Jag sitter i butiken och gör mig redo för ännu en resa till Umeå. Ikväll ska jag vara med i Gokväll på SVT. Jag tycker det är så obehagligt med flygresor. När jag flyger med Charlie skärper jag mig, då är det inte på sin plats att sitta och vara rädd. Blir det turbulens ropar jag: ”karusell!” och skrattar hysteriskt. Och det går ganska bra.

Men när jag flyger ensam känner jag mig så hemskt rädd. När det kommer turbulens tänker jag: ”Jaha, då var det dags att vika in hovarna och tacka för den här lilla stunden jag fick leva på den här jorden.”

Äh. Jag ska inte tråka er med detta, ni är väl trötta på att höra om det, tycker att jag TJATAR. Ni tycker kanske att jag ska släppa det nån jävla gång. Ni kanske vill dra lite statistik? Jag vet vad ni kan göra! Ni kan dra den där om att det ÄR FARLIGARE ATT GÅ ÖVER GATAN! Det kan ni väl göra! Eller varför inte analysera mig lite på det där fåniga amatörpsykologiska sättet som ni är så duktiga på! Slå fast att det handlar om mitt behov av att KONTROLLERA OMGIVNINGEN. Säg att jag måste släppa det! Ni kanske kan rekommendera någon psykolog? Gud, vad ni är perfekta, ni har inga fel, ni inte. Ni vandrar genom livet som alltigenom utomordentliga personer, grattis, vet ni vad ni får av mig för den där falskheten, ni får :+: , nu kommer min taxi, see you later, jävla arselhål!!!