Jag, en näspetare
avAmanda påstår att jag petar mig i näsan onödigt mycket. Ibland, menar hon, kan jag göra det under middagar eller inför andra. Jag säger till henne att detta inte kan stämma. Jag är inte en näspetare, helt enkelt. Igår morse kom jag hem efter att ha varit med i Nyhetsmorgon och Amanda sa: ”Du petade näsan.”
Jag skrattade, sa att det inte kunde stämma. Vi gick in på TV4 Play för att kontrollera saken. Det var svårt att argumentera efter det.
Jag sitter kvar i studion och chattar. En kille vinner 15 miljoner på Triss. Allmän jubelstämning. Programledaren Jesper Börjesson undrar vad jag tycker om detta. Jag ropar från min lilla hörna: ”GRATTIS!”
Jag berättar för Jesper att jag och Amanda ibland brukar leka TV4-Triss hemma, fast med vanliga lotter. Jag skrapar och Amanda leker programledare under tiden. ”Jaha, och vad jobbar du med då annars”, säger hon och jag svarar, fast långsamt och osammanhängande för jag är så fokuserad på skrapet. ”Mm, där har du två på 25 kr och två på 75 kr, vad spännande”, säger Amanda. Jag nickar och skrapar vidare. ”Vad ska du göra med pengarna om du vinner” undrar Amanda och jag svarar: ”Det blir väl en resa.” Ja. Sådär håller vi på. Det där tycker vi är roligt. Och jag berättade det för Jesper Börjesson.
Sen fortsätter programmet och jag återgår till min datorskärm. Jag chattar ju. Och jag tror att jag inte är med i bild, så jag slappnar av. Och då händer det. Det är en grov nässkrapning. Jag petar riktigt rejält. Gräver och har mig. Det är mycket smärtsamt att titta på.