Det var på hösten 2008 som den ensamstående rörmockaren Joseph ”Joe” Wurzelbacher stod ute i trädgården och sparkade fotboll med sonen. Plötsligt, nästan från ingenstans, kommer demokraternas presidentkandidat Barack Obama vandrandes med landets alla medier i släptåg. Det återstår nu endast några dagar till den sista TV-debatten mot republikanen John McCain – och Obama befinner sig i staden Holland, Ohio, för ett kort kampanjstopp. Obama skakar hand med grannarna i kvarteret, påminner om det kommande valet och ler presidentlikt för kamerorna. Joseph stannar bollen, samlar mod till sig och går ut på gatan för att ställa en fråga till Obama:

”I’m getting ready to buy a company that makes 250 to 280 thousand dollars a year. Your new tax plan’s going to tax me more, isn’t it?”

Obama hade fått frågan förut och förklarade därför lugnt och pedagogiskt sina skatteförslag – ja, du kommer få betala något högre skatt om du tjänar över 250 tusen dollar men du kommer samtidigt att få lägre kostnader för din sjukförsäkring. Han kunde ha avslutat där och gått vidare till nästa nyfikna granne, så som han gjort hundratals gånger före mötet med Joseph. Men istället fortsatte Obama:

”My attitude is that if the economy’s good for folks from the bottom up, it’s gonna be good for everybody. If you’ve got a plumbing business, you’re gonna be better off […] if you’ve got a whole bunch of customers who can afford to hire you, and right now everybody’s so pinched that business is bad for everybody and I think when you spread the wealth around, it’s good for everybody.”

I samma stund var ”Joe the Plumber” född. ”Joe” blev inbjuden till McCains kampanjresor, fick kliva upp på scenen och vinka till den upphetsade publiken. Han blev även ett hett ämne i den sista debatten mellan presidentkandidaterna. Trots allt hade Obama hävdat att välfärdsspridning var bra för folket. Och så pratar ju endast en tvättäkta kommunist, eller hur?

Men historien slutar inte där. ”Joe” har såklart bestämt sig för att ställa upp i årets kongressval och är nu fullt upptagen med att besegra demokraten Marcy Kaptur om platsen till representanthuset. En hjärtefråga för ”Joe” är att tydligt stå upp för delstatens liberala vapenlagar. Och det är inga små bokstäver han använder i den kampen. I den senaste TV-annonsen hävdar nämligen Joe att folkmordet av både armenierna och judarna hade förhindrats om de haft rätt att bära vapen.

Att det inte gjorts en långfilm om rörmockarens liv med säg Kevin Costner i huvudrollen är ett fattigdomsbevis för populärkulturens förmåga att skildra det absurda. För vad sägs om följande filmtitel: ”THE PLUMBER – how one question (almost) changed history.” TV-annonsen skulle naturligtvis vara en självskriven scen i den filmen.

Expressen kunde 2007 avslöja utrikesminister Carl Bildts nära samröre med den amerikanska bombhögern tiden före Irakinvasionen 2003. Genom organisationen ”Committee for the Liberation of Iraq” samlades ett antal republikanska hökar – och Carl Bildt – för att bilda världsopinion för ett anfallskrig mot Irak. Till Expressen sa kommitténs ordförande Bruce P Jackson om rekryteringen av Bildt:

”Vi gav honom inga direktiv om hur han skulle argumentera. Det viktiga var att han var för en intervention i Irak.”

Några månader efter att de allierade styrkorna inledde bombningen av Irak upplöstes organisationen. Uppdraget var slutfört.

Men nu verkan organisationen återuppstått i ny skepnad. I dag kallar den sig ”Emergency Committee for Israel” och opinionsbildar för ett militärt anfall mot Iraks granne Iran. I veckan sände de en uppmärksammad TV-annons där president Obama anklagas för att inte ha gjort tillräckligt för att stoppa Irans kärnvapenprogram. ”Nu är det dags att agera”, säger speakerrösten till bilder av uppskjutna missiler.

Israelkommittén leds av Bill Kristol, redaktör för det konservativa nyhetsmagasinet Weekly Standard, och bildades så sent som 2010. Men som av en händelse har den samma postadress som den tio år äldre Irakkommittén: 918 Pennsylvania Ave., Washington, D.C. 20003. Det råkar dessutom vara adressen till PR-byrån Orion Strategies som ägs av Randy Scheunemann – dåvarande president i Irakkommittén och kollega med Carl Bildt.

