Oddsen just nu ger Ukraina makalösa 60 procents chans att vinna. Det är rätt galet så klart.

Det har tajtat till lite mellan Storbritannien och Sverige, men inte så mycket att Sverige gått om.

Men jag är lite förvånad över att Italien inte klättrat lite, Mahmood och Blanco gjorde ett väldigt starkt framträdande.

Men i snabbreprisen visar Italien inte nåt av refrängen. Märkligt. De vill nog inte vinna igen.

Och hörni, jag kommer inte fortsätta följa resten av genrepet nu. Jag behöver inte se en fejkad omröstning. Men givetvis följer jag morgondagens genrep igen. Det börjar 13:30.

Australiens Sheldon Riley gör en känslosam repetition, och är nära att börja gråta när han sjungit klart. Det är en känslosam låt och ibland lever han sig in så mycket att känslorna tar över. Det är en hårfin gräns, ibland hjälper det och ibland stjälper det. Ikväll var det mer till hjälp skulle jag säga.

Och nu tar det lite tid att få ordning på Storbritanniens scenshow så Laura Pausini får hela arenan att sjunga Volare. Riktigt snyggt. Och smart.

Sam Ryder låter håret vara lite nytvättat rufsigt ikväll. Kanske skulle tjänat på att dra en borste genom. Han sjunger bra, det här är en härlig låt, men ibland blir det lite för lite känsla i låten och mer vokalgymnastik. Visst kan den utmana i morgon och kommer bli Storbritanniens bästa placering på många år. Och han levererar starkt.

Polens Ochman sjunger starkt och stabilt. Den här tror jag kommer gå bra i morgon. Absolut topp 10.

Serbiens Konstrakta kommer bli en klassiker, en av de låtar vi pratar om och kollar på om tio år. Det är sånt här som är viktigt i Eurovision. Jag älskar den, inte som vinnare, men som en underdog som ska vara här. Och jag klappar med och gör handrörelserna varje gång.

Estlands Stefan gör sin cowboywestern Hope som snygg avslutning, även om jag tänker att et hade varit ännu bättre om Serbien fått avsluta med en riktig fanfavorit. Det här är härligt, men känns inte som samma röj i arenan.

Men Stefan kör på bra ändå och hoppar mellan huvudscenen och sidoscenen. Han avslutar med att säga:

– That was fun!

Och där har alla artister repat

Nu så, dags för Cornelia. Och nu får hon sjunga mer än första meningen. En lättnad ändå, hahaha.

Inledningen är bra i alla bilder. Och nu sitter till och med bilden där hon kastar med huvudet. Äntligen.

Och sången är otroligt stark. Det där var hennes starkaste framträdande i Turin. Det här är repet som bedöms av jurygrupperna, så det där var väldigt viktigt.

Och där drog hon till en höjning och tog en extra hög ton också. Det kan imponera extra på juryn, snyggt jobbat!

Det är enormt jubel i arenan, skrik och applåder i presscentret. Vilken leverans!

Nederländernas S10 levererar snyggt och kraftfullt ikväll. Det här kommer gå hem bra hos juryn.

Öppningen och avslutet är det som kommer ta Kalush Orchestra till seger i morgon. Sången i refrängen, sorgen i blicken. Allvaret. Den öppningen är magisk. Och sen avslutet, med det blå och gula ljuset och hur alla ställer sig med den knutna näven mot axeln. Otroligt drabbande, tycker jag.

Och Oleh Psiuk avslutar med:

– Tack så mycket för att ert stöd till Ukraina!

Det tar lite tid för scenteknikerna att rulla in de tyska mattorna igen, så Mika och Alessandro Cattelan får hålla låda i greenroom. Det flyter på betydligt bättre nu än under dagrepet.

Malik Harris får kämpa i motvind sen. Han sjunger bra, men har tydliga Eminem-komplex och hans ”Rockstar” når inte riktigt de nivåerna.

Litauens Monika Liu och hennes Sentimentai är en av låtarna som jag blev förvånade över tog sig till final.

