I Janerik Larssons utmärkta nyhetsbrev om amerikansk politik får jag tipset om en quiz om Obamacare, som erbjuds av Kaiser Permanente: besvara 10 frågor för att se om du vet vad Affordable Health Care Act egentligen innebär.

Precis som Janerik Larsson fick jag åtta rätt, men jag bestrider resultatet. Ett av mina fel var huruvida Obamacare innebär ”death panels”, rätt svar var nej, jag menar att det borde vara ja. Saken är en tolkningsfråga.

Ta testet själv.

Det gick sådär för Mitt Romney när han besökte NAACP (National Association for the Advancement of Colored People). Han blev buad en smula, hånskrattad en smula. Men han fick också en del artiga applåder.

Jag tycker personligen att han agerade helt rätt i situationen – om han nu skulle ha åkt dit överhuvudtaget. Vid något tillfälle lät George W Bush bli att acceptera en inbjudan (av samma skäl som, exempelvis, KD borde hålla sig borta från Pride: NAACP handlar inte om orättvisor mellan etniska grupper, utan om storskaliga vänsterlösningar på de problem alla är överens om). Barack Obama åker inte heller gärna till NAACP, i år skickar han Joe Biden. Hypotesen är att Obama inte vill framstå som alltför svart.

Men nu var Romney där, och han var artig, tackade för inbjudan, men dolde inte sina övertygelser. ”Om ni vill ha en president med en politik som gynnar afrikanamerikaner ska ny rösta på mig”, förklarade han, till publikens oförställda munterhet. Och han sade också att om de hade haft möjligheten att se in i hans hjärta, då skulle de se en ärlig och stark vilja att föra en politik som gynnar utsatta grupper.

Well, I’m sorry, Mitt. Jag tror dig. Men de tror dig inte, och de kan inte se in i ditt hjärta.

Värst blev det när Romney vidhöll att Obamacare är dålig lag, som han vill eliminera:

“If our goal is jobs we must stop spending over a trillion dollars more than we earn. To do this, I will eliminate non-essential programs like Obamacare.”

Vid det tillfället var publikens reaktion direkt fientlig, på gränsen till det obehagliga.

Det har varit tyst ett tag, på grund av Almedalen och därefter min flytt till Texas. Men nu sitter jag i Wimberley, en bit utanför Austin, och livet är lugnare än vad det varit på fyra år. Alltså, tillbaka till att skriva, bland annat här, om USA-valet. Att vara på plats i landet bör rimligen betyda att det blir lättare att följa nyanser och händelser som inte får direkt genomslag i medierna.

GTT – Gone To Texas – är förresten ett gammalt uttryck som betyder ungefär att man brutit upp och givit sig av för att börja ett nytt liv på annan plats, inte sällan på grund av ekonomiska svårigheter. Det enda som stämmer i mitt fall är att jag brutit upp.

Om jag googlar den senaste veckan i minnet kommer jag inte ihåg att det hänt något särskilt viktigt i kampanjerna inför hösten. Det kom en ny jobbrapport, som var sämre än väntat, men den fick inget synligt genomslag. Jag tror att dess betydelse retroaktivt kommer att växa exponentiellt om också nästa månads rapport blir en besvikelse.

Efterspelet till HD:s dom har fortsatt, med diskussioner om John Roberts agerande, och huruvida det faktiskt kommer att vara möjligt för Mitt Romney och GOP att på politisk väg göra sig av med Obamacare.

Det finns en del juridiska frågor som är oklara – är det möjligt för president Romney att tillåta delstater att inte vara del av Affordable Health Care Act – men det enda som står riktigt klart är vad vi vetat hela tiden, nämligen att Obamacare kommer att bli kvar om inte Romney vinner Vita Huset och GOP vinner kongressen.

Det är inte heller tydligt att Obamacare blivit mer eller mindre populärt p.g.a. utslaget, även om en mätning i Washington Post pekar på att stödet ökat. Det är såklart en önskvärd utveckling för Obama.

