______________________

Leif Mannerström är juryns stora stjärna. Hans stenansikte är ju fantastiskt. Han sitter där med armarna i kors och är motvals i största allmänhet. Stormagad och butter. Han sitter mest tyst och när han pratar så pratar han inte – han muttrar. Säger saker som: “Ska du inte sätta på spisen?” Det gör att hans auktoritet blir så mycket större.  Man känner fruktan när man ser honom. Man känner fruktan också för Per Morberg, men en annan typ av fruktan: Man är rädd att Morberg ska smaka av rätt, få något vilt i blicken och plötsligt visa alla tänderna och skalla någon av kockaspiranterna rakt över munnen och det sprutar blod och folk bryter in och försöker hejda Morberg som plötsligt bestämt sig för att “döda den jäveln”, han går efter kniven där på diskbänken, herregud, stoppa honom!

______________________

En timmes tv, en hel massa babbel från en voice over, men ingen gång fick jag veta: Vad vinner man? Vad är priset? Personen som går segrande ur tävlingen, vad får han eller hon? Vad står på spel? HALLÅ? VAD VINNER MAN? När hela timmen gått och produktionen insisterat på att vägra ge ut informationen, så sluter jag mig till att det inte finns något pris. Och det är ju stor skada. Man vinner alltså ingenting. Inte ens en praktikplats i något halvkök någonstans. Mycket tråkigt.

______________________

Juryn gör ett mycket bra jobb, men en sak stör mig. Vid några tillfällen stod det klart att maten smakade illa, men juryn hade en bild av att kocken var EN SKÖN KARAKTÄR och skickade därför vidare vederbörande i tävlingen. Men det är ju alldeles feltänkt. Det viktigaste här måste vara maten. MATEN, MATEN, MATEN! Det är okej när Anders Bagge flinar i Idol och skickar vidare en usel röst tack vare skön personlighet, för där handlar det om att stå på en scen, att agera framför en publik. Men här har väl karaktär absolut ingenting med något att göra. Otroligt irriterande när juryn babblade om att de “gillade” den och och den. Om jag sitter på en krog och äter en äcklig maträtt, tror ni att jag bryr mig om att kocken är “en skön jävel”?

______________________


“Tycker du om mig”, frågade Per Morberg vilt leende en av de tävlande. Två sekunders tv som sammanfattar narcissismen som sådan. Det var intressant att se. Det är därför Per Morberg är så intressant.

______________________


Att tvinga de övriga deltagarna att stå och applådera de som går in i eller ut från juryrummet var smärtsamt att ta del av.  Det var så mycket Idol-komplex över det. Varför skulle de stå där och applådera? Konstigt.

______________________
______________________

Ni får inte tycka att jag är gnällig. Överlag är jag mycket imponerad. Det här var helt enkelt riktigt, riktigt bra. Jag satt fastnaglad framför teven. Det var nerv i det här programmet. Det var på riktigt.

Mästerkockarna på TV4 får