Kan det vara ett sammanträffande att två attackorganisationer delar samma adress – i ett litet tvåvåningshus – med den fruktade PR-byrån Orion Stategies? Båda med uppgiften att lobba för militär intervention?

Ja, vad tror du själv?

***

Eli Clifton på bloggen Lobelog beskriver utförligt om kopplingen mellan båda kommittéerna.

Vapenlobbyn skäms verkligen inte för sig. De har ju även grundlagen på sin sida. Det andra tillägget ger, som du säkert vet, envar rätt att bära vapen. Nu var det trots allt 1791 som grundlagens tillägg ratificerades och med det sagt: det har runnit lite vatten under broarna sedan dess. Men för de bokstavstrogna är texterna tidslösa och utgör ett rättesnöre att hålla fast vid i oroliga tider.

Därför är det inte särkilt anmärkningsvärt att lobbyorganisationen NRA nu erbjuder sina medlemmar extra rättsskydd om de ”råkar” skjuta ihjäl en annan människa. Ja om det sker i självförsvar, kanske ska tilläggas. Men dödsskjutningen av 17-årige Treyvon Martin visar hur svår den gränsdragningen kan vara.

Rätt att bära vapen, ”Stand your ground”-lagar och extra rättsskydd när avtryckaren går – det måste känns tryggt för otrygga medborgare. Men låt mig ändå påpeka att jag tillhör en minoritet i frågan. Sedan slutet av 60-talet anser en majoritet av befolkningen att det inte ska finnas någon lag som förbjuder rätten att inneha enhandsvapen. Samtidigt har opinionen svängt när det gäller semiautomatiska vapen. Nu är en majoritet emot.

***

Kära läsare – innan du går bananas i kommentarsfältet tänk då på att Sverige placerar sig på tionde plats i världen i antalet vapen per capita. Och ingen riksdagspolitiker med överlevnadsinstinkt skulle våga föreslå ett vapenförbud.

Ja, det är naturligtvis skillnad på en älgstudsare i ett låst vapenskåp och en Beretta under huvudkudden. Men vapen är trots allt vapen. Så enkelt kan det också uttryckas.

Nu svarar Wisconsins republikanske guvernör Scott Walker – som ju överlevde återvalet i delstaten för en vecka sedan – på Mitt Romneys kontroversiella uttalande att det inte behövs fler lärare, poliser eller brandmän. Enligt Romney var det nämligen svaret som Wisconsins väljare gav i valet. I CBS program “Face The Nation” säger Walker:

”I think it’s slightly different – I think in our case what they wanted was people willing to take on the tough issues not only here but across the country (…) I know in my state our reforms allowed us to protect firefighters, police officers and teachers. That’s not what I think of when I think of big government.”

Även Obamakampanjen attackerar nu Romney för uttalandet – och räkna med att fler republikanska delstatspolitiker kommer att tvingas svara på frågan: ”Håller du med din presidentkandidat när han säger att det inte behövs fler lärare?”

Vi är vana vid att läsa artiklar om galna amerikanska pastorer som förutser jordens undergång eller religiösa fullblodsrasister som bränner koranen och förklarar heligt krig mot den muslimska världen. ”Den kristna högern”, brukar de då kallas i svensk media.

Mindre uppmärksammat är de pastorer som använder predikstolen till att exempelvis förkunna homosexuellas lika rättigheter. Pastor Frederick Haynes vid ”Friendship-West Baptist Church” i Dallas höll i veckan ett brandtal för homosexuellas rätt att få gifta sig och hyllade även president Obamas ställningstagande i frågan. Han sa bland annat:

”…for the first time in the history of this nation, we have a president who has dared to use his position to make the democratic promise available, not just for a select few who are up and in, but for everybody, regardless of their race, their creed, their color, or their sexual orientation.”

***

Jag undrar om inte Mitt Romney tog sig vatten över huvudet när han i ett tal i Iowa i fredags kritiserade Obamas plan för att anställa fler i offentlig sektor. Romney sa:

”…he (President Obama) wants to add more to government. He wants another stimulus. He wants to hire more government workers. He says we need more firemen, more policeman, more teachers. Did he not get the message of Wisconsin? The American people did! It’s time for us to cut back on government and help the American people!”

Sedan krisen 2008 har USA förlorat ca 700 000 offentliga jobb. Runt om i landet strömmar rapporter in om överfulla klassrum och brandstationer som inte längre klarar utryckningstiderna. Att då hävda att landet inte behöver fler lärare, poliser eller brandmän är att vara ”out of touch”, som det så vackert kallas på kampanjprosa.