I dag ska förresten Romney hålla tal inför NAACP, medborgarrättsrörelsen för afrikanamerikaner, som för länge upphört vara det, och i stället är en kampanj- och lobbyorganisation för demokrater på vänsterkanten. Romney kommer att få kämpa för varje applåd.

Opinionsmätningarna senaste veckan avslöjar ingenting. Det är jämnt mellan Obama och Romney, vanligaste resultatet är att Obama har en ledning inom felmarginalen. Min högst personliga spekulation är att det faktiskt avslöjar att HD-domen och Obamakampanjens agerande sedan dess varit framgångsrikt. I den kontrafaktiska verklighet där HD slog ner Obamacare tror jag att Romney varit i ledningen i dag.

Det finns en ny optimism och ett nygammalt fokus i Obamas läger. Och det nygamla fokuset är samma som var så kritiserat och misslyckat för någon månad sedan: klasskampsretoriken, skuldbeläggandet av Romney p.g.a. dennes rikedom och business.

Skattefrågan har också kommit i fokus, vilket nog inte är en lätt match för Obama. Han vill höja skatten för de rika, med tanke på ekonomins läge och att HD kallar straffavgiften i Obamacare för skatt, riskerar han att fastna i skattehöjarfällan – en dålig plats att befinna sig för amerikanska presidentkandidater.

Som en generell observation skulle jag vilja säga att kampanjernas förhållande till varandra håller på att finna formen efter två mycket viktiga saker, de senaste månadernas usla jobbrapporter efter den hyfsat acceptabla vintern, och Obamacare. Det är sommar och allmänheten ägnar sig inte särskilt åt att läsa om politik i tidningen, så skeendet kan fortgå lite under radarn. Mot slutet av augusti kommer ett helt nytt fokus, och då kan vi egentligen för första gången gissa trovärdigt om utgången – även om jag redan tippat att Romney tar det, något jag (om än inte med samma övertygelse) står fast vid.

Nyhetsmagasinet Mother Jones levererar i dag ett scoop om Mitt Romneys tid som riskkapitalist i Bain Capital, som han själv var med om att grunda. Stämmer alla uppgifter kan det faktiskt kosta Romney biljetten till Vita Huset i november.

Mother Jones kan nämligen visa att Romney ljög i början av året när nättidningen Huffington Post ställde besvärliga frågor om Bain Capitals investering i företaget Stericycle 1999. Stericycle är ett företag som ägnar sig åt medicinskt avfall – och samlar bland annat in aborterade foster från klinker.

Trängd av Huffington Post avslöjande svarade Romney att han redan hade lämnat Bain Capitals för det nya uppdraget som chef för Vinter-OS i Salt Lake City. Därmed var den saken ur världen, trodde de allra flesta. En republikansk presidentkandidat som mitt under brinnande primärval avslöjas med att ha tjänat pengar på aborterade foster hade varit en skandal av jätteformat.

Men i federala dokument som Mother Jones nu tagit del av står det klart att Mitt Romney var djupt delaktig i investeringen – och själv undertecknat flera beslut.

De närmaste timmarna kommer vara avgörande för Romneykampanjens krishanetering. Det gäller att snabbt skaka liv i någon som kan stå inför media och säga: ”Det var jag som fyllde i blanketterna, jag trodde nämligen att Romney var kvar i firman men det…eh…var han ju inte. Felet är således mitt och jag ber Romney tusen gånger om ursäkt.” Men det är brådis, den här gången ringer skandalklockan på allvar.

För ett tag sedan påstod jag, och många andra, att det individuella mandatet under commerce clause stred mot USA:s grundlag: det vore som att låta staten tvinga alla att köpa broccoli.

Obamas tillskyndare ansåg att detta var en galen position. I torsdag slog HD tvärtom fast att den var riktig.

