Jag vaknade tidigare än mina bröder, med pirr i kroppen. Det var lördag, jag skulle titta på barnprogrammen i God Morgon Sverige, och sen skulle vi till affären och handla chips och dipp till kvällen för då var det ”V” på tv. De hade en chipssort som var så otroligt god, den hette HOT CHIPS som var så stark att det var eldflammor på påsen.

Men det var inget God Morgon Sverige. Det var bara nyhetssändningar. De berättade att olof Palme skjutits till döds. Jag sprang upp till mammas och pappas sovrum. De låg och sov. Jag viskade till dem i dörren: ”Olof Palme är död.”

Jag minns att pappa blev upprörd. Han reste sig halvt upp i sängen och sa: ”Sånt får man absolut inte skämta om.”

Jag sa att det inte var något skämt, att de säger det på nyheterna hela tiden. Mamma och pappa gick sömndrucket upp, placerade sig framför tv:n. De satt häpna, sa ingenting. Pappa mumlade ”herregud” om och om igen.

”Herregud, herregud, herregud”, viskade han.

Sen blev hemmet så fruktansvärt tyst.

 

Minns ni dagen? Berätta i kommentarsfältet, det skulle vara spännande att höra era historer.