Serhat är från Turkiet, men eftersom Turkiet inte är med i Eurovision längre så är det här andra gången han istället ställer upp för puttelandet San Marino. San Marino har ett litet tv-bolag men mycket begränsad budget, så de erbjuder artister att ställa upp för deras räkning så länge de själva står för hela Eurovision-kalaset. Det har sett lite olika ut, att förmögna låtskrivare gått in och pyntat, att sponsorer plockats in eller att skivbolag betalat. I Serhats fall står han för kalaset tillsammans med sina uppbackare som skivbolag, förlag etc.
Serhat är stor i Turkiet där han först belv känd som programledare för Jeopardy. Sången idag, lite svajig va. Men ajg älskar att han går all in disco.

I presscentret klappar folk med till Serhats Say na na na. Det är ju en härligt fånig discodänga och jag tycker att det är roligt att lilla San Marino har fått sin andra finalplats någonsin, de är ju så angelägna om att vara med i Eurovision (så länge artisten eller dennes skivbolag själv betalar för allt).

Han sjunger bättre än i sin semi nu också.

Bild från tidiga repet.

Att Serhat tog sig till final var nog det minst väntade ikväll. Väldigt roligt tycker jag, bara andra gången San Marino lyckats ta sig till final.

Serhat är stor artist i Turkiet men efetrsom de har hoppat av tävlignen ställer han upp för San Marino istället. Det är andra gången han tävlar för det landet. I Turkiet har han cokså varit programledare för Jeopardy.

Dansaren till höger är svenska Johan D Seil.

Men med tanke på hur illa Serhat sjunger ikväll lär han nog inte ta sig till final. Oj vad illa. Det måste vara något fel på hans medhörning, för så där ska han inte låta.

(Bild från genrepet)

Serhat har gått från Turkiets Leonard Cohen till Eurovisions discofarbror när han tävlar för San marino och det här är ett så knäppt nummer som känns både Village people och Modern talking, men i mycket billiga versioner.

Belgiens Eliot kom i regnrock. Det såg lite varmt ut.

Portugals Conan Osiris kom i klänning, tillsammans med sin dansare och poserade för kameran.

Serhat tävlar för San marino men är ju från Turkiet så han höll i båda flaggorna. Turkiet tävlar ju inte i Eurovision längre, så här har turkarna ändå fått en representant. Serhat brukade förövrigt vara programledare för Jeopardy i Turkiet.

Grekland representeras i år av Katerine Duska från Kanada. Så för första gången nånsin tror jag så låter inte låten särskilt grekisk.

Spaniens Miki tycktes ha glömt strykjärnet hemma och kom i väl tillskrynklad kostym.

San Marinos delegationschef är rasande.

Så rasande att man har tryckt upp ett svavelosande pressmeddelande och placerat ut på vart och ett av de uppemot 1200 arbetsplatser som finns här i presscentret. (Kostnaden för det överstiger med största sannolikhet summan som San Marino lade ner på sin Eurovision-satsning i år.)

Det som fått delegationschefen Alessandro Capicchioni att gå i taket är hur Italiens kommentatorer igår pratade skit om San Marino.

”Kommentatorerna kom med stötande uttalanden och spred falska nyheter: som att hävda att Francesco gabbani misslyckades med att vinna Eurovision 2017 på grund av San Marinos röster” rasar han i pressmeddelandet.

Italien är ju San Marinos närmaste granne och språket är italienska så givetvis är det extra känsligt för pyttelillebror när stora Italien är fräckare än vanligt.

”Det här är en helt falsk nyhetshistoria och proffs eller förmodade proffs borde noggrant undvika sådan oärlighet, särskilt med tanke på att de talar på uppdrag av en av Europas äldsta och mest respekterade public service-kanaler. De använde även ordet ”ökända” för att beskriva ett definitivt vänligt land.”

Delegationschefen fortsätter med att förklara varför det är osanning, att en tolva från San Marinos jury hade ändå inte placerat Italien högre än den 6:e plats de hamnade på.

Och sen passar han på att bitas tillbaka med orden:

”San Marino har aldrig kommenterat att Italien aldrig någonsin har tilldelat San Marino någonting mer än 6 poäng.”

Nej, okej men nu gjorde alltså delegationschefen det istället.

Och pressmeddelandet tar inte slut där. Alessandro Capicchionis raseri fortsätter när han kallar de italienska kommentatorernas uppträdande för ”inte bara skandalöst, men oacceptabelt”.

Tillsammans med generaldirektören för San Marinos tv-kanal RTV kommer delegationschefen nu att vända sig till EBU för att uppmana till en utvärdering av det italienska agerandet.

Ilskan i pressmeddelandet har jag nog aldrig sett på maken i Eurovision-sammanhang och vi i den samlade pressen här i presscentret har typ bara gapat åt det här. Och sen har gapskratten avlöst varandra när vi läst högt ur pressmeddelandet för varandra.

Jag blir alldeles varm inom mig över att någon annan än jag kan bli så här arg över något. För annars brukar det vara jag som skriver precis så här arga mejl och inlägg i bloggen över någon oförrätt. Eller när Melodifestivalens producenter gör genomkorkade val, som hände i vintras.

Härligt att någon annan orkar ventilera sin ilska öppet och på ett sätt som är ämnat att få 1200 journalister uppmärksamma på ilskan ooch oförrätten.

Och kanske kan man ana att Alessandro Capicchioni är extra arg eftersom San Marino återigen slagits ut ur Eourovision…

Nu hör ni årets största låtstöld. San marino har alltså plockat refrängen från Måns Zelmerlöws Heroes rakt av.

Men de är samtidigt så usla så det lär aldrig ta sig till final.

Det här är verkligen den svagare av semifinalerna. Och nu kommer San Marino.

Och det här är både billigt och lågbudget och det handlar inte om hur det såg ut i deras nationella uttagning.

Det här är billigt på det sämsta sätt. Usel rapp. Billiga robotar som håller upp en skyt som oförklarligt stavar ordet ”Sometimes” och ”Size doesn’t matter”.

Och en refräng som är snodd direkt av Måns Heroes.

jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men: Valentina Monetta, kom tillbaka!

San Marino har årets största låtstöld, refrängen är rakt av plockad från Måns Zelmerlöws Heroes.

Robotarna på scenen har pappfigurer med ordet ”Sometimes”. Av nån anledning.