Nu påstår vi att det var lika fel att kalla straffavgiften för dem som inte köper försäkring för en skatt. Och, visst, som ett brev på posten kommer nu Obamas tillskyndare och hävdar att det visst kan tolkas som en skatt.

Här är en diskussion om utslaget som inleds med 45 sekunder med president Barack Obama, och vad han anser om påfundet att kalla straffavgiften för skatt.

Debatten om HD:s utslag i torsdag svalnar, men spekulationerna om hur det gick till bakom kulisserna när Roberts gick över till liberalerna fortgår.

Upphovet till gissningsleken är vissa formuleringar i de avvikande domarnas osignerade åsikt om majoritetens beslut, vilka låter som om Roberts i sista minuten bytte sida.

Enligt anonyma källor var det dock inte så det gick till. Istället beslutade Roberts sig för en månad sedan att upprätthålla Obamacare, efter att fram tills dess tillhört de fyra domare som nu avvek från majoriteten. Under det mesta av den tiden utsattes Roberts för mycket hård press från de konservativa domarna, överraskande nog ledda av Anthony Kennedy, men vek sig inte.

Det slutade med att Kennedy, Scalia, Thomas och Alito lämnade de interna förhandlingarna med Roberts. När deras avvikande argument skrevs signerade de inte det, och adresserade inte Roberts.

Om dessa rykten stämmer var Roberts alltså inte utsatt för en påtryckningskampanj från vänster, utan tvärtom. De är dock obekräftade rykten.

Jag ser att Intrade, en spelmarknad som är bra (men inte ofelbar, precis som alla marknader) på att hamna nära rimliga odds för diverse händelser, gav Obamacare tjugo procents chans att överleva HD:s beslut.

Så kan det gå.

Reaktionerna har varit som man kunde förvänta. Republikaner har sagt att HD hade fel, men nu måste beslutet följas, uppgiften är att dra tillbaka Obamacare via val istället. Om man letar runt kan man hitta en del som sagt dumma saker, men det har verkligen inte varit vad som dominerat responsen.

Vad jag redan tycker mig skönja är en vilja att lämna detta bakom sig. Jag råkade befinna mig i sällskap med en handfull amerikanska demokrater när HD:s beslut kom, och de blev alldeles vimmelkantiga av glädje. ”HD vann just valet åt min president”, sade en av dem.

Tror jag inte alls. Det omvända beslutet hade haft mycket starkare negativ effekt på Obamas möjligheter, än vad detta hade positiva. Vad detta innebar var att en mycket dålig månad för Obama eliminerades, han är med i matchen igen och har momentum. Därifrån kommer snart debatten återigen att landa i jobb och tillväxt, som fortfarande kommer att avgöra valet.

Om nästa jobbrapport säger att det skapades 32 000 nya jobb i USA senaste månaden, då kan Obama inte hänvisa till att Obamacare är i enlighet med grundlagen.

Jag blir inte riktigt klok på vad RPM far efter. Att hävda att alla har rätt till sjukvård – i princip när och hur som helst – är en sanning skriven med pyttesmå, nästan oläsbara, bokstäver. Så låt oss ta det i faktaordning:

• Sjukvården i USA är bra – och på många sätt bättre än i Sverige.
• Är du akut sjuk kan en vårdinrättning som tar emot skattepengar (Medicaid & Medicare), förenklat uttryckt, inte neka dig sjukvård.
• Men: de kan och kommer kräva dig på betalning om du saknar sjukförsäkring.
• Är du inte akut sjuk har en vårdinrättning rätt att neka dig sjukvård om du saknar sjukförsäkring och inte kan betala för dig.

