Jag har just tagit på mig lite lukta gott och en fin kavaj. Jag ska ut med mitt gamla kompisgäng. Vi är sju stycken. Vi träffades för 20 år sedan i Farsta och sedan dess har vi hängt ihop.

Fast vi ses allt mer sällan. Och när vi gör det stirrar vi förundrat på varandra, ser hur illa åren har falrit med oss.

En av oss dricker inte nu för tiden.
En annan av oss dricker lite för mycket nu för tiden.

De flesta av oss har barn och vi föräldrar av sådant slag av vi börjar tänka på att “det är en dag imorgon också” redan två dagar innan denna dag faktiskt inträffar. Men idag ger vi oss fri lejd.

Det är så mycket som är skevt med vår vänskap. Den passar inte in, den är liksom ur led. Men ändå – vi bryter oss aldrig loss. Det är någonting med all tid som gått. Vi har nött in vår vänskap i varandra, som hamrat koppar. Vi kommer att vara vänner livet ut.