bredvid en liten febrig person:

har jag i dag:

Skurat skåp, lister och väggar i köket

Frusit

Läst färdigt en bok

Handlat

Vikt ett ton tvätt

och, tadadada: KÖPT MITT LIVS FÖRSTA ALLDELES EGNA BIIIIIIIL.

Ordinär dag slutade mao i lyckorus!

Är numer stolt ägare till en Land Rover Freelander. Årsmodell 2004. Hurra. Hoppas att den inte sviker mig i sommar…

Fel mat kan utlösa ADHD!

Kramade träd. Såg ljuset smeka natten. Skrattade. Dansade. Lyssnade till barnskratt. Såg lyckan i min sons ögon när han fångade sin första abborre  Åt sill, dill, gräddfil, färska små potäter och marängtårta med söta jordgubbar. Delade allt detta med varma, vackra människor. Vaknade lycklig och obakis till en kylig men frisk midsommardag i en något trång soffa med Los fötter i mitt ansikte, hunden i knävecken och tårna intrasslade i Olgas hår. Kärlek. Tack Klara och Magnus för en oförglömlig midsommar.

Hemma i vårt vackra land igen. Stök och bök och barnröster. Hästarna lever och mår bra. Vovven ligger och snuttar i sömnen här bredvid. Allt är som det ska. Bara värmen och solen kommer snart.

Massiv träningsvärk i stjärt och vader. Hjärta fyllt av frid och kärlek. Ögon mättade av makalösa, magiska vyer. Vita stenhus, turkosa, havsblå, malakitgröna dörrkarmar. Rena stengränder. Olivlundar, branta berg, syrsor och röd sten. Hydra har sköljt in i min själ med sitt lugn och värdighet. Om nu en ö, en plats kan besitta värdighet?

Vi har hyrt ett hus här uppe, på toppen av byn. En stenlagd bakgård med apelsinträd, lime, fikon och fuchsia. Katter jamar hungrigt. Åsnor, tuppar, ankor skriker under månen. Om dagarna båttaxi till tysta små stränder där sjöborrar och krabbor utgör det enda, men så spännande, nöjet. Saltaste havet. Mat som jag inte visste fanns i Grekland. Gott, balanserat och milt. Frukterna, honungen, nötterna.

Barnen. Bästa stället för barn som orkar gå själva. Ni med bebbar borde kanske tänka om. 1000 trappsteg som sagt. Inte som gjort för en Bugaboo, eller en glömd napp i hemmet.

I morgon Aten. Igen. Fina, fina Aten. Akropolis. Herregud vad jag badar runt i lycka nu.

Alltså, ni vet inte hur mycket en åsna kan skrika. Men det är något alldeles, alldeles absurt. I synnerhet att väckas av skrien och Hydras samtliga tuppar 05.30 om morgnarna. Trodde för ett ögonblick att en djurflock stod  mitt sovrum.

Men, jag ska fan inte klaga. Det är ju charm i dess rena form. Det finns alltså inga bilar på Hydra. Men åsnor. Och tuppar. Katter. Ylande hundar och en jävla massa fåglar. Djurens ö. Älskar det som ni säkert förstår…

Hydra ÄR charm. Livet är synnerligen väldigt, väldigt snällt mot mig på 99% av alla fronter. Mina barn är här! Mina älskade underbara ungar och min mamma landade i Aten efter två veckors ”egentid”. Hatar det uttrycket. Tycker att det är överskattat och slarvigt använt. Men det ligger en viss sanning i att vi behöver den då och då. Att den skapar viss ordning bland tankarna och känslorna och idéerna. Att få arbeta och vila ostört utan krav på rutiner och ansvarstagande och praktikaliteter. Fick jag välja, skulle jag ändå helst vara utan den, egentiden.

Så nu blommar själen. The kids are in the house som är så så ljuvligt mysigt här uppe blade åsnorna och fikonträden och katterna. Månen lyser och vi lyssnar på Leonard Cohen.

efter två dygn i Paris, La Rochelle och Fort Boyard! Tvekade så in i det sista med att tacka ja. Är ju inte direkt en lekperson om en säger. Helt ointresserad av att tävla as well. Och rädd som en hare för höjder och djupa vatten och oförutsägbara händelser. Men återigen har jag fått lov att revidera min jaguppfattning. Tydligen är jag både lekfull och vinnarskalle. Shit va kul det var! Hela trippen var som ett enda stort vuxendagis, and I loved it!