”Föreställningen att oförsäkrade eller fattiga nekas vård i USA är falsk”, skriver RPM i sitt senaste inlägg och väljer samtidigt att undanta all annan sjukvård än den som söks på akuten. Och lagen det handlar om (”EMTALA”) är kristallklar i vad som syftas med akutvård:

”a condition manifesting itself by acute symptoms of sufficient severity (including severe pain) such that the absence of immediate medical attention could reasonably be expected to result in placing the individual’s health [or the health of an unborn child] in serious jeopardy, serious impairment to bodily functions, or serious dysfunction of bodily organs.”

För den vården följer alltså en fet räkning i brevlådan. För all annan vård kan en oförsäkrad bli nekad i dörren om det skramlar tomt i portmonnän. Eller med andra ord: akutvård är inte detsamma som sjukvård. En diabetiker har exempelvis enligt ”EMTALA” inte rätt att få insulin utskrivet på akuten eller genomgå nödvändig uppföljning av njurfunktioner eller blodsockervärden. Trots att det är en dödlig sjukdom för den som inte behandlas både rätt och i tid. Men när ambulansen rullar in i full galopp med en patient med allvarlig insulinchock är sjukhuset tvingad att kalla samman traumateamet. Den diabetessjuke betalar sedan i efterhand vad kalaset kostade.

Med förhoppning om att vi nu talar samma språk.

***

Och nej: Affordable Care Act löser inte alla problem. Så länge Medicaid & Medicare fortsätter att vara underfinansierade sjukvårdsprogram kommer samhällskostnaderna att öka. Framför allt efter att programmen nu kommer att utökas. Kostnadsmässigt är det inga goda nyheter, kan jag lova.

***

Nu är det Tedrickarnas tur att vakna till liv efter baksmällan som Högsta domstolen bjöd på i torsdags. De republikanska politikernas hårda uttalanden ter sig närmast som ett diplomatiskt memorandum i jämförelse:

Mike Malzone, grundaren av Merrimack Tea Party, skrev i ett uttalande på Facebook:

”I hope the (5 supremes) get colon cancer.”

Tjocktarmscancer?

Roy Nicholson, styrelseledamot i Mississippi Tea Party, tar rasandet ett fradgande steg längre. Enligt Nicholson har USA nu fallit för en ”diktatorisk junta” och fortsätter på hemsidan:

”When a gang of criminals subvert legitimate government offices and seize all power to themselves without the real consent of the governed their every act and edict is of itself illegal and is outside the bounds of the Rule of Law.  In such cases submission is treason.  Treason against the Constitution and the valid legitimate government of the nation to which we have pledged our allegiance for years.  To resist by all means that are right in the eyes of God is not rebellion or insurrection, it is patriotic resistance to invasion.”

Dags att beväpna sig mot juntan i Vita Huset?

Förra gången jag kommenterade HD:s beslut sköt jag från höften, beslutet hade precis kommit. Nu har jag hunnit läsa hur HD resonerat, ta del av kommentarer från USA, och fundera en smula. Ungefär så här går resonemanget:

Den långa diskussionen som jag och Manuel haft om huruvida staten ska kunna tvinga folk att köpa broccoli avgjordes till min fördel, vilket är en seger för konservativa i USA. President Barack Obama ville under inga omständigheter kalla sin försäkringsreform för en ny skatt på folket, utan ansåg att den reglerade handeln på ett sätt som godkänds av the commerce clause i grundlagen.

Det var ett ohållbart krav, som skulle inneburit att staten också har rätt att tvinga alla medborgare att köpa broccoli. Följdriktigt gjorde HD:s chefsdomare John Roberts en poäng av att förklara just detta. Obamacare kan inte rättfärdigas genom commerce clause, den strider i det avseendet mot konstitutionen.

Att reformen ändå godkändes beror på att Roberts ansåg att den kunde tolkas som en ny skatt, och staten har rätt att beskatta medborgarna. Det är en tolkning som Obama gång på gång motsatt sig, och efter beslutet har framträdande språkrör för Obama fortsatt att hävda att det inte handlar om en skatt.