Det blåser lätt motvind för presidenten. Det ekonominska läget är fortsatt osäkert och jobbtillväxten blygsam. Samtidigt berättar Fed´s konjunkturrapport, Beige Book, i dag att återhämtningen trots allt går framåt – men sakta.

Nu väntar en ödesmånad – och den har sannerligen inte börjat särskilt bra. Trots massiva medieköp i TV-annonser under hela förra månaden har det knappt gett någon effekt i opinionen. Förlusten i Wisconsin visade även att partiets ”ground game” inte var så stark som man tidigare hävdat. Och inom kort väntas Högsta Domstolens utslag i ”Obamacare”. Som det inte vore nog fortsätter Bill Clinton att skapa besvärliga rubriker. Nu senast vill han se en tillfällig förlängning av George W Bush skattesänkningar – även för den rikaste procenten.

Men kanske allvarligare än så: kampanjen har stora svårigheter med att definiera sin motståndare. Är Mitt Romney en kallhamrad riskkapitalist? Är han en flip-flopare? Är han neocon? Eller bara en amatör utan någon gedigen politisk CV?

Man saknar helt enkelt budskapsdisciplin och insikten om att detta val skiljer sig helt från succékampanjen 2008. Att söka makten och att själv äga den är två olika politiska språk. Men det finns naturligtvis ljusglimtar om man borrar ned huvudet i den senaste veckans Gallup-statistik. Mer om det nedan.

Nu kanske du undrar – ”va? jag trodde ju du var demokrat!” Jo, men det finns tillräckligt många kampanjarbetare som stoppar huvudet i sanden. De behöver inte en till. Valet i november är alldeles för viktigt för att lekas bort. Och ska det sägas bör det ske i tid. I november är det för sent.

Not: Fler demokrater brinner för Obama än vad republikaner brinner för Romney.

Not: Fler väljare har en negativ uppfattning om Romney när man väger ”starkt positiv” mot ”starkt negativt”.

Not: Rekordlåga 16 procent av de anställda hävdar att den egna arbetsgivaren sparkar anställda. När Obama tillträdde var andelen 26 procent.

Not: Tilltron till den amerikanska ekonomin ökar.

Not: Tilltron till ekonomin ökar både på kort och längre sikt.

Not: Obamas ”approval” ökar sakta men stadigt bland osäkra väljare.

Ska en delstat tvinga sina medborgare att köpa broccoli? Ni som följer denna blogg eller är allmänt intresserade av amerikansk inrikespolitik känner igen frågan. Detta är republikanernas enskilt viktigaste argument mot ”Obamacare.” Alltså: om staten tvingar medborgarna att teckna sjukförsäkring kan samma stat även tvinga medborgarna att köpa broccoli. Samma argument gäller naturligtvis en delstat – även om acceptansen för politiska beslut är högre när de fattas på delstatsnivå.

I går avslöjade tidningen Wall Street Journal ett stort antal mejl från Mitt Romneys guvernörsperiod i Massachusetts. Detta trots att han kraschade samtliga sjutton datorer och de flesta mejlkonton han haft tillgång till. Mejlen och de bifogade filerna kretsar kring Romneys arbete med sjukförsäkringsreformen.

Bland annat kan man läsa att Romney själv föreslog hårdare skrivningar i texter som gällde just kravet på tvingande sjukförsäkring. Under arbetet med en debattartikel skriver han exempelvis själv följande textstycke som sedan mjukas upp i slutversionen:

”And with lower cost insurance available, we insist that everyone either purchase a product of their choice or show us that they can pay for their own healthcare. We call it the Personal Responsibility Principle: no more free ride. Some of my libertarian friends balk at an individual mandate. But is it libertarian to insist that government pick up the tab for those without insurance or means to pay? An uninsured libertarian might counter that he could refuse the free care, but under law, that is impossible – and inhumane.”

När man läser mejlen och dokumenten står det klart att de tvingande delarna i sjukförsäkringsreformen var oerhört viktiga för Romney. Han brinner helt enkelt för det ”individuella mandatet”, som tvånget kallas. I dag hatar han det – ja, om det föreslås av Obama kanske ska tilläggas.

***

Minst lika intressant är att ta del av Romneys nuvarande talesperson, Eric Ferhstroms, mejlkorrespondens med medarbetare och journalister. Då i rollen som pressekreterare.

***

Enligt skvallersajten Gawker har en ensam hackare knäckt lösenordet till Romneys privata hotmailkonto – efter Wall Street Journal avslöjande i går. Så här skriver hackaren i ett mejl till Gawker:

Mitt Romneys ekonomiska politik bygger i stora stycken på ”trickle down”-principen eller som nationalekonomen John Kenneth Galbraiths skämtsamt kallade för ”hästskit-teoremet”:

”If you feed enough oats to the horse, some will pass through to feed the sparrows.”

Följaktligen är det bra om landets rikaste inte straffas med progressiva skatter – för då skiter de ut mindre till alla oss andra. Därmed krymper den gemensamma välståndskakan vi alla fikar på.

Baserad på Romneys senaste offentliggjorda inkomstdeklaration för 2010 kommer han därför med sina egna skatteförslag att skrapa ihop ytterligare ca 21 miljoner kronor i skattesänkningar. Men omvänt tvingas Romney betala ca 15 miljoner mer i skatt om Obamas skatteförslag blir verklighet.

Så här kommer skatten för federal inkomstskatt, sociala avgifter och Medicare att förändras för Romney och Obama enligt deras egna förslag:

Romney:

• Inkomst 2010: 172 miljoner kronor
• Skattenivå med eget förslag: 13,1 procent
• Skattenivå med Obamas förslag: 34,3 procent

Obama:

• Inkomst 2011: 6,5 miljoner kronor
• Skattenivå med eget förslag: 28,4 procent
• Skattenivå med Romneys förslag: 18,1 procent

***

Med Mitt Romneys egna gnäggande ord:

“I know that there are some who say, ‘Let’s just get more money from the higher-income people, let’s just tax them some more,’ and I understand that’s popular in a lot of people’s minds. But just don’t forget that old Margaret Thatcher line, ‘Sooner or later you run out of other people’s money.’ ”

***

Vad spenderar Romney sin förmögenhet på – kanske du undrar? Ja, förutom valkampanjen 2008 och nu 2012 går en del pengar till familjens olika hus. Så här såg exempelvis Romneys semester-kryp-in ut i Utah innan han sålde det 2009.

Under MTV:s filmgala i går sändes en annons av ”Sex and the city”-stjärnan Sarah Jessica Parker som förutom att hylla president Obama för att han avslutat Irak-kriget även innehöll en inbjudan till hennes privata insamlingsmiddag i New York den 14 juni.

Men för att ha chansen att vinna krävs att man först skänker minst 20 kronor. En lycklig vinnare kommer sedan att få ta med en vän till New York och äta middag med Sarah Jessica Parker och paret Obama. Flygbiljetter och hotellnotan betalas av Obamakampanjen.

***

Det här är inte riktigt min kopp av te, för att vara ärlig. Väntar hellre på att Jack Nicholson eller Robert De Niro bjuder till innan jag kastar in min tjuga.

I Sverige har ungdomsförbundens ”störningsgrupper” en lång och framgångsrik historia bakom sig. Trots väder och vind är de ofta på plats med plakat och tryckta t-shirts när motståndarens partiledare kommer på besök. Allt i syfte att störa partiets kommunikation och om möjligt tränga igenom mediebruset med protestaktionen. Exempelvis brukar moderata ungdomsförbundet sedan en tid tillbaka marschera sida vid sida med socialdemokraternas första majtåg. Ett harmlöst och ganska gulligt inslag i valkampanjer, tycker jag.

I USA är ”störningsgrupperna” något vassare i både form och språk. Bland annat skuggade den demokratiskt styrda kampanjorganisationen ”hundar mot Romney” den republikanska presidentkandidaten under primärvalen. Bilar med fastsurrade hundkojor på taket parkerades framför mediauppbådet för att ge Romneys ”hund-på-taket-historia” fortsatta vingar.

Men frågan är om kampanjerna nu behöver ta gräsrötterna i örat. I går tvingades Obamas rådgivare David Axlerod se delar av sitt Bostontal förstört av republikanska aktivister. En sådan upptrappning av markkriget har till slut bara förlorare.

***

I veckan blev förre presidentkandidaten John McCain utbuad av ensam åhörare på Memorial Day. En leende McCain sträckte sig fram över micken och kallade den bortsläpade buaren för ”Jerk!”. För den kommentaren fick han berättigade applåder från publiken.

***

I borgmästervalet i Toledo 2009 fick kandidaten Ben Konop hela sin presskonferens förstörd av en ensam buare. Konop kunde inte annat än skratta åt eländet (vem kan det som ser klippet?) som tyvärr slutade med att presskonferensen fick avbrytas.