Att vara Alex Schulman
avJag tog en massage idag nere på en spa-avdelning som finns på hotellet. Det var en märklig upplevelse.
Min massös möter mig i receptionen. Det är en underdånig kvinna som niger och slår undan blicken varje gång jag tittar på henne. Hon leder mig längs en korridor. Jag ser på hennes namnskylt att hon heter Jail och frågar henne vänligt om hon är medveten om att det betyder “fängelse” på engelska. Jag tror inte hon förstår vad jag säger, hon talar mycket bruten engelska. Vi vandrar tysta vidare. Hon ber mig sedan sätta mig ner på en bänk och så böjer hon sig fram för att snöra av mina skor. Jag kan inte se varför hon skulle göra det, jag måste protestera, jag mumlar “no, no” och tar över. Förskrämt ryggar hon undan och tittar på när jag tar av mig mina skor. Jag blir konfunderad, kanske också lite illa till mods, det känns som om jag sårat henne.
Hon leder mig in i ett rum och ber mig ta av mig kläderna och lägga mig på britsen. Hon börjar knåda mina axlar. Det är skönt, men bara flyktigt. Precis när hon hittat en punkt i nacken där man bara känner SLUTA ALDRIG, HÖR DU DET – ALDRIG!!!, så rör hon sig vidare mot andra områden. Hon liksom bara passerar med sina händer och fortsätter bort till fullständigt ointressanta ytor. Det är en smula frustrerande. Det hade väl varit vettigt om jag bara hade sagt åt henne var på min kropp hon ska fokusera – hon hade väl själv uppskattat det. Men något i mig gör att jag ligger alldeles förlamad. Hon skulle kunna hälla risgryn i munnen på mig och jag skulle inte protestera, jag skulle bara ligga där, blick stilla, och tänka: ”Jaha. Risgryn i munnen. Det är väl som det ska vara, inen idé att ifrågasätta.”
Hon utför sedan en besynnerlig typ av ansiktsmassage. Jag har aldrig varit med om något liknande förut. Hon trycker till på punkter i ansiktet och fingrar sig sedan vidare. Hon trycker på kind, hon trycker på panna, hon trycker på haka. Plötsligt trycker hon till på överläppen på sådant sätt att min snus trillar ut. Hon blir mycket förvånad. Hon har kanske aldrig sett snus förut. Jag blir lite förlägen, tar snusen i handen och försöker förklara: “Swedish tobacco”. Hon nickar leende, men hon är också perplex.
“Do you want to put it back”, frågar hon försiktigt.
“No. I can throw it away”, svarar jag och söker med blicken efter en papperskorg. Hon sträcker ut handen i en gest som säger: “Lägg den i min hand, så kastar jag den.” Jag protesterar, säger “no” och spejar i panik efter en papperskorg. Men det finns ingen. Knivit läge. Jag kan inte gärna resa mig upp, jag är ju naken. Och jag kan inte kasta snusen på golvet, det vore oförskämt mot inrättningen. Det är hopplöst, hon håller kvar den utsträckta handen och jag tvingas placera min snus där. Hon bär snabbt bort den. Jag skäms mycket.
Hon fortsätter sin massage. Långa rörelser över armarna. Så plötsligt fattar hon ett grepp om min nacke och kniper till. Det gör så ont att jag ser stjärnor. Det gör fenomenalt ont! Det vettiga hade väl varit att be henne avbryta, att säga att det gör ont. Men jag säger ingenting, jag ligger där och försöker uthärda denna sanslösa värk som strålar ända ut i tårna. Hon håller greppet länge, jag andas inte, försöker att se ut som om jag inte känner det allra minsta, men inom mig rasar stormar, inom mig ryter en sån där långsam, mörk Sagan-om-Ringen-jävulsröst till henne. “DÅRE! SLUTA!”
Hon viskar sedan att massagen är över. Jag kan ta på mig mina kläder och gå. Jag lämnar spa.avdelningen med lite stelare muskler än när jag kom och det är ingen annans fel än mitt eget.