Sitter på Umeå Universitet och skriver detta. Har fått låna en av studenternas login på nätverket. Hennes lösenord var hennes pappas namn, jag började nästan gråta, det var så fint. Tänk om Charlie har mitt namn som lösenord när hon pluggar på universitet, det är inte klokt, här sitter man och darrar på underläppen, gud, vad blödig jag blitt.

Dricker en kopp kaffe och väntar på att flyget ska ta mig hem till Stockholm. Jag har föreläst om ”vikten av att nätverka”.  Jag föreläser gärna, det är roligt, men bara jag kommer hem samma dag. Jag vill inte sova över. Jag känner sånt oerhört motstånd mot att övernatta. 

Vill inte kliva in i ett dunkelt enkelrum på stadshotell, tända lampan, se den sorgligt smala enkelsängen slingra sig längs väggen. Nylagd ljus parkett, lysrör i badrummet, intorkad tandkräm i handfatet, spår av spermafläckar i heltäckningsmattan vid sängen. Man tjuvröker en cigg genom fönstret, det drar så in i helvete kallt, där nere breder en öde parkeringsplats ut sig. Svårt att sova, man gör vilda kast, allt korvar sig, man är så olycklig, så otillfreds med allt.

Så vill jag inet ha det. Jag vill hem.