Men nu är jag tillbaka i historien igen. Dessa gator av marmor. Dessa blankslitna klippor. Dessa kullar med olivträd. Denna stad!!! Sitter på ett café i Anafiotika, en del av Plaka – Atens motsvarighet till Stockholms gamla stan. Precis som i gamla stan strövar här horder av turister om dagarna, och det säljs så mycket likriktat krimskrams att man blir alldeles trött. Men tar man sig bara bort från de värsta turiststråken, så hägrar magiska barer där atenarna själva njuter iskalla frappés och Mytos när mörkret lagt sig. Jazz, lugn, grönska, bysantinska små kyrkor, charm och streetart i en enda härlig cocktail.

Jag är så tacksam för mina veckor här i Ariane Wahlgrens hus. Så tacksam också att mina barn och min mamma sätter sig på ett flyg vid lunch om ch möter mig här. Allt fint och kärleksfullt på samma ställe. 

Hundmatsindustrin är en djungel av skit rent ut sagt. Aktörer som kom på att man kan tjäna stora pengar på kött- grönsaks- och spannmålsbiprodukter, dvs skiten som ingen vill ha. Kemikalieindränkt, processad, näringsfattig skit som kommer från bisarra delar av världen långt, långt borta som vi dessutom köper till hutlösa priser.

Tro mig, min hund har en ovanlig autoimmun sjukdom som gör att hans klor lossnar och blodtillförseln i svanstippen avstannar. Jag har därför läst mig svettig och närsynt på allt som har med hundars digestion och födointag att göra. Den enda boten mot Whoppies klo- och svansåkomma är blodtrycksmedicin från Finland och BARF. Dvs biologisk anpassad rå föda för hund. Köttiga ben från olika djur, inklusive fisk, och då och då en fastedag med mat som liknar det som kan återfinnas i en gräsätares magsäck- typ halvsmält gräs eller förvällda grönsaker av olika slag med några matskedar olivolja.

Det som hände när jag började ge Whoppie BARF  var verkligen häpnadsväckande. Förutom att hans sjukdom blev så mycket bättre, klorna läkte sakta men säkert och svansen blev bättre,  så har han helt slutat stinka ur käften (spannmål, dvs kolhydrater gör att hundar stinker och får tandsten), knappt ingen tandsten, håller vikten utan att någonsin gå hungrig, fått superfin päls, är bra i magen (obs, hundars bajs ska inte likna människobajs, det är en villfarelse som gör att många kör på hundfoder. Hundars bajs kan variera utan att de är sjuka. Sen Whoppie började med BARF är korvarna ofta hårda och små, fulla med malda benrester), och maten sysselsätter honom, i bland i timmar. Ett revben tar ju ett tag att knapra på om en säger. Han är nöjd, glad och tacksam (och kåt, men det är han alltid ändå). Ben är aldrig farligt för hundar om de inte är kokta. Kokt ben splittras sönder till sylvassa flisor, det gör inte råa ben. Finns nog inte en enda varg som dött av att äta ben från ett fällt bytesdjur oavsett om det råkar vara en ripa, lamm, råtta,  hare eller fölunge.

Kritikerna hävdar att man inte har koll på det exakta näringsintaget och att det är svårt att dosera. Trams och lathet säger jag då. Ser man att hundar minskar i omfång, öka givan! De flesta svenska hundar lider av övervikt dessutom så det är det stora problemet. Är man orolig över vitaminer och mineraler ge extra! Många tycker också att det verkar skitigt och äckligt. Lathet säger jag då igen. Lär hunden att slafsa med sitt ben på en bit vaxduk. Den torkar du en av efter varje måltid och tvättar

med jämna mellanrum.

Nu har Gröna Gårdar, som säljer svenskt kött som ”levt” under fina omständigheter, äntligen underlättat mitt liv. För gudarna ska veta hur jag har jagat mig mör stan runt efter oxsvans, märgpipor, kycklingskrov och laxrens. Hädanefter blir det BARF-låda från Gröna Gårdar!

