Tittar på Sveriges mästerkock och inte en enda gång under hela programmet blir jag disträ. Ingen gång vill jag plocka upp datorn eller gå och dona med nåt i köket. Jag sitter fast i det här programmet. Det var länge sen jag satt framför tv:n och KÄNDE så med deltagarna.

Till formen är skillnaden mellan detta program och Idol liten. Men i Idol står hemskt unga människor och sjunger. Om de åker ut börjar de studsa på stället och göra high five. Om de åker ut kan det hånda att de börjar gråta. Men sen är det inte mer med det. De är ungdomar med livet framför sig, de klarar sig nog.

Det fina med Sveriges Mästerkock är att det här är människor med saker och ting i bagaget. De är vuxna människor som hamnat lite varstans i livet. Någon är taxichaffis. En annan är undersköterska. De är märkta av åren, ärrade av det liv de levt. Man ser det på dem, på hur de ler, hur de agerar. De har upplevt sorger och saker. De är vuxna människor som trubbats till lite av livet, men som långsamt börjat förstå att det faktiskt finns något de älskar. Det är matlagningen.

Därför står så mycket på spel. Därför känns det så viktigt. Därför känner man för de här människorna tusen gånger mer än ungdomarna i Idol. Det här är på riktigt.

Jag ÄLSKAR Sveriges mästerkock. Det är ett mästerligt program. Kanske det bästa svenskproducerade som går att se just nu. Grattis, producent Lena styren. Jag ger ditt program :++++: .