Jag intreserar mig för kommentarer i bloggar idag. Jag noterar att kommentaren ”FÖRST” är tillbaka i min blogg. Tydligen finns det folk som sätter prestige i att kommentera ett inlägg först och om de lyckas med detta skriver de kort och gott: ”FÖRST!”

Jag tycker det är fantastiskt, ett yttersta tecken på att tesen om vår generation stämmer: ”De hade ingenting att säga – och de sa det.”

Ibland händer att det att journalister ringer mig och vill tala om näthat och om jag blivit utsatt för det. Jag är inte alls utsatt. Det fanns en tid när min blogg var lite hårdare och kallare då upplevde jag att det hatades en del i kommentarsfälten. Men det var länge sen nu. Jag tror man får de läsare man förtjänar.

Min gamle vän Viktor på Café hittade en gammal bild från min brors gamla blogg, som sammanfattar näthatet på ett rätt festligt sätt:

Är inte det roligt?

Själv kommenterar jag aldrig bloggar eller artiklar. Jag hinner inte med. Herregud, nu ljuger jag. Så fort Bloggkommentatorerna skriver något om mig så kommenterar jag. Varje gång! Men jag skriver altid under med eget namn, fint och prydligt. Man vill ju inte misstas för en anonym näthatare.