Den sticker ut, i sin urfranska känsla, trots att hon sjunger på litauiska. Men måste nog var chanslös. Det är också lite märkligt att henne slåt inte alls hänger ihop med hennes personlighet vid sidan av scenen. Hon är lite knäppgalen, har det verkat på presskonferenserna, men det här känns mest pretentiöst.

Azerbajdzjans Nadir Rustlami har klippt sig. Så frisyren ni ser på bilden ovan är betydligt kortad ikväll. Inte en helsnagg, men inget rufs kvar alls. Så han fick en del i presscentret att haja till, för att han valt att göra den förändringen precis före juryrepet. Han levererar stabilt och sjunger lika bra som han brukar.

Belgiens Jeremie Makiese har haft stora ljduproblem på repen, men nu signalerar han i alla fall inte att medhörningen inte funkar som han gjorde på dagrepet. Sången sitter rätt bra. Skönt om det faktiskt funkade nu på repet för honom.

Greklands Amanda Tenfjord gör ett starkt rep. Den här låten är nog årets sorgsnaste och hon levererar den otroligt bra.

Islands Systur gör ett stabilt rep.

Moldavien får igång folk i presscentret och i arenan. Det här är jubel och handklapp rakt igenom. Men jag tycker att numret är lite rörigt och föredrar Norges cirkusshow.

Mahmood och Blanco har bytt scenkläder igen, så de har inte på sig det de hade på dagrepet och de här bilderna.

Men jäklar vad de levererar. Låten heter Brividi, rysningar, och det är vad jag får av deras sång. Självklart otroligt stöd av hemmapubliken. Men sången är också precis on point ikväll.

Det här framträdandet bör få Italien att rusa igen hos spelbolagen. Och den där sista fina pussen som Blanco alltid ger Mahmood på kinden när de sjungit klart är så fin.

SPaniens Chanel direkt efter. Och det är ju inte som att det blir mindre hett när hon och dansarna intar scenen.

Det här är årets partylåt.

Publiken är ju nästan galen när de skriker och jublar i dansbreaket.

Jag blir andfådd när jag ser det här. För det är så otroligt snyggt, sexigt och hett.

Tjeckien är en så otroligt bra start på tävlingen. We are Domi levererar i sången och på dagrepet idag, när hon höll igen framgick det också att det inte var särskilt mycekt sång i den förinspelade kören utan hon står för det mesta själv.

Rumäniens RWS fortsätter att leva sitt bästa liv på scenen. Jag älskar att se hur han verkligen njuter av det.

Portugals Maro fortsätter att sjunga bra. Saudade har tydligen ingen jättebra svensk översättning, men ska betyda ungefär en sorgsen längtan och saknad.

Finlands The Rasmus har bra stöd i publiken, men nu tycker jag att Lauri känns lite seg i öppningen, inte riktigt samma intensitet i rösten och sången.

Schweiz Marius Bear har en så tråkig låt, men den räddas av att iscensättningen höjer framträdandet.

Frankrikes Alvan och Ahez har tagit en lite omvänd resa på mig. Först började jag gilla Fulenn, men den har inte växt, snarare tappat. Det är en rätt maffig etnoelektro, men den har inte hängt kvar i mig.

Norges Subwoolfer gjorde en runda i presscentret mellan repen. Jag vinkade åt dem och bort dem, ibland får det vara nog med dumheter. Men jag älskar dem verkligen på scenen.

Möjligen kan det här tappa lite på att det är FÖR snyggt, för mycket musikvideo. Att varje bild är perfekt. Men för mig är det här årets bästa cirkusnummer som förtjänar att komma topp 5. Och dessutom tycker jag att de har hamnat oförtjänt dåligt i startordningen.

Armeniens Rosa Linn gör ett bra och stabilt rep och fortsätter att slita ner toapapper från sin scenografi.

Nu har EBU skickat ut ett pressmeddelande om att Måneskin inte kommer att medverka på kvällens jurygenrep. Istället kommer statister att fungera som stand-ins för dem.

Tydligen har Damiano skadat foten och hoppar på kryckor. Så vi får vänta med att se dem till imorgon.

Måneskin ska ju göra en mellanakt där de framför både sin nya singel och Hallelujah.

Genrepet drar igång nu 21:00 och jag kommer att hålla koll, men inte blogga om varje artists framträdande. Jag skriver om det händer något stort, och givetvis hur det går för Cornelia.

Så det här hände precis.

Programledarna Laura Pausini, Mika och Alessandr Cattelan har presskonferens.

Laura får syn på mig när jag räckt upp handen ett antal gånger och ber mig komma fram, inte bara till micken utan upp på scenen.

Jag får henne tydligen att tänka på 80-talsstjärnorna Bros. Så därför bestämmer hon sig för att tillsammans med Alessandro och mig återskapa deras show.

Så Mika fick presentera oss.

Och där kom min sånginsats i Eurovision. Bros-hiten ”When will I be famous”. Och uppenbarligen var det läge att bli det nu kanske?

Även om just min sång lämnade väldigt mycket att önska. Jag har aldrig tagit en ren ton i hela mitt liv. Åtminstone inte rätt ton.

Kändes lite så där jobbigt efteråt också. Men så fick jag också ställa den fårga jag ville ställa efter.

Även om Alessandro var lite orolig och öppnade med:

– Nu får vi se, nu kanske han dödar oss.

Jag kunde inte svara annat än:

– Det är kanske det jag gör.

För min fråga, som jag väntat på att få ställa var:

– Nu har vi sett ett väldigt kaotiskt rep, känner ni er väl förberedda för i morgon? Eller ska tittarna där hemma stålsätta sig inför ännu en lika katastrofal sändning som den nu ökända sändningen från Rai och Rom 1991?

Alessandro Cattelan högg direkt med ett skratt:

– Laura, nästa gång låter du dem ställa frågan först. Sen får de kanske komma upp på scenen, okej?

De kanske drog lite efter andan vid frågan ändå, men alla tre försäkrade att de kände sig väl förberedda.

Både Mika och Laura Pausini fortsatte också och svarade väldigt bra, betydligt mer ärligt, genomtänkt och öppet än jag är van vid på Eurovision.

– Om vi är trötta? Ja. Om hela produktionen är trötta? Ja. Självklart. Men det här var ett första genrep. Det är så här det ser ut. Men kommer vi leverera en bra show i morgon? JA! sa Mika.

Laura Pausini fyllde i lite mer försiktigt:

– Det hoppas vi i alla fall.

Men hon la också till:

– Det här är Italien. Vi kanske har ett rykte om oss att inte vara så uppstyrda alltid, men det här är en enorm produktion och vi vill alla göra vårt bästa för att det ska bli så bra det bara går. Och vi vill göra det här med hjärta och känsla. Inte mekaniskt och korrekt.

Det här repet fortsätter i evigheter. Röstningen hade inte dragit igång tre timmar och 30 minuter in i repetitionen.

Nu står Laura Pausini och säger att deras teleprompter inte fungerar så de kan inte läsa sina manus.

– Well, inget funkar, promtern fungerar inte, så nu har vi ingen show, för ingen vet vad de ska säga!

Och till slut får vi utbrottet som alla Eurovision-fans som minns kaosåret 1991 i Rom väntat på:

– ALLORA!

Frustrationen bland programledarna är total just nu.

Högsta Eurovision-chefen på EBU, Martin Österdahl, ser allt annat än nöjd ut.

Men till slut blev genrepet faktiskt bara 20 minuter sent. Då hade visserligen flera mellanakter inte repats ordentligt.

Laura Pausini och Mika lyckades få ännu ett utbrott på scenen innan det hela var över:

– Jag fick slut på tålamod för över en timme sen, sa den första och fick direkt medhåll:

– Ärligt, jag med, svarade Mika.

Nähä, nu är inte Måneskin här för sin repetition. Inne i arenan är det fyra statister som markerar deras positioner på scenen, så att tv-produktionen kan repa.

Tydligen har Damiano gjort illa foten på något sätt och hoppar just nu på kryckor. Kanske hade varit vettigt att repa då, så de kunnat hitta rätt positioner för honom.

Att döma av musiken som spelas kommer Måneskin att börja med sin nya låt Supermodel och sen verkar det som att de ska göra Hallelujah också. Oj oj, hur ska det här gå?