Fantastiska Arja Saijonmaa kom precis till hotellet med sina scenkläder i handen.

– Det är som att bära en baby, säger hon och skrattar.

Hon lyckades precis knipa det sista städade nyrummetså att hon kan hänga upp klänningen innan hon ska iväg på sitt rep idag.

Hon skrattade stort när jag bad att få ta en bild, men man jag ville ju få visa hur klänningen (förmodar jag?) döljs där inne i skyddet.

Kanske får vi se den redan i morgon under repetitionerna i arenan, men enligt SVT:s repetitionsregler behöver artisterna inte ha sina scenkläder på förrän på fredagens rep.

Så där ja, nu är jag installerad på mitt eget hotell och har tagit mig till året artisthotell i Göteborg och kan sätta igång med jobbet på allvar så att ni får vettiga uppdateringar om vad som händer här.

Mohombi har precis kommit till hotelelt och håller på att checka in. Han känns laddad.

– Nu finns det ingen återvända, säger han och skrattar.

Jag tycker att vi zoomar in hans keps lite snabbt. Gillar budskapet!

Igår innan jag gick hem från kontoret så hade jag fått ett bud. I schlagertider kan man bara ana vad som kan tämnkas dyka upp och givetvis kom budet i en rosa påse. Den var fylld med fjäderboor, de här discobolls-glasen och nån form av blinkande lampor som man sätter på mobilen och antagligen är tänkt att vifta med i arenan.

En mardröm för elektricitetsknarkare som undertecknad som får panik när batteritiden understiger 89 procent, men samtidigt en lite skojsig grej att vifta med så klart för fans av alla dess slag.

När ni ser schlagerartisterna springa runt med de där discobollsdryckerna så vet ni att det alltså är ett företag som vill synas i Mellosammanhang med sin ”schlagerdrink” som är en blandning mellan en päronlikör och en apelsinläsk. För det här lär knappast bara ha skickats till mig som journalist. det har antagligen skickats i stor mängd till alla medverkande artister också.

Den blinkande lampan ska jag se till att ge till något barn som kommer tycka att den är jätteskoj att använda i arenan.

Tåget till Göteborg har rullat i lite drygt en och en halv timme nu och jag har spanat runt lite, men inte hittat några Mello-artister. Det verkar som att många kommer att åka med nästa tåg.

Här ombord finns däremot lite skivbolagsfolk, Henric von Zweigbergk som i år är innehållsproducent för Melodifestivalen (och alltså INTE studioman, som han varit i princip sedan Mello drog på turné) och lite annat svt-folk.

Rapporter om artisterna får helt enkelt vänta till vi är framme i Göteborg.

Jag läste det i Jens Petersons recension här på Aftonbladet, men nu har jag sett det med egna ögon också.

Jonas Gardell har jobbat med Fredrik Kempe i några låtar till sin show ”Queen of fucking everything” och där har den här otroligt pinsamma missen smugit sig in i programmet till Gardells senaste show.

Ni ser va?

Musik: Fredrik Kämpe

Stavfelet är extra pinsamt eftersom Jonas Gardell har ett rykte om sig som perfektionist som gärna tar i från tårna när han vill understryka hur viktigt det är att allt blir korrekt, både på scenen och i programblad och annat runtomkring.

Det är extra pinsamt eftersom Jonas Gardell och Fredrik Kempe också har skrivit hela musikalversionen av ”Livet är en schlager ihop” så här borde en enkel korrekturläsning ha kunnqat upptäcka den här missen.

Fredrik har ju många gånger stött på problem med hur hans efternamn ska uttalas, är det med k-ljud eller tje-ljud (det är med tje-ljud) men nu måste han också försöka motverka felstavning av namnet alltså.

Jag vet inget om hur han reagerat, men det här är ett program som givetvis har trycks upp i många många många tusental för både Stockholmsshowerna och de efterföljande på andra delar av landet, så det här kommer att förfölja både honom och Gardell under lång tid framöver.

Och hade det varit jag, att nån hade skrivit till exempel Tobias Ek i många tusentals exemplar av något som skulle finnas länge, så skulle jag ha blivit måttligt road.

Fredrik Kempe har en låt med i årets Melodifestival, Jon Henrik Fjällgrens Norrsken som tävlar i Leksand i den tredje deltävlingen. Jag kanske får tillfälle att fråga Fredrik om det här då.

…man blir tvungen att byta semestervädret mot Melodifestivalsdestinationer i väderappen.

Det är aldrig skoj med 36 graders skillnad åt det hållet.

Mina vänner Schlagerprofilerna har ägnat vintern åt att göra Sveriges antagligen mest intressanta schlagerpoddar. I varje podd går de igenom ett år, eller en deltävling och pratar om hela tävlingen, från tidningssnacket i förväg till sändningarna, programledarna, låtarna och efterskvalpet. Dessutom ringer de i varje avsnitt upp någon som var med det aktuella året.

Det är verkligen schlagernörderi på absolut högsta nivå och jag fullkomligt älskar det! Så behöver ni värma upp inför helgens första deltävling så gör det med mina älskade frenemies Schlagerprofilerna.

Senaste podden går igenom hela 1980-års Melodifestival. Förra veckan gick de igenom 2011, deltävling 1. Ni fattar hur roligt det här är, eller hur!

Sök efter Schlagerprofilerna i er vanliga podcast-spelare eller gå in på länkarna här ovan och lyssna direkt via deras sajt.

Men titta. En Bengtzing dök också upp på Sannas premiär. Så ni kan ju förstå att jag verkligen värmt upp varenda schlagercell i kroppen inför veckan.

På onsdag drar jag till Göteborg, så då kan ni räkna med fler uppdateringar om allt som händer bakom kulisserna i årets Melodifestival.

På premiären av Sanna Nielsens show ”Mitt Sanna jag” hamnade jag bredvid Shirley Clamp på min ena sida. Och på den andra en annan schlagerlegendar! Fantastiska Beatrice Järås Landgren som koreograferat både Lena Philipssons Dansa i neon och Lotta Engbergs Fyra bugg och en coca-cola.

Beatrice, gift med Nisse Landgren, är skådespelare, dansare och koreograf och har bland annat uppträtt med Eartha Kitt på Berns. Snacka om att jag hade världens bästa bordsdamer!

Det var första gången jag träffade Nisse också. Mycket trevligt!

Jag fortsatte min uppvärmning inför Mello med att gå på Sanna Nielsens showpremiär i fredags.

Jäklar vad hon kan sjunga!

Hon hann dessutom med en faslig mängd klädbyten i helt schlagermagiska kreationer.

Jag hann knappt slita upp kameran ibland kändes det som och kläderna har gått loss på en miljon, enligt källor till Aftonbladet.

Hon sjöng både sina egna låtar och låtar som betytt mycket för henne. Som schlagernörd kunde jag kanske sakna de av hennes tävlingsbidtag som hon valt bort, men om hon skulle ha sjungit dem alla hade showen blivit något helt annat, så jag förstår hur hon resonerat.

Här är min kollega Jens Petersons recension av showen. Fyra plus i Aftonbladet.