Tittade på På Spåret på SVT ikväll. Det är mycket roligt att titta på. Det finns harmoni i programmet, allt är så mjukt och trevligt, så konfliktlöst och det där påverkar en! Man känner hur ens uddar slipas bort, man sitter där och känner hur man långsamt förvandlas till en sympatisk människa.

Till och med Kristian Luuk har blivit mjuk. Första säsongen av programmet var han ju fortfarande ironisk och konstig. Höjde på ögonbrynen och sa besynnerliga snävheter i bisatser, som om han ville distansera sig från programmet, som om han skämdes för att han ledde det. Men nu. Kristian Luuk är fenomenal i sin absoluta vänlighet. Han till och med skrattar nu för tiden. Det hände ju aldrig förr om åren. Då brukade han mest kröka munnen i det som på engelska kallas för “smirk”.

Jag och min fru tävlade. Det brukar vi göra. Alltid samma entusiasm till en början. Vi har häng! Vi är med där uppe och fajtas! Sen halkar vi efter, ger oss själva ett poäng för en fråga som vi NÄSTAN klarade. Och sen blir vi frånåkta, sitter där i soffan med våra sju poäng och i tv-rutan har de plötsligt 23. Det blir liksom tystare i tv-soffan. Vi slutar räkna poäng, det är ju ändå bara dumheter. Vi säger ingenting. Dålig stämning nu. Lyssnar på varandras andning. Ingen av oss skulle bli förvånade om den andra skulle mumla “jag går och lägger mig” och ljudlöst lommar mot sovrummet.

Här kommer plussen på hela uppställningen

Erik Haag: :++++:
Fantastiskt kunnig människa. Han ägde kvällen, det måste man säga. Och ödmjuk på ett icke låtsat sätt. Det har historiskt sett varit enkelt att störa sig på Haag, men här var det omöjligt att inte älska honom. Dessutom i fint samspel med sin fru och då menar jag inte att de fungerade bra i rutan – jag menar att de verkar vara lyckliga tillsammans. Sånt gör mig så glad att se.

Martina Haag: :+++:
Överraskade stort ett par gånger med kunskaper som man verkligen inte kunde tro fanns där inne. Inte alls lika hispig som man såg framför sig att “Martina Haag i På Spåret” skulle vara. Rentav behaglig understundom.

Johanna Koljonen: :+++:
Förra årets gigant tycktes ha otur med frågorna. Verkade idag nästan mänsklig i sin bildning. Glänste dock på andra plan, hon är självlysande i sin karisma. Så otvungen och oskadad, prestigelös och vacker.

Marcus Birro: :+:
Fenomenalt okunnig. Försökte kompensera detta genom att kasta ur sig lustigheter, som alla landade illa. Men ändå den mest igenkänningsbara i sällskapet. All den där osäkerheten, den flackande blicken som hela tiden söker bekräftelse, man känner igen det. Det är så djupt mänskligt.