Bara tre dagar kvar i Thailand och Sverige börjar långsamt rycka tillbaka mig. Kan redan känna isvind i nacken, klockan är 07.50 och jag vandrar nerför Engelbrektsgatan på väg till jobbet. Men det ska bli en rolig vår. Jag släpper min andra bok om två veckor. Jag är stolt över den, har med mig manuset hit till Thailand och när jag läser kan jag ibland mumla ”det där var bra” för mig själv. Som morfar, som på ålderns höst läste om sina egna böcker. Han var senil och inte riktigt medveten om att han hade skrivit dem en gång i tiden. Han skrev saker som ”BRILJANT” och ”LYSANDE” längs sidorna.

Har jag redan skrivit detta? HELVETE!!!

Sen fortsätter jag med Schulman Show, succéprogrammet som produceras av Hard Hat Media. Tror inte jag arbetat med ett fräschare team än med det som brorsan och Mats Dicklén leder där borta. Hard Hat gör allt rätt för tillfället. Lite avundsjuk är jag för att jag inte har procent i bolaget. Kanske blir det något till nästa löneförhandling, Mats Dicklén?

Sen ska jag börja skriva min nästa bok. Leker med en spännande idé, som tyvärr möts av visst motstånd av min förläggare. Det gör mig konfunderad. Jag har en absolut känsla av att detta är RIKTIGT BRA. Och samtidigt en oerhörd respekt för min förläggare, som naturligtvis kan det där så mycket bättre än jag. Min förläggare heter Ann-Marie Skarp och hon är ett geni. En fantastisk människa och en ypperlig yrkeskvinna. Kanske bäst i sitt slag? Dessutom gift med Jan Guillou. Ibland händer det att han lufsar in i rummet när jag och Ann-Marie har möten. Då sitter man allt rätt tyst! Då säger man inte mycket! Jag gav min roman Skynda att älska till Guillou när han var gäst i Schulman Show för ett år sedan. Jag har frågat Ann-Marie om han läst den. Nej, det har han inte. Jag har frågat detta om och om igen och alltid fått samma svar; Tyvärr inte.

Men hon lovade att hon personligen skulle ta med boken till deras julsemester och tvinga honom att läsa den. Så fick jag ett sms igår: ”Nu har Jan läst.”

Jag blev mycket exalterad. Men krävde bildbevis. Hon skulle återkomma.

Det ska jag också göra. Nu gör jag natt. Kollar kanske på ett ”The Wire” om inte Amanda är för trött. Hon hälsar förresten.