Och de har rätt. Alla måste nu köpa sjukförsäkring. De som inte gör det kommer att tvingas betala en straffavgift. Det är denna avgift som tolkas som en skatt, vilket tänjer på begreppet mer än vad som är rimligt. Några exempel illustrerar detta:

Är det en skatt att betala böter vid fortkörning? Eller, om man vill hitta undlåtenhetsexempel, ta länder där man är förpliktigad att hjälpa till om en annan person är i nöd, och låter bli. Är det en skatt att betala straffavgift för det man inte gjorde? Eller, om man tillåter sig att lämna verkligheten, låt oss tänka en lag i Sverige som säger att ingen får ha ett BMI över 27, vore det en skatt att betala den straffavgift som följt för dem som ätit för mycket pizza?

Givetvis inte, i något av fallen. Staten kan beskatta sådant man äger eller gör, nu väljer staten att beskatta det vissa inte gör. Det är intellektuellt helt osammanhängande.

Varför gjorde John Roberts detta? Av samma skäl som angavs av dem som trodde att han skulle bli tungan på vågen för demokraterna: han vill värna Högsta Domstolens anseende. Ett 5-4-beslut som gått emot Obamacare hade uppfattats som ett helt och hållet politiskt utslag. Det hade varit fel perception, de politiska är de fyra liberala domare som går emot den rimliga tolkningen av konstitutionen, men icke desto mindre hade det blivit fallet. När Roberts, konservativ konstitutionalist, röstar på det här viset sänder han en tydlig signal om att HD inte är en politisk institution.

Det är nu upp till de republikanska politikerna att befria landet från Obamacare. HD har inte sagt att staten måste genomdriva reformen, bara att den får.

Vad beträffar alternativet kan det vara på sin plats med några klarlägganden, för att upplysa Manuel och andra om situationen i USA.

Sjukvården i USA är fantastiskt bra och tillgänglig för alla. Jag har besökt vårdcentraler och sjukhus som i huvudsak tjänar fattiga och låginkomsttagare. Också de är fantastiskt bra. Vardagsvården i USA utklassar, enligt min erfarenhet, den svenska i tillgänglighet och bemötande.

Sjukförsäkringssystemet i USA är extremt krångligt och dåligt, och måste förändras. Men det är en oberoende fråga i förhållande till sjukvårdens kvalitet och tillgänglighet.

Manuel ger ett exempel på en räkning på en halv miljon dollar för läkarhjälp. Grejen är att den som inte kan betala den räkningen ändå får vård. Och om vederbörande kommer tillbaka till sjukhuset nästa vecka med en ny åkomma, nu skyldig en halv miljon från förra besöket, då får hon vård igen. Och igen. Och igen. Sådan är lagen. Föreställningen att oförsäkrade eller fattiga nekas vård i USA är falsk.

Däremot krossas deras privatekonomi. Och det är såklart en oacceptabel konsekvens, som bland annat har följden att många inte går till sjukhuset och kräver vården de har rätt till. Inget konstigt med det, jag hade antagligen gjort likadant.

Obamacare vill komma åt detta genom att tvinga alla att köpa sjukförsäkring. Jag anser att han i princip har rätt i detta, liksom Mitt Romney hade rätt som guvernör. Om vi inte accepterar att medborgare står utanför sjukvården måste försäkringen vara obligatorisk. Med mindre kommer det alltid att finnas de som väljer att inte köpa försäkring (och många miljoner av de som saknar försäkring i USA gör ett sådant aktivt val, de har råd, men avstår), och då får vi folk som antingen inte får den behandling de behöver eller får sin ekonomi förstörd för resten av livet vid banala sjukdomar.

Tillsammans med problemet med preconditions leder detta till den självklara slutsatsen att sjukförsäkringen måste vara obligatorisk. Annars kan alla amerikaner låta bli att köpa sjukförsäkring till den dag då de behöver den, då de snabbt ringer ett försäkringsbolag och tecknar sig för vad de behöver. Men så kan såklart inte en försäkringnsbransch fungera, att den bara har de som behöver rejäla utbetalningar omedelbart som kunder.

Min invändning mot Obamacare är bland annat att det är den federala staten som tvingar folket att köpa sjukförsäkring. Det är ett brott mot tanken om hur federalismen i USA ska fungera, och skänker den federala överstaten för mycket makt i förhållande till delstaterna. Dels i det aktuella fallet, dels som exempel på hur staten kan agera inför framtida scenarier. Dessutom finns det goda skäl att tro att det som sköts av den federala staten sköts mycket bättre av delstaterna.

Den andra invändningen mot Obamacare är att det är en usel reform. Manuel, Obama och demokraterna erbjuder ett falskt val: antingen lever USA med det dåliga försäkringssystem man har nu, eller väljer man Obamacare. Men det finns ett annat val: antingen lever USA med det dåliga försäkringssystem man har nu, eller väljer man en annan lösning, som inte är Obamacare.

Det är inte så att motståndet till Obamacare följer av att man försvarar den rådande ordningen eller inte bryr sig om de som lider på grund av den rådande ordningen. Att teckna den bilden är valstrategiskt snömos. Obamacare är helt enkelt en mycket dålig lösning på det problem som finns, ekonomiskt och praktiskt. Dessutom finns det mycket goda skäl att anse att den strider mot grundlagen. Därför hade det varit bra om HD beslutat annorlunda.

Det har varit en tung vecka för republikanerna. Först slog HD ner på Arizonas hårda invandringslagar och i går godkändes sjukvårdsreformen ”Affordable Care Act.” Därför är det kanske förståeligt att många konservativa politiker och opinionsbildare släpper alla hämningar och går bananas i dag. Här följer några exempel:

• Kongressledamoten Mike Pence från Indiana jämförde HD:s beslut med terrorattacken den 11 september. Pence bad sedan om ursäkt för uttalandet: ”My remarks at the Republican Conference following the Supreme Court decision were thoughtless. I certainly did not intend to minimize any tragedy our nation has faced and I apologize.”
• Mike Pence kollega i representanthuset, Jack Kingston, förklarade på Twitter att han förlorat två vänner med beslutet: ”USA och HD-domaren Roberts.”
• Louie Gohmert, som representerar Texas, anser att HD-domaren Kagen ska ställas inför rätta: ”I think it’s important to look at Justice Kagan for potential impeachment.”
• Todd Akin från Missouri valde en mix av cancer och kommunism: “Today America is threatened with a stage three cancer of socialism, and Obamacare is exhibit 1.”
• Och Iowa-representanten Steve King följde i sin tur i Akins fotspår: “Obamacare is a malignant tumor that feeds and metastasizes on American liberty.”

Så här kan jag hålla på i en evighet, känns det nästan, när jag läser de republikanska kongressledamötenas upprörda uttalanden. Många tvingades även att ta tillbaka sina första pressmeddelanden – och då lät det naturligtvis mycket lyckligare – efter att flera ledande medier gett fel information om HD:s beslut. Nu hotar de istället med att släpa ”Obamacare” till kongressen för en ny omröstning. Så kommer det inte att bli.

Men jag tänker: ska det vara så svårt att acceptera demokratins spelregeler? Och varför lyssnar de inte på sin stora ledare Mitt Romney nu när det står klart att reformen är konstitutionellt riktig? Eller hans ”brother in arms” – Newt Gingrich?

***

RPM: jag tror vi talar förbi varandra. Tillgången till sjukvården har jag aldrig betvivlat. Det är räkningen jag pratar om. Typ som journalisten Susan Gardners 22-åriga dotter fick i brevlådan efter en akut hjärtoperation i våras. Nu var inte räkningen ett problem för just henne. Som tur var kunde hon använda mammans försäkring – Obamacare, you know.