni förstår att andra-sidan-jorden-avstånd inte är att föredra jämfört med i-samma-stad-avstånd.

Min tillvaro präglas därför av tvära kast mellan saknad, glädje, nedstämdhet och jag-klarar-mig-själv-kaxighet. Emotionellt är jag alltså något av en rysk roulette. Jag har därför planer på att rikta all min fokus på arbete och matlagning. Egentligen bör jag fokusera på träning också – men det känns svettigt.

Allt gott,
Malin

Kategorier relationer, vardag
Taggar fokus, hon, saknad, träning

Äntligen höst

av Malin Finlöf

Till min stora förtjusning börjar det gå mot höst. Morgnarna är kyliga och äntligen kan en bära scarfs runt halsen igen. Det är oklart varför men höstmånaderna ligger mig varmt om hjärtat, rimligen för att de inbjuder till en annan tillvaro och mustiga grytor med ett flankerande rödtjut. Min uppfattning är att människor i allmänhet gärna ingår i relationer kring den här tiden på året. Inte nödvändigtvis för att de är kära utan för att det är mysigt att dela mörka höstkvällar med någon.

För att hitta denna någon finns en mängd strategier med varierande resultat. Fina Lina tipsar om ett nytt sätt att hitta någon i den redan existerande umgängeskretsen via en ny app. Konceptet går ut på att en gör en lista över folk som en är intresserad av och om/när en person du är intresserad av lägger till dig på listan får bägge veta det. Innan dess är din lista dold för omvärlden och en slipper visa sitt intresse förrän en ömsesidighet är bekräftad. Visst låter det praktiskt?

Fast är inte halva grejen med att hitta någon att behöva utsätta sig för möjligen obekväma situationer? Jag tycker det låter som ett mellanmjölksalternativ till att ta för sig och våga möta människor som en kan lära sig något utav. Som att smyga in bakvägen när en varit ute för länge som tonåring och vet att en ilsken förälder sitter och väntar på en. Som att välja Chicken TIkka Masala på indiern nere vid hörnet för trehundratjugofjärde gången i rad istället för att undersöka hur stark en Vindaloo egentligen är.

Om jag redan laddat ner appen? Jojo, det kan väl hända…

Allt gott,
Malin

Bonde söker fru

av Malin Finlöf

Av en händelse slår jag på tv:n när Bonde söker fru börjar. Någonstans i bakhuvudet förnimmer jag att det skulle vara en flata med och eftersom jag inte har något bättre för mig byter jag inte kanal. Mycket riktigt dyker det upp en kvinnlig bonde vid namn Johanna som söker fru. Därefter ett gäng tjejer som visat intresse för hennes person och därefter ska de speeddejta henne.

Johanna har ett digert formulär bestående av mestadels ja- och nejfrågor att ta sig igenom med varje aspirant. Det var gulligt tyckte jag, speciellt eftersom hon efterfrågat en spontan tjej. Ja- och nejfrågor har en tendens att inte lämna öppet för spontanitet. Däremot avslöjar de en tämligen strukturerad och och grundlig upphovskvinna.

Jag tror inte att jag kommer fortsätta följa programmet mer än sporadiskt, om det av en händelse skulle dyka upp i min närhet. Mina hyresvärdar föreslog istället att de skulle göra ett program för Öppna kanalen. ”Inneboende söker fru”.
De hade höga förhoppningar om tittarsuccé.

Allt gott,
Malin

Hej romantiken!

av Malin Finlöf

Imorgon åker jag till Norge. Jag ska jobba så det hela är egentligen helt odramatiskt men det innebär att ikväll är sista gången jag och en särskild kvinna i mitt liv träffas förrän tidigast december. Hon åker iväg till Asien i vad som inledningsvis ska vara tre månader men en vet ju att sådant där kan dra ut på tiden. Alltså är det en viktig afton att få sagt det som velat sägas och vara nära någon som betyder mycket för en. Hon vet ingenting om vad som ska hända, bara att vi ska ses och att det dröjer länge efter det.

Jag kan ju avslöja för er vad jag har planerat för jag misstänker att hon kommer ha tillräckligt att göra så att hon inte hinner läsa den här bloggen. Under dagen ska vi städa ur hennes gamla lägenhet och efter en dusch och lite piff (en vill vara fin ändå vår sista kväll, även om vi sett varandra ur de minst smickrande vinklarna/hårdagarna) planerar jag att hinna fixa en hel del. Det är alltså viktigt att hon duschar efter mig, det är det som är kritiskt här.

I mitt rum kommer jag breda ut en picknickfilt, tända alla ljus jag kan hitta och duka med hennes favoritvin samt den kantarellpaj jag förhoppningsvis hinner laga innan. Ur högtalarna ska ”våra” låtar spelas och jag kommer (tro det eller ej) stänga av min mobiltelefon. Det enda som kommer finnas är nu, för det andra är för smärtsamt att tänka på. Oavsett vilken relation vi har kommer tre månader utan att ha henne nära att vara tre månader av stålsättning och förträngning. Jag måste suga musten ur det. Jag måste ge allt. Annars kommer jag bli besviken på mig själv sen. För hon ska ha allt jag kan ge, det är hon sannerligen värd.

Men det här har inte hänt när ni läser det här. Så om ni vill, så skulle jag verkligen uppskatta om ni höll ett par tummar för min skull. Jag kan behöva det, för jag har genom historien klantat till långt mindre viktiga tillfällen än det här.

Allt gott,
Malin

Tidsinställd kärlek.

av Malin Finlöf

Tänk att vänta i över 40 år på att få gifta sig med den som en älskar och lever med? Jag hade inte pallat och under den tid jag vuxit upp hade jag aldrig behövt vänta. Eller jo, om jag träffat mitt livs kärlek tidigt hade jag fått vänta. Nu behöver jag inte det – jag kan när/om jag vill (och den andra berörda personen) gifta mig helt lagligt som vem som helst i Sverige. Det är svårt att föreställa sig att jag inte skulle kunna göra det.

Edie och Thea har levt i den verkligheten i över fyrtio år. De har älskat varandra men inte kunnat gifta sig. Tillsammans har de funnit sig i det, bidat sin tid och väntat på den dag som så småningom kom. När de fick varandra, också på ett juridiskt plan – precis som de heterosexuella älskande har fått möjlighet till i alla år.

Kanske kände de på sig att en dag på 2000-talet kommer vi två att få bli äkta makar, att de skulle hålla andan tills det hände. De kanske ställde in sig tidsmässigt på att få vänta länge även om dagen trots allt skulle komma. Som tidsinställd kärlek. Som det här inlägget, som jag skriver kvart i tolv en fredagskväll men som publiceras först imorgon. Inte alls samma tidsrymd och helt utan samma dignitet.

Jag beundrar att de hållit andan så länge.

Du ser dokumentären om Edie och Thea här.

Allt gott,
Malin

Ett gammalt ligg

av Malin Finlöf

Jag påpekar att jag faktiskt slog henne i TP när vi spelade sist. Det är en vinst jag är mycket nöjd med för när det kommer till TP väller åratal av vinnarskalle fram ur mitt inre. I min familj och släkt har vi ständigt spelat familjespel vid större tillställningar och det har så att säga färgat mitt sinne. Vinsten är halva nöjet, den andra stora glädjen ligger i att smäda sina motståndare. Mja, det är inte min allra vackraste egenskap – men underhållande är det.

För henne var spelet minst lika prestigefullt varför det gladde mig alldeles extra att vinna med hyfsad mariginal. (Hon hade tre tårtbitar när min tårta var komplett!) Så snart det uppstår minsta dispyt som har någon typ av hjärtligthet och spe i sin natur brukar jag således hala fram detta ess ur min rockärmen. Det som grämer mig nu är dock hur många gånger det är rimligt/charmigt/inte-ännu-odrägligt att göra på det viset. Finns det något bäst-före-datum på TP-vinster?

Nu ska det tilläggas att hon är utomordentligt mycket bättre än vad jag är på mängder av saker. Ordfejden till exempel. Där har jag aldrig vunnit ett helt parti fast jag minns med glädje omgång fyra i spel nummer två vi någonsin spelade mot varandra. Då fick jag högst poäng!

Allt gott,
Malin

PS. Det här är alltså samma person som jag skrev om i det här inlägget. En incident som hon kan dra upp i tid och otid. DS.

Kategorier kul, relationer, vardag

Rehab för heteros

av Malin Finlöf

Jag träffar en kvinnlig vän som identifierar sig som hetero, vi kan kalla henne för Yoda eftersom hon tycker om jedi-mind-tricks. Hon frågar om Pride och jag berättar om allt – speciellt den avslutande Rehabfesten. För att hon ska förstå förklarar jag ingående om energin och värmen, hur danslusten genomsyrade allas tankar och med den låg en tämligen klar kåthet i luften. Eftersom det var hett var det många av oss som tog av oss och därför exponerades en hel del hud.

Yoda blir exalterad och skulle vilja gå på en sådan fest för heterosexuella. Däremot – spekulerar hon – skulle de killar som skulle besöka en sådan klubb inte vara av den typ som hon ville ligga med. Nyligen var hon på semester i USA och upplevde de amerikanska männen som betydligt mer trevliga än de svenska, i fråga om krogetikett. Jag har svårt att ha en åsikt här, av förklarliga skäl.

Däremot diskuterar vi skillnader mellan en straight klubb och en hbtq-klubb. En av teorierna som läggs fram är att det inom hbtq-världen råder större förståelse för tillfälliga förbindelser/relationer som enbart bygger på sexlust, att det inte behöver finnas romantiska känslor för att möta en annan människa. Yoda har personligen inte känt av det, men hon gissar att hennes umgänge är sexuellt frigjorda på det viset.

Allt gott,
Malin

Kategorier fest, relationer

Vikten av att säga hej till sitt ex

av Malin Finlöf

Alla tycker att det är lite jobbigt med ex. I varje fall när en precis avslutat relationen. Jag tror alla kan känna igen sig i att möta sitt ex på någon gemensam väns fest. Det blir gärna en smula stelt med förlägna kramar och småprat om absolut ingenting. Med tiden brukar den där känslan ge med sig eller så ser en helt enkelt till att inte springa på varandra om det inte är nödvändigt.

Om en jämför hbtq-världen vad gäller relationen till sina ex kan en säga att det blir betydligt mycket enklare om en åtminstone kan säga hej. I flera fall i min närmaste umgängeskrets cirkulerar flera ex till varandra, med varierande vänskapsgrad. Som ni redan vet är jag ju vän med min ex-flickvän, så till den milda grad att jag bistår med min hjälp i tid och otid – vilket hon också gör.

Även andra, kortare relationer vinner på ett trevligt avslut. Inte bara av det uppenbara skälet att det alltid är roligare att skiljas åt med ett leende (nåja) än med hårda ord och tårar. Vidare är världen på tok för liten för att ignorera varandra. En kommer springa på varandra förr eller senare och det finns inget mer irriterande än att lägga tid på att undvika någon när en är på fest. Dessutom finns ju alltid chansen att ett ex har en snygg kompis som en blir intresserad av…

Allt gott,
Malin

Sida 2 av 3
  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Alex Rodriguez och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB