Ridsportens mest spektakulära – och pretentiösa – presskonferens är över. Den om vem som blir ryttare till rekorddressyrhästen alla kategorier, Totilas.

Som alla redan gissat blev det tyske landslagsryttaren Matthias Alexander Rath, 26.

Innan han red i på sin nya häst spelades julmusik till bilderna av Totilas under sin förre ryttare, Edward Gal som tog hingsten till stjärnorna.

Musikvalet var trots allt kul. Några rader: 

”Why do I feel so sad?” Jo, för att hela världens betalande dressyrpublik sörjer magin mellan Toto och Gal. Särskilt de som aldrig hann se dem live.

”Feeling the magic.” Nej, inte längre.

”There is something that money not can buy.” Say no more.

”Never wanted anything more.” Paul Schockemöhle, Europas största hästhandlare, som köpte hästen från Holland till Tyskland har suktat efter Totilas länge.

”All my dreams are coming true.” Mattias Raths största önskan är att ta en OS-medalj. Utsikterna ser nu minst sagt bra ut.

”A wish come true. I spend the perfect christmas gift with you.” När Matthias var fem fick han ponnyn Susi i julklapp. Hon stod under granen bland de andra klapparna. Det var starten på ridkarriären. Nu har grabben fått en ännu bättre julklapp.

Ann-Kathrinne Linsenhoff, Matthias plastmamma, har betalat. Hiur många miljoner är okänt. Men Schockemöhle är affärsman ut i fingerspetasrna och Linsenhoff en ligt uppgift stentät. Hon är också tidigare OS-medaljör i dressyr.

Pappa Klaus-Martin Rath är dressyrtränare och sitter i dressyrkommittén i den tyska olympiska kommittén. Han är den person som betytt mest för sonens karriär. Dessutom är han sonens största idol, enligt Matthias ryttarbiografi.

Det är inte deras fel att paret Totilas och Gal gick förlorade för publiken. (Paret har sålt ut varenda arena och fått helt normala människor att älska dressyr.) De lever i sin rikemansbubbla och har förmodligen ingen aning om hur det är att vara vanlig betalande publik på en tävling. Man får ha förståelse för det.

Det är inte heller Schockemöhles fel. Hästen var till salu, som han sa på presskonferensen, och det var han som bjöd först och bäst. Uppåt 15 miljoner euro.

Är det nåns fel är det väl säjarnas, ett holländsk investmentbolag som inte står och faller med Totilas-pengarna.

Dessutom sålde de till Hollands ärkerival Tyskland. Tyskarna – utom den sportliga Isabell Werth – har svårt att svälja att Holland sopat ner dem från tronen och har gjort allt för att kasta skit på Hollands framgångsrecept.

Men inte ens holländarna kritiserar säljarna. De vill ju så klart att de ska investera i nya fina hästar åt Edward Gal. Man biter inte den hand som föder en.

I fotbollen kan klubbarna köpa spelare hur som helst för obegripligt sjuka summor. Men till ett landslag kan ingen köpa en spelare.

Det kan man i dressyr.

Medan Malin Baryard-Johnsson fräste runt med sin första vinnarbil hittade jag världsfemman Rolf-Göran Bengtsson en bit i i Globens katakomber. 

Förra året red han med två bilar i Globen. I år blev det ingen. 

Kiara La Silla började med att vinna. Sen blev det ett tvärstopp igår och två hinder ner i omhoppningen av Stockholm Grand Prix.

”Det började kanske över förväntan”, sa RGB om det stora stoet som gick fortare än nån visste att hon kunde i fredags.

”Idag var det helt tomt i tanken. Det kanske blev en runda för mycket för henne. Det är bara att köra till macken och tanka nytt.”

Stoppet i går säger Roffe var ett rent missförstånd.

Men vaddå, han kom utan någon av sina tre bästa hästar och är ändå med och slåss på allvar. 

Kiara är elva år. RGB;s andra häst i Globen är Carusso LS La Silla är bara åtta.

”Han har gjort bättre än vad vi trodde. Gick riktigt snabbt och blev femma i två klasser. Han är nästa kommande häst för de stora klasserna. Honom förväntar jag mig mycket av.”

Ridsport är bra på en massa olika sätt. Bland annat räknas man som ung väldigt länge.

I vilket annat sammanhang kan man bli utsedd till ”Morgondagens stjärna” till och med 30-årsstrecket?

Härligt, i dessa ungdomsfixerade tider.

För att bli nomerad till priset på Ryttargalan krävs bland annat att man är en ”Hängiven ryttare under 30 år som har förutsättningar att bli en framtida stjärna”. FRAMTIDA stjärna alltså.

Studier visar att ryttare är som bäst vid 46 år.

John Whitaker som är här och tävlar mot sin vuxne son Robert och andra snorvalpar runt 30 har alltså nått sin peak. Han är 55 år.

Och? I går red han nolla och blev trea. Sonen blev etta och vann en bil. 

Mellan sig hade de vår svenska Malin Baryard, som när hon var ännu yngre slet hund som elev hos Whitaker i England.

Sprang på Matthias Alexander Rath vid läskkylskåpet här i Globens pressrum idag. Passade så klart på att fråga om det var han som ska rida Totilas i fortsättningen.

24-åringen skrattade gott och sa att: ”Ha ha, den frågan har jag fått några gånger nu.”

”Men det är en dröm att få rida Totilas.”

Frågade om det var en dröm som kan bli sann?

Tysken bara skrattade till svar.

Pokerfejs eller inte. På tisdag vet vi.

Ritten var bra – bäst i halvlek – men långt ifrån världsmästarklass. Från läktarna strömmade ändå värmen ner över trippelvärldsmästaren Edward Gal från Holland.

Han såg rörd ut. Kunde känna sympatierna, sa han när han suttit av. Passande namn på hästen förresten: Next One. Fin men inte som the One and Only – T O T I LA S.

Igår berättade Gal lite om sina känslor kring att bli av med den bästa dressyrhäst världen skådat från en dag till en annan. Han slet inte sitt hår. Grät inte. Öste inte bittergalla över varken säljaren eller köparen.

Sa att han förstod att hästägaren inte kunde stå emot ett bud på 10-15 miljoner EURO. Man vet aldrig med en häst. E

Men ändå. 

Jag har sett Gal gråta och skratta om vartannat efter sina världsrekordritter med Totilas. Lysa som en sol på presskonferenserna och sagt att det är en sån glädje att varje dag få rida en häst som Totllas.

Nu är det något som släckts i ögonen. Det är som en sorg. 

Alla som blivit av med en kär häst, på olika sätt, vet så väl hur det känns. Men att också veta att Totilas inte går att ersätta….

Första två veckorna var värst, berättade han. När Totilas fortfarande stod kvar i stallet.

Sen blev det bara tomt.

Totilas var så speciell, på alla sätt. Som en riktig kompis.

På tisdag får vi veta vem som kommer att rida Totilas i fortsättningen. Måste bli en tysk. Matthias Alexander Rath, som också rider här i Globen, har varit hetaste tipset länge.

Men alla tiger som muren, och Gal bedyrar att han inte vet nåt.

Det enda han vet är att det kommer att svida. 

Det var inte direkt oväntat. Igår flög Style-Tommy Ekman av sin häst när det var träning inför kändishoppningen och slog kanske upp sina revbensfrakturer som han skaffade sig för två veckor sedan. Också då var det hoppträning.

Carolina Gynning har åkt i backen ett antal gånger, men utan att skada sig. För några veckor sedan var det Maria Akrakas tur. Hon tuppade av och fick en rejäl hjärnskakning. Allt enligt en ganska säker källa. Akraka är dock tillbaka i sadeln.

Om Tommy kan rida i helgen är fortfarande osäkert. Beror på vad sjukgymnasten sagt idag och hur det känns, givetvis.

Tommys häst blev visst rädd för några kameler som kom in på banan för att repa sitt nummer, innan alla hoppande kändisar hunnit ut.

Det är ganska nervöst att se kändisarna hoppa. Balansen, tajmingen och rytmen är inte den bästa. Inte konstigt. Det är jättesvårt att lära sig rida som vuxen.

Bara att hålla tummarna för att inget händer inför publiken. 

För en liten stund sen var det barbackahoppning. Proffsen John Hickey, Pontus Westergren och Robert Smith hoppade över 1.80 utan sadel.

Inget fel på balansen där inte. Mycket imponerande och inte ett dugg läskigt att titta på.

Snart ska några av stjärnorna rida stafett med några av toppryttarna. Risken för ytterligare stjärnfall är klar.

Måste ändå beundra dessa kändisar för att de tar smällarna med så gott humör.