Vi har sålt vår lägenhet och ska flytta ut den 1 mars. Därför har vi så smått börjat packa. Jag rensade en garderob igår och hittade en skolåda fylld med bilder och andra artefakter. Det var otroligt, jag har inte sett de här sakerna på så länge. Jag trodde inte att jag hade kvar dem. Här är några av sakerna.

 

Så här såg jag ut när jag var blonderad. Det var inte så dumt, va? Året kan ha varit 1993. Det är oklart vem mannen till höger är, men jag tror att jag var i Österrike eller liknande. Prag, kanske?

 

Jag började på SE&HÖR 1998. Det var mitt första tidningsjobb. Detta var min första intervju. Det var stort. Jag tryckte upp den här bilden som julkort det året. Då förstår ni kanske vidden av min upphetsning för kändisar.

 

1999 flyttade jag till USA för att arbeta som korre. Jag tryckte upp visitkort. Tyckte att det var så coolt att jag hade BÅDE mobilnummer och hemnummer OCH faxnummer. E-postadressen var dock inte lika cool. Kompisalex, ha ha ha.

 

Jag hittade en massa bilder av den här typen. Jag tog bilder på vad jag gjorde för mat. Det är väl inte mycket med det, men jag tyckte det var intressant för det där dagboksmässiga självspeglandet var ju inte lika vanligt på den tiden eftersom det varken fanns bloggar eller sociala medier. Den där bilden skulle jag ju kunnat ta idag och lägga ut på bloggen. Men då. Varför tog jag den då?

 

Det här är Klas Lindberg och Mats Sétreus. Året kan ha varit 1995. Klas blev sen nöjeschef på Aftonbladet och Mats blev säljdirektör på Mini Ridini. Det gick bra för dem, vad fint. Men jag ville visa er bilden för det är så fina tidsmarkörer på väggarna. Lost Highway var en film som var i ropet. Och tavlan till vänster föreställer special Agent Dale Cooper tillsammans med Audrey i Twin Peaks. Jag älskade Twin Peaks. Sen finns där också ett inramat plektrum från när Kiss spelade på Stadion. Det är Ace Freahlys plektrum.

 

Hittade ett brev från morfar i högen. Jag hade skrivit en dikt och skickat till honom. När han svarade märkte han kuvertet med ”författaren Alexander Schulman”. Då blev jag stolt. Sen kallade han mig ”kollega” i brevet. Jag var så glad för det.

 

Detta är Åke Centerlid. Han lärde mig allt om journalistik. Jag har honom att tacka för så mycket. Han var min första chefredaktör på en lokaltidning på Södermalm som hette Södersvepet. Och kul hade vi också. Jag tänker mycket på Åke fortfarande. En otroligt fin människa.

 

Den här bilden hittade jag också i högen. Den är tagen på en bar på söder. Jag och mina litteraturvetarvänner från Universitetet brukade gå dit för att ölen kostade 20 kronor. Han gick i min klass, tror jag. men när jag ser bilden nu, vet ni vad jag tänker? Är inte han väldigt lik Daniel Sjölin, mannen som leder ”babel” på SVT? Är det han? Är det Daniel Sjölin?