Har haft en liten mardrömsnatt. Charlie vaknade vid 3 och ville sedan inte somna om. Låg och bufflade och stångades bredvid mig i sängen. Charlie ville ha sällskap i vakenheten, ville inte ligga där ensam och titta i taket. När hon märkte att jag höll på att somna sparkade hon till mig med full kraft i magen.

Så jag låg där i timmar.

Amanda då? undrar ni.

Amanda sov. Hon sov som ingen människa sovit förut. Snarkade vildsint.

Ibland brukar jag leka med Charlie ute i vardagsrummet. Jag leker att jag plötsligt somnar. Jag faller ihop på matten, blundar med öppen mun och börjar snarka på otroligt sätt. Jag snarkar så högt att det blir bisarrt, Charlie börjar skratta, hon förstår ju att det inte är på riktigt. Så högt kan ingen snarka.

Så! Precis så snarkade Amanda under de där timmarna i natt. Det var inget vanligt snarkande. Det var buskis-snarkande! Det var Uppsalaspex-snarkande! Det var Peter-Flack-på-utomhusscen-snarkande!

EDIT! Jag läser Amandas BLOGG – ha ha ha, hennes förklaring adderar bara till sinnessjukheten i det hela. Kanske är det därför jag älskar henne så.