GLADAST ÖVER DETTA SMARTA:

Kollektivt medvetande är coolt. För bara ett par månader satt jag och brainstormade högt med mamma och undrade varför det inte fanns affärer som sålde på lösvikt. Man tog med sig sina burkar bara och fyllde på. Man slipper allt skräp, alla förpackningar och dessutom borde ett sånt upplägg bli så mycket billigare för alla inblandade. Nu har det skett i Tyskland. Första förpackningsfria butiken. Smarton!

Massiv hemlängtan. Drömde en sådan verklig, levande, härlig dröm om mina söner och trodde faktiskt för några sekunder när jag precis slog upp ögonen att de skulle ligga bredvid mig som vanligt, men sängen var ekande tom… Kändes lite bättre när jag fick prata med Olga en lång stund på hennes lunchrast. Försöker fokusera på att det är skönt att vara ensam, att jag behöver den här ”barnledigheten” och hittills har jag verkligen njutit ut i fingerspetsarna. Men just i dag sa min själ stopp och ensamheten kändes plötsligt påtvingad. Vill bara hem till böket och stöket och skratten och kärleken. Och djuren. Saknar djuren…Det är liksom en liten bonus med att ta en paus från sitt liv, man inser att just det liv som jag har valt/fått i gåva är precis det liv jag vill ha…

Såg dessutom att min fina vän Juha Mulari ska spela på Noels i morgon kväll. Som att få två presenter i en, och den chansen missar jag:-( Noels är ett av mina favvohak alla kategorier, stans godaste hummus! Bästa Juha Mulari  har precis släppt sin första skiva och är en svensk version av Johnny Cash. Ni som är hemma bör alltså pallra er i väg till Noels på Skånegatan 59 och passa på att se Juha på ett litet, intimt och nära ställe. Snart blir han med sin vackra musik för stor för ställen som Noels. Två presenter i en alltså!

I varje stad jag kommer till försöker jag ta mig i väg på ett yogapass av något slag. Det är en fin ingång till att träffa människor som delar åtminstone ett gemensamt intresse. Yogisar är generellt sett generösa, kärleksfulla sköningar som gärna vill hjälpa till, tipsa om allt mellan himmel och jord eller bara få en att känna sig välkommen. En genväg in i staden genom yogis kan helt enkelt inte bli fel. I går pallrade jag mig i väg till Swaha Yoga center som ligger på Kallisperi 11, bara 1 minuts promenad från Akropolis. Jag testade för första gången Aerial Yoga och nu är jag hooked!!!! Shit vad härligt det var! Inte alls så avancerat som det såg ut, tvärtom var det underbart skönt att ta hjälp av den där ”hängmattan” i de allra flesta asanas. Ska ta ett pass i dag igen. Så kul!I går var jag och Lena, min huskamrat med om en väldigt udda, men – kom vi fram till i slutändan – härlig upplevelse. Vi hade bokat tid för att unna oss en fabulös spaupplevelse på ett nyöppnat, fancy Hammam som ligger strax nedanför den gamla Agoran. Stället är otroligt stilfullt och snyggt och att bada/ångbasta, blir skrubbad och tvättad som ett barn the oriental way är något av det allra bästa jag vet. Dock fick vi något av en brutal chock när vi förstod att de två små rara, gudaliknande killarna i 25- års åldern som visade oss runt i omklädningsrummen och marmorbastun OCKSÅ skulle agera  ”tvättare” och massörer åt oss.  I Istanbul och Marocko har det aldrig varit tal om något annat än att bli tvättad av någon söt gumma. Skrattpaniken som infann sig när vi insåg att det var småkillarna och inte barska gummor som skulle bada oss krävde enorm självdisciplin för att inte ta över fullständigt. Killarna var superproffsiga och efter några minuter av konservativa spänningar och fniss kunde jag släppa mina issues och bara relaxa.

Vill också tipsa er om den roliga loppmarknaden som breder ut sig över delar av Aten om söndagarna. Jag avskyr ju loppisar. Blir stressad av för mycket saker på samma gång, men till och med jag kom därifrån med fynd av den vackrare slag! Ananas i pressglas från 30-talet! Lackerat sekelskiftessmyckeskrin med fungerande speldosa och vackra speglar! Knallgul, nytillverkad karaff! Så glad! Frågan är bara hur jag ska få hem allt…