Lunch med Calle. Det blev donken. Har ni sett vad den lilla dåren gör? Han tar en pommes med fingrarna, äter den långsamt och kastar sedan den del av pommesfriten som han vidrört. Och så går han på nästa.

Jag är paff. Häpen. Jag vill mena att detta är ett stört beteende. En sak att tycka att det är snubbigt att äta något som andra tagit på, men att känna äckel för sina egna händer har jag aldrig stött på.

Det är som om han tittar på sina händer och tänker: ”Man vet aldrig var de där fingrarna varit någonstans.”