Björn Ranelid :++:
Det märks ju så otroligt tydligt: han ska inte vara med i Let’s Dance. Inte för att han är dålig eller så, utan för att han inte är förmögen att ta kritik. Man ser hur förmörkad han blir av den, hur hans blick falnar, hur hela han kroknar, trikån blir plötsligt skrumpen och korvig, han krymper. Det är så ledsamt att se på det. Jag vill rädda Ranelid, ta honom därifrån.

Frank Andersson :++++:
Den största stjärnan i gänget. Jag gillar hur han ler, hur hans leende liksom är en del av hans väsen. När han inte ler så känner man lite obehag, man känner att något står fel till.

Alexandra Pascalidou :+:
Berättade att hon tagit ett lugnande piller före sändningen och babblade sedan så till den grad att man önskade att Hellénius kunde trycka in den fina näsduken han hade i bröstfickan i hennes mun. Hon kanske skulle tagit ett piller till?

Figge Norling :++++:
Den värdigaste deltagaren i startfältet. Jag menar att han är den värdigaste MÄNNISKAN. Han försvarar humanismen som livshållning, man ser det på hans steg. Jag är mycket förtjust i den mannen.

Andreas Weise :++:
Det måste man ändå säga, att det trots allt hade varit bra mycket roligare att se pappa hanses i programmet. Men nu är det som det är, vi får nöja oss med Andreas och det är inte så dåligt, det heller. Hans liknelse om att deltagandet i programmet är som att “komma in i en godisaffär utan pengar” var dock fullständigt obegriplig. Vad menade han egentligen?

Alexander Rybak :+:
Jag tyckte i början att det var lite fiffigt att ta in den där gullige norrmannen, men nu är jag ordentligt trött på honom. Det tycks mig bara finnas poser och tillgjordhet. Han står och plirar med ögonen och försöker se ut som en nyvaken och mycket gullig tonåring.