Det var en fin jul. Många i släkten var samlade. Vi hade på André Pops på utan ljud. Han funkade bra utan ljud, behagligt utseende, söt kille. Vi började med att ge Charlie klappar. Jag var tomten, jag har aldrig sett Charlie så rädd. Hon försökte fly undan, men benen höll inte, de skakade så. Då rev jag av mig masken och då såg hon att det var pappa. Efter en stund hämtade hon sig, då tog hon på sig masken och var tomte. Då spelade vi alla rädda, ropade och ojade oss. Det tyckte hon var mycket roligt.

Sen åt vi middag och satte oss i sofforna. Calle drack en hel del. Han bad hela tiden om ”en tolva till” och pekade på Calvadosflaskan. I övrigt var det mesta städat. Svärfar Bengan var med. Jag hittade ingen tändare till ljusen, då tog han ledigt fram något don han hade med sig i en väska och tände.

 

Sån är han, Bengan. Alltid något